I SKYMNINGEN......

***

.....lyser gullpudran lite extra. Förutom sitt vackra namn undrar jag om den inte har kontakt med jordandar och vattenväsen, den håller sig nära till bäckar och källor och jag har aldrig sett så mycket som just nu. Inte för inte har den använts för att bota mjältsjukdomar (det latinska namnet, chrysosplenium, är i andra delen härledd från grekiskans  splen = mjälte), mjältsjuka är ju det gamla ordet för melankoli och depression. I skymningen liksom glimmar marken intill diket vid tomtgränsen, och jag kände  mig både trygg och lugn där jag följde dikeskanten i den tilltagande skymningen

*

*

***

VÄSTERBYHYTTA - LANDSKAP

***

 I strålande sommarväder gick jag den vanliga promenaden runt fälten ute vid Västerbyhytta idag på Kristi Himmelsfärdsdag. Sommartemperaturer med nästan 25 C på eftermiddagen, typ 22 när jag gick. Ändå märks det på landskapet att det är senvår och inte sommar, inga egentliga sommarblommor än, vitsipporna och kabbelekan dominerar. Här kommer några bilder 

*

Från Söderbärke ut mot Västerbyhytta är det en liten grusväg, dagen till ära saltad för att binda dammet. Noterar att det var länge sen jag körde sommarsaltad väg. Kabbeleka fyller dikena, här tittar jag tillbaka mot S.

*

Ännu mer kabbeleka när jag tittar mot Västerbyhytta

*

Fälten är nu gröna och björkarna står fint med sin fortfarande ljusa grönska

*

En av mina klassiska vyer utöver landskapet. Grönt men ännu utan sommarblommorna

*

Snart närmar sig stigen sjön, S Barken

*

Stigen följer nu sjön

*

Fälten är svagt kuperade och små träddungar, mest björk, gör landskapet mindre enformigt

*

Ganska nyutslagna fortfarande, en vecka sen

*

Också ute på fälten växer kabbelekan ymnigt utefter dikeskanterna

*

Så passerar jag det gamla uthuset, färdigt att vika ner sig ser som det ut att vara

*

Så landsvägen tillbaka och jag passerar den vackra lagården med sin vitkalkade vägg

*

Och när jag passerar den här dungen är jag nästan tillbaka, knappt en timme tog det i "foto"takt

*

***

NATURSKYDDSOMRÅDET I KORSHEDEN

***

Alldeles bakom huset i Korsheden har vi en dalgång som är skyddad, ett naturskyddsområde. Det är inget stort område, en liten ravin kanske 500 meter lång. Vi går där ofta på mornarna I och jag och det är en speciell känsla därinne, som att vara i ett slags rum, lite mörkare än resten av skogen runt omkring. Eftersom området är ganska blött och naturen får sköta sig helt själv är det inte direkt vackert, åtminstone inte på det där "vanliga" sättet. Idag var kameran med men eftersom det var en vacker morgon var det svårfotograferat, skogsbilder när det är sol är inte lätt som Sten påpekat. Här kommer några bilder

*

Förstora!

När solen lyser på mossan blir det intensivt grönt

*

Eftersom det är blött blir det mycket mossa och även svamp på träden

*

Några riktigt stora fina granar finns

*

På en sidan finns ett parti med en mossbelupen klippvägg

*

Samma klippvägg

*

Mossa och lav

*

Många rester av träd som får ruttna där dom ligger

*

Nästan hemma igen

*

***

.....OCH KOLTRASTEN SJUNGER FORTFARANDE

***

Klockan är 21.38, det börjar mörkna och koltrasten sjunger fortfarande. Mörkret lägger sig sakta över Korsheden men stjärnor börjar redan synas där himlen är mörkare

*

Korshedskväll

*

***

GULLPUDRA

***

Det finns ju fler blommor än blåsippor och vitsippor. På baksidan av huset i Korsheden är det ganska fuktigt i gräsmattan, mycket mossa och med bäcken straxt intill, en idealisk miljö för gullpudran. Vilket namn förresten, jag har svårt att tänka mig ett vackrare namn än just gullpudra. Blomman är liten och oansenlig och man får titta noga för att se att den finns där, till och med om man står alldeles intill. Små guldgula blommor och gulgröna högblad gör att den nästan försvinner i gräsmattan. Men tittar jag närmare på den, ja, då förstår jag att den heter gullpudra!

*

Gullpudra

*

Gullpudra på lite längre håll

*

***