I STÄLLET FÖR MAKRO - GINNALALÖNNEN EFTER REGNET

***

Fascinerad av färgerna på bladskaften på ginnalalönnen blev det några bilder med 70-200 på 200, och så en lätt croppning från 42 till 2 Mpix, vips nästan en makrobild. Inte så mkt till komposition med spretiga grenar och så, men färgerna.....

*

*

Natti

***

MEDITATION WALK

***

Många kopplar meditation till att sitta alldeles stilla, helst i lotusställning, och gärna med fokus på ett mantra eller sin egen andning. Och syftet ses av många att uppnå avkoppling, sinnesro. Men meditation kan se ut på många olika sätt, meditation walk är ett. Även om en avkopplande promenad i vacker miljö kan vara meditativ är det inte riktigt det som vanligen menas med meditation walk, som i stället oftast är en extremt långsam promenerande rörelse där vartenda moment i varje steg känns in. 

*

Hur man gör sin meditation spelar ingen större roll. Alla tekniker som hjälper en att släppa ego-centreringen, jag-centreringen, vi alla lever i är bra och oavsett vi kallar det meditation, mindfulness eller något annat. En hjälp att vara i nuet, här och nu, eller vara närvarade som det ofta heter nuförtiden.

*

Jag har haft  stor glädje av meditation, ändå går det hela tiden upp och ner. Efter att mediterat i nästan trettio år med varierande intensitet har det under senaste året nästan inte blivit alls. Kanske dags igen snart?

*

Och stigen där I går? Ett stycke av min älskade Saxeväg förstås!

***

STIMMERBO

***

På väg hem från apoteket och systemet (lika bra att köpa alla sorts mediciner på en gång) i Smedjebacken svängde jag upp till Stimmerbo. Det var sån´t där mjukt fint höstljus med aningen av dis/ duggregn, det gillar jag. Här kommer några bilder från den vackra  bergsmansbyn Stimmerbo med anor från 1500-talet. Det är inte första gången jag har bilder därifrån, antagligen inte sista heller

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Sakta men säkert är dom vackraste höstfärgerna på väg!

***

JÄMFÖR INTE!

***

Alla bilder är personliga. All bilduppfattning är personlig. Vi lever olika liv, har olika referensramar och vi har olika historier. Dessutom är vi glada ibland, ledsna ibland, förbannade ibland. Åtminstone är det så för mig. En del låtsas som de inte är det, det brukar poppa upp senare när man minst anar det. Och det har en dj-a betydelse för hur jag ser på olika bilder, jag menar om jag är lätt och glad i sinnet eller om jag är nere och har suttit och ugglat för mig själv nånstans. Såklart. Jag vet om jag tycker om en bild som jag ser, när jag ser den. Imorgon, eller om tio år, kanske jag inte alls tycker om den, fastän det är samma bild.

*

Då och då kommer det bloggar där författaren vill att vi läsare ska säga vilken bild som (vi tycker) är bäst, den svartvita eller färgvarianten., den naturliga eller  den något manipulerade. Det är bortkastad möda tycker jag, och jag ska förklara varför jag tycker så.

Jag tror inte på jämförelser överhuvudtaget och absolut inte på det här sättet.  Att visa två bilder gjorda på lite olika sätt bredvid (eller under) varandra är bortkastat, dom olika varianterna neutraliserar varandra. Det gäller om man jämför en svartvit variant bredvid en färgvariant och det gäller om man jämför en helt naturtrogen och en något manipulerad bild. För att uppskatta en bild till fulla, vilken som helst, måste betraktaren leva sig in i bilden och det går inte att leva sig in i två verkligheter samtidigt, man måste välja den ena eller den andra "verkligheten". Just landskapsbilder försöker jag gärna ge lite drömmande uttryck eller känsla.  Det betyder inte att det är en bättre väg eller ett bättre sätt att göra landskapsbilder på, bara att man som fotograf måste bestämma sig för vad man vill visa. Jag upplever hela tillvaron som ett enda stort mirakel, alltså är det väldigt logiskt för mig att inte vara torrt saklig i min bildkaraktär utan just lite drömsk. Men den är varken bättre eller sämre, bara annorlunda än den första bilden. Att fråga andra vilket dom tycker bäst är en återvändsgränd. Allra tydligast är det för mig när en svartvit bild jämförs med en färgbild i samma blogg. Färgen i färgbilden får den svartvita bilden att se grå och tråkig ut tycker jag, oavsett vilka kvaliteter den har i sig själv. Och en svartvit bild mitt i en serie färgbilder tar för mig helt bort känslan i färgbilderna. Det händer såklart också mig att jag inte är säker på hur jag vill visa en bild. Men det säger mig bara att jag inte vet vad jag vill med min bild eller med min blog och då får jag vackert vänta med att visa den tills jag vet det.Och vad jag vill med en bild eller en blogg kan ingen annan tala om för mig.

*

*

***

PÅ SVAMPTUR I VÅRAN SKOG, KORSHEDEN

***

Ja, våran är den ju inte, men den skog vi oftast går i, alldeles där vi har huset. En helmulen förmiddag som idag passade perfekt för att långsamt strosa fram och tillbaka i skogen med kameran, mjukt och fint ljus.  Helmulet och inne i skogen som det var, var dock ljuset dåligt , därför fick det bli A7S:en med ISO 800-2000. På kameran satt makrot, 90 mm.

*

Mjuk, grön mossa och raka granstammar

*

*

En riktigt liten svamp

*

Gissningsvis en toppig spindelskivling?

*

*

*

*

Några av granarna har haft mycket kottar och många ekorrbesök

*

Vissa svampar bryts ner av andra, mycket mindre svampar

*

Den gamla utladan

*

Fallen kämpe

*

*

*

Rotvältan har fått ge plats för svampar

*

*

*

Kott- och ekorrgranar igen.....

*

*'

*

Den gamla smedjan med denstora myrstacken utanför

*

Gott om rådjursstigar finns i skogen

*

Spår av andra aktiviteter

*

En gammal stengärdsgård finns mitt inne skogen. Hur gammal kan den vara 100 - 150 - 200 år?

*

Liten svamp med svampbakgrund

*

*

Komplexa former

*

De egna ladan dyker upp, nästan hemma alltså....

*

....liksom ängen och den trestammiga björken

*

Mest grönt i björkarna men det gula är på väg

*

***