NYTT OCH GAMMALT I SKÖN FÖRENING

***

Bland det bästa med industrilandskapet i Norrköping är den härliga, orädda blandningen av nytt och gammalt. Det är verkligen ett levande industrilandskap! Och att det ligger så nära Finspång förstås.

*

*

***

FINSPÅNG - BRUKSMILJÖN KVÄLLSTID

***

Min kvällspromenad häromdagen, i tisdags, var givande. Dimman gav det mörknande Finspång ett fint ljus. Efter Slottsparken och Siemens kommer här tredje bloggen från samma promenad, den gamla bruksmiljön. Finspång var ju framförallt känt för sin kanontillverkning och hade redan under första halvan av 1600-talet en av sina storhetsperioder tack vare 30-åriga kriget (som slutade med westfaliska freden 1648 om jag inte minns fel, ogooglat). Kanontillverkning var under detta krig så stor så vissa historiker menar att Finspång i själva verket är att betrakta som den svenska industrialismens vagga. Kanontillverkningen upphörde 1913 då Bofors nog kan sägas konkurrerat ut Finspång med modernare materialval - stål i stället för gjutjärn. I stället blev halvfabrikattillverkning av aluminium och koppar inriktningen. Flertalet av byggnaderna på de följande bilderna är från 1700-talet. Också dom är väl bevarade och många av dom är fortfarande i bruk, även om verksamheten i några flyttat under senaste 10-årsperioden. Två stora verksamheter är i full gång - Gränges som numera helt koncentrerar sig på tunna, pläterade band för värmeväxlare och kylare i aluminium, samt Sapa som arbetar med strängpressade profiler, också i aluminium. Gränges"skylten" ser ni på ett av taken i mellersta bilden

*

*

*

*

***

SIEMENS I FINSPÅNG

***

Siemens i Finspång blir ju en naturlig fortsättning på gårdagens bildserie från Slottsparken, det är nämligen numera Siemens som äger såväl slottet som slottsparken. Och som alla som bor i Finspång vet ligger ju en stor del av Siemens stora byggnader vägg i vägg med slottsparken, åtminstone tvärsöver gatan. Så gårdagskvällen promenad fick fortsätta förbi några av Siemens byggnader som faktiskt inte heller skäms för sig i det sena eftermiddagsljuset. Just den här stora huskroppen fanns här när vi flyttade hit 1965 och jag gissar att den är äldre än så, kanske från 40-talet. Det brukar alltid vara nå´n som vet, på FS eller FB. I vilket fall är byggnaden snyggt renoverad både exteriört och interiört

*

*

Här runt hörnet finns huvudentren med reception

*

Min promenad fortsätter via Ekmanska skolan till den här byggnaden som ligger längs Östermalmsvägen.....

*

...och tvärs över, på andra sidan av Östermalmsvägen ligger det senaste tillskottet av byggnader, färdigt för bara något år sen.

*

Så vänder jag och går ungefär samma väg tillbaka och upprepar första bilden fastän mörkret nu börjat sänka sig på allvar

*

Historia (Wikipedia)

Det usprungliga STAL-Laval Turbin AB bildades 1959 genom sammanslagning av AB de Lavals Ångturbin  och Svenska Turbinfabriks AB och fick detta namn 1962 och ägdes av ASEA. 1960 hade företgate 960 anställda. 1984 blev namnet ASEA-Stal, sedermera ABB Stal. 1999 slogs ABB:s och Alstoms kraftgenereringsverksamheter ihop och efter att verksamheten i Finspång sålts till Alstom hette verksamheten Alstom Power Sweden AB. Alstom sålde i sin tur Finspångverksamheten till Siemens AG och heter nu Siemens Industrial Turbomachinery AB (SIT) och har ca 2500 anställda i Finspång idag

***

THE ART OF PHOTOGRAPHY ELLER FLICKAN MED SNÖSKOVELN

***

Bredvid mig ligger Bruce Barnbaums bok The Art of Photography, en ganska tjock bok på 350 sidor. Trots att jag säkert haft den ett år redan, kanske två rentav, har jag bara läst de inledande sidorna. Där finns en syn på foto som tilltalar mig men som också gör att jag fastnar i läsningen och inte kommer vidare. Hans grundsyn är ju att foto är ett sätt att kommunicera med omvärlden. Och för att jag ska ha något att kommunicera måste jag både veta vad som intresserar mig och ha en åsikt om detta som intresserar mig. Det är mycket nära det jag själv innerst inne vill med mitt eget fotande, jag vill kommunicera det jag känner mer än det jag ser. Alltså, jag vill att mina foton mer ska berätta vad jag känner än vad jag ser. Det kanske låter anspråksfullt av en fotoamatör men jag vet ju att det är vad jag innerst inne vill

*

Det betyder nu inte alls att jag hela tiden går och funderar på vad nästa foto ska berätta, tvärtom. 99 % av mitt fotande går på något slags omedelbar känsla av vad som för mig är värt att fota, nånting som är värdefullt för mig. Men nu när jag skulle säga något om dom här två bilderna föll mig bokens inledning återigen i tankarna och jag började fundera kring varför jag tog bilderna och varför jag gör en blogg av dom. Det är ju inte direkt självklart att någon annan tycker att det är intressant med bilder på mina barnbarn

*

Som sagt, det var som vanligt inga bilder jag planerade och dom är minst av allt regisserade. L tog snöskoveln och satte igång ett eget miniprojekt vad det nu var och jag hämtade kameran. Men så här efteråt vet jag ju att nästan alltid när jag fotar barn så upplever jag intensiteten och totaliteten i det dom gör så starkt. Dom lever. Hela tiden. Och trots att jag bara ser på, eller fotar då, känner jag mig delaktig på något sätt. För mig står barn - alla barn - närmare det egentliga livet, livets grundvärden, än vi vuxna. Men det är ju bara mina barnbarn jag har tillgång till på nära håll. Så om jag får var lite känslomässig tror jag bilderna egentligen handlar om kärleken till livet. 

*

*

***

ALLTSÅ, VISSA HAR ROLIGT JÄMT

***

Precis, vissa har roligt jämt. Och det är precis som det ska vara. Idag har det ju också varit perfekt, två grader kallt och en dm snö och så en plogad nerfart till stugan i Korsheden. Inga andra bilar än dom egna. Alltså perfekt för pulkaåkning och då blir man så här glada. Prova själva vetja!

*

*

*

Önskar er en bra vecka!

***