MED BESTÄMDA STEG MOT MORGONDOPPET

***

*

*

***

HAMMARBACKEN LUDVIKA - SVARTVITA SALONGEN

***

Fem i tolv (sista utställningsdag är nu på onsdag) tog jag mig in till Ludvika och sädesmagasinet på Hammarbacken där utställningen är. Trots att jag vuxit upp i Ludvika vet  jag inte om jag varit in i magasinet tidigare. Har för mig byggnaden är från 1700-talet men det är inget jag säkert vet.

*

*

Den fungerar som utställningslokal under sommarhalvåret eftersom byggnaden inte är varken isolerad eller uppvärmd. Nu fungerar den bra, två utställningsvåningar med ganska stor yta och bra belysning. Svartvita salongen har första våningsplanet vilket kändes lagom för de sextio bilderna

*

I lokalen finns ett antal skärmar där bilderna monteras

*

Bilderna är från medlemmar i Dalarnas Fotoklubbar och jag tycker standarden är hög, väl värt ett besök för den som har vägarna förbi.

***

TACK FÖR ATT NI KOM!

***

Solen lyste med sin frånvaro men det avskräckte inte er - jag glädjer mig för att så många kom och att stämningen var så god! Korsheden är ju inte nå´t man bara åker förbi, det ligger lite vid sidan av allfarvägarna och även om jag gjort mitt bästa för att tala om hur nära det är kostar det lite tid att ta sig hit. Några bilder från idag, som vanligt från mina Dagnyfikabilder mest "porträtt"

*

Glädjer mig extra åt att att Stig  (Cannermo) kom från Lindesberg, nu har vi träffats irl också, det gör det roligare när vi pratas vid i bloggarna!

*

Thorbjörn hade kommit hit från Gävle

*

Magnus (Höög) från Falun var också med och vi ses snart i Säter igen!

*

Och Martin Stenlund visar jag i profil

*

Extra glad också för att Marianne kom trots en jobbig tid. Gillar ditt fighting spirit face, med tungan rätt i mun....

*

Bengt sprider som vanligt både glädje och trygghet omkring sig

*

Ewa var med....

*

Och några till...

*

Magnus fick komma med en gång till, han är ju liksom jag dalmas.....

*

Mycker fokus på kamerorna medan regnet skvalade utanför....

* 

Förutom dom sju ni settt här var det Lena Holm, Gunnar Wesley och jag. 10mpers i Korsheden skoj!

Nästa år blir vi 20 väl?

***

GAMLA BANVALLEN

***

När jag gick förbi Metallen på förmiddagen och tog en bild av husfasaden var det egentligen gamla banvallen och promenadstråket där som var huvudsaken. Och det blev ju några bilder där också såklart. Den här järnvägen var smalspårig och gick upp till Hjortkvarn. Tågtrafiken var igång när vi flyttade hit -65 men jag har aldrig åkt med tåget. Idag är banvallen ett fint gång- och cykelstråk och cykla går fint upp till Ljusfallshammar ungefär. Det går att komma vidare men banvallen blir sen mer och mer överväxt.

*

Promenaden idag var inte så lång, kanske fyra km totalt. Jag har lekt lite med ljuset i datorn så bilderna visar inte precis hur det såg ut på förmiddagen men det roar mig att prova lite olika bildkoncept.

*

Att det är en gammal banvall kanske går att ana även om det ser lite mörkt ut

Ett av mina favoritobjekt är den gamla döda eken som, precis som jag sagt någon gång tidigare, påminner mig om någon av dom gamla enterna som finns med i sagan om ringen

*

*

Det finns många fina små ställen utefter stråket

*

Här har jag vikt av från banvallen och är på väg genom skogen upp mot Mellangrind

*

Åter på mammas gata

*

***

METALLEN

***

Då och då passerar jag Metallen, huset på Sjöviksvägen, oftast på väg till promenadvägen på gamla banvallen. Ursprungligen byggdes huset för att få fram ungkarlsbostäder (fanns det inga ungkvinnor?) till anställda på Gränges Aluminium. Fyra våningar med lägenheter om ett rum, kokvrå och badrum. Det hade funnits ett äldre tegelhus med samma funktion och namnet Degeln i närheten tidigare, och nu (i början av 70-talet?) behövdes fler och nyare lägenheter. Trodde man. Ganska snart visade det sig att man inte kunde fylla huset med de hyresgäster man tänkt. Men då division Plåt och Band hade ont om lokaler hyrde man in sig här 1976, i väntan på att det nya kontoret, NYKO, skulle bli klart. Här satt divisionschefen Yngve Appelgren, här fanns delar av försäljningsorganisationen och här fanns utvecklingsavdelningen som jag då ansvarade för och dit Leo (Lars-Erik Olsson) hörde som höll i utvecklingen av pläterat material för kylarband.

*

På den tiden var kylarband i koppar (tillsammans med byggplåt i aluminum, Korrugal och strängpressade profiler) Finspångsverkens största produkter. Kylarband går huvudsakligen till tillverkning av bilkylare och behöver alltså ha god värmeledningsförmåga som ju koppar har, bättre än alla andra bruksmetaller. Men aluminium har också ganska bra värmeledningsförmåga och aluminium har en annan stor fördel, aluminium väger (mer exakt - densiteten) bara en tredjedel av vad koppar gör. Och det är ju bra i bilar eftersom lägre vikt minskar bensinförbrukningen. Och mäter man värmeledningsförmåga i förhållande till vikt eller densitet har aluminium bättre ledningsförmåga än koppar! Det var bakgrunden till satsningen på kylarband i aluminium. Kruxet är att aluminium inte enkelt kan lödas till kylare på samma sätt som koppar, det fanns alltså ingen färdigutvecklad tillverkningsprocess. Divisionschefen Yngve trodde benhårt på idén varför utvecklingsavdelningen fick jobba på och den som höll i det var Leo

*

Jag tänker inte gå in på tillverkningstekniken, men projektet blev lyckosamt och idag är kylarband i aluminium den enda valsade produkt som överlevt i Finspång. Inte bara överlevt för den delen, ett nytt och börsnoterat Gränges Aluminium har uppstått med kylarband som enda produkt. Förutom tillverkning i Finspång har man numera också etablerat tillverkning i Kina och har jag läst rätt i tidningarna tittar man också på möjligheten att köpa befintlig tillverkning i USA. Och kylarband i aluminium har idag mycket större andel av världsmarknaden än kylarband i koppar, dom som för fyrtio år sen var totalt dominerande.

*

Jag har ett eget och mycket personligt minne från början av utvecklingsarbetet med kylarband i aluminium. Jag fick uppgiften av Yngve att åka över till Västerås och informera divisionschefen för kylarbandstillverkning i koppar att vi på aluminiumsidan startade utvecklingen av motsvarande produkt i aluminium. Jag har aldrig i hela mitt mer än 40-åriga yrkesliv blivit så utskälld som den gången. Hur dum får man vara? Kylarband i aluminium? Det kommer aldrig att lyckas. Dessutom illojalt av en division i samma koncern. Men det ser ut som det lyckats, Gränges Aluminium är idag en av de allra största inom området.

*

Huset Metallen ägs idag av kommunen och där finns bla  förskola och hemtjänstadministation och mycket annat.  Och fasadbeklädnaden? Aluminium förstås. Förutom att aluminium har bra ledningsfömåga (både för el och värme) och är lätt rostar det aldrig. Visst kan man lackera aluminium för utseendets skull. Men det behövs inte.

*

***