CENTRALSTATION

***

Inte så mycket folk på Centralen i kväll. Annars tänkte jag att SAS-strejken kanske hade ökat passagerartillströmningen lite extra, folk måste ju ta sig hem på något sätt. Eller om det är bort dom ska så här början av veckan. Men dom kanske åker bil , vad vet jag. Men ärligt talat, det är sällan mer folk än så här på centralstation. Ja, alltså, centralstation här i Söderbärke alltså.

*

*

***

SAMMA VÄG SOM VANLIGT

***

Vilken väg? Det behöver ni inte fråga efter, jag är i Korsheden. På promenaden igår eftermiddag hade jag sällskap av I. Växlande molnighet och rätt kallt. Inspirerad av Ing-Marie och inte minst Marianne skulle jag också ta några fina bilder på sommarblommorna, men jag behöver nog träna mer först ser jag. Men ändå inte så svårt att få några bilder jag själv gillar på den promenaden

*

För nån månad sen visade jag några bilder på nyfödda lamm. Dom har vuxit en del och också blivit flera, närmare bestämt 29 stycken, här syns väl bara tre

*

Hundkäxen växer i drivor, på sina ställen nästan manshögt

*

Straxt före träbron stod herr trana (fru?) och kollade

*

Fin kombination tycker jag, vita hundkäx och blå midsommarblomster

*

I vandrar vägen fram mellan smörblommor och hundkäx

*

Rikedom

*

En av alla smörblommor - underifrån

*

Och en med påhälsning

*

Röd klöver

*

Hemma igen blev det ett par bilder på Ginnalalönnens blad

*

*

***

SVÅRT ATT LÅTA BLI....

***

Den är svår att låta bli, den där kvällsvyn över Bönnern med det magiska ljuset från sommarhimlen

*

*

***

RIKTIGA FOTOGRAFER OCH BRA BILDER - IGEN

***

För min del känns det inte så viktigt att vara överens om saker och ting. Vi är olika, prioriterar olika och tycker olika. I olika tonlägen och på olika sätt efterfrågas ofta "bra fotografi" eller så görs längre eller kortare bloggar där det framgår mer indirekt att det finns bättre fotografer och så vanligt folk som fotar som dräller omkring här på fotosidan i stort antal. Det går liksom aldrig fram riktigt att BRA FOTO ÄR SUBJEKTIVT. Foton har helt olika syften och jag gissar att 99.9% av alla bilder som tas aldrig tas av fotografen (eller av oss vanliga med kamera) för att vara bra bilder. Det är ett sätt att kommunicera, det är ett sätt att dela med sig på, det kan vara dokumentation, ja det kan vara vad som helst. Bra bilder är ett subjektivt begrepp. Om man bara frågar sig om en bild är "bra" har man inte förstått att den kan innehålla ett budskap. Inte bara kan förresten, alla bilder innehåller budskap, direkta eller indirekta, avsedda eller oavsedda.

Inte heller att definiera vad fotografi är tycker jag har ngn riktig mening. Varför är själva definitionen så viktig? Om man gör bilder på ljuskänsligt papper helt utan kamera, är det foto? En del säger kanske nej, andra säger ja. Att avbilda verkligheten? Ja, ibland, men långt ifrån alltid. Ett av mina mål med mitt fotande är att mer uttrycka det jag känner än det jag ser och det är definitivt fotografi för mig. Känslor är också verklighet, det är sant, men eftersom dom är totalt subjektiva är det absolut inte att AVBILDA verkligheten.
För mig är den här typen av definitioner eller gemensamma överenskommelser inte bara ointressanta, dom motverkar helt enkelt uppkomsten av dom intressanta diskussionerna kring foto som sådant och om det enda som egentligen är intressant, diskussionen om specifika foton, specifika bilder. Alla andra diskussioner tenderar att bli abstraktioner och just lek med ord. Det är bilderna, inte orden, som är viktiga. Om ni frågar mig. 

*

Sommarkväll på mammas gata 

*

***

SAGAN OM DOM FÖRSVUNNA FINSPÅNGSTÅGEN

***

Finspång har en liten järnvägsstation, faktiskt en väldigt liten station

Där går tåg ibland, det kan vara ett om dagen, åtminstone vissa dagar

Vilken sorts tåg? Det har jag också undrat

Och vart tar dom vägen? Det har jag undrat ännu mer

Häromdagen försökte jag kolla 

*

Det såg fint ut, längst fram stod en tjej, utkik eller förare, vet ej

*

Ett kort tåg var det, lok och fyra täckta, mörka vagnar, längst bak en kille, okänd last

*

Lite längre bort stod några andra vagnar, glömda av både stinsen och världen, dom stod där i fjol också

Av någon konstig anledning fick dom mig att tänka på Den illustrerade mannen av min älsklingsförfattare inom sf, Ray Bradbury

*

Där finns så många fina detaljer att se alltmedan gräset fortsätter växa

*

Omkring vagnarna växer skogen och slyn allt närmare

*

Och dom sneglar längtansfullt mot dom rena spåren, dom som dom inte står på utan dom som leder ut från ingenstans till någonstans

*

Men dom står övergivna där dom står och när eftermiddag övergår i skymning ändrar dom sakta färg

Tydligast syns det därnere där  dom fortfarande har kontakt med marken

*

Och medan skymningen faller fortsätter skogen och slyn att växa, tätare och tätare, fortare och fortare

*

Och snart har ytterligare ett tåg försvunnit från den väldigt lilla järnvägsstationen i Finspång

*

***