PÅ VÄG

***

*

*

***

2 NOVEMBER

***

Trots det riktigt novemberlåga ljuset blev det några saker gjorda. På förmiddagen var jag en sväng till Linköping för att hämta ord kameran som varit på service - sannolikt ett behov som uppstod när jag ramlade i början av juni och kameran med långtelet åkte i backen. Promenad med I förstås, dock bara en promenad idag. Så däckskifte.  På kvällen salmalax och ett glas vitt, 81-årsdagen till ära.

*

Klockan fyra var det mörkt...

*

Jag fick in bilen i gummiverkstan, det fick inte alla

*

Småindustriområdet

*

***

DEN NEOLITISKA REVOLUTIONEN

***

Den neolitiska revolutionen inträffade för ca 10-12 000 år sedan och anses som den största revolutionen i mänsklighetens historia. Fram tills dess var människorna samlare och jägare och all vakentid gick åt för att samla föda och äta. Ungefär (!) samtidigt började människor på flera håll i världen odla. Även om det forntida jordbruket inte precis såg ut som dagens gav det ändå människor för första gången möjlighet att skaffa mer föda än de för ögonblicket behövde. Det betydde att tid frigjordes för andra uppgifter och man kunde med skördarna byta till sig andra förnödenheter. I spåren av detta blev människorna för första gången bofasta, byar bildades och handel utvecklades. Nya yrken utvecklades, så småningom blev det städer, och ja, på den vägen är det liksom.

*

Höstsådda fält för två veckor sen utanför Grygöl i norra delen av Finspångs kommun

*

***

STÖRRE HACKSPETT

***

Bästa kameran är den som är med. 99:an och 135:an passar bra för natur och kulturbygdsbilder men är inte precis utrustning för fågelfotografering. Som en hackspett höll till ovanför där jag gick utefter Saxevägen blev det ändå några bilder. Inga närbilder men tillräckligt nära för att se att det var en större hackspett, hanne tycker jag tredje bilden visar. 

*

*

*

*

*

***

BUKETTAPLARNA I KORSHEDEN

***

För sådär 10-12 år sedan tog vi med ett tiotal små skott av bukettapel, skott som fåglarna spridit hemma i Finspång, upp till Korsheden. Det känns extra roligt nu när vi tagit ner alla dom äldsta bukettaplarna i Finspång. Skotten stod i en hink med vatten en vecka minst, kanske två, innan dom kom i jorden. Ändå tog dom sig, nästan alla. När jag kom upp i går eftermiddag kunde dom glädja mig, trots att oktober nästan är slut hade dom inte tappat sina vackra blad. Och miniäpplena var såklart också kvar, dom brukar glädja alla fåglar till långt in på vintern. Hemma i Finspång lockade dom alltid till sig sidensvansarna ett par gånger  om året, här är jag inte tillräckligt ofta på vintern för att veta, men säkert finns dom också här ibland. Jag har svårt att tänka mig ett mer tacksamt trädgårdsträd än bukettapel. På vårarna blommar dom med intensivt vita blommor, på hösten kommer dom vackraste bladfärger och så frukterna som drar fåglar nästan hela vintern.

*

*

***