SKARPA ELLER OSKARPA PORTRÄTT? - AGNES

***

Det är klart att jag passade på att ta några bilder på alla tre barnbarnen när dom var här. Nu är det Agnes tur, Agnes som fyllt fjorton för några veckor sen. Den här gången gjorde vi inga förberedelser alls, hon satt inomhus i soffan och det var ljust, fullt solsken utanför. Jag bara ropade på henne så hon vände sig mot mig och så fick det bli en serie igen. Här behöll jag färgen i bilderna - kanske beror det på att dom är just våra barnbarn. Svartvitt blir alltid något mer stiliserat och något mer neutralt och passar därför kanske bäst när bilderna ska visas för andra. Samtidigt - tycker jag - att bilderna tappar i liv och verklighetskänsla och det fick avgöra den här gången

*

Ser att jag inte justerat färgerna riktigt rätt, där finns ett gulstick som nog lätt kan får bort men just nu är jag för lat för att backa

*

Helt oskarpt, skärpan ligger på det blå i blusen men den bild jag helst skulle velat ha  skarp. Det här med skärpa har ju diskuterats och ofta har det framhållits att porträtt inte behöver vara superskarpa. Jag håller helt med om det, samtidigt som det är uppenbart att dom inte får vara hur oskarpa som helst, dom får heller inte vara oskarpa på fel ställe och tvärtom!

*

***

PAAVO OCH BLOMMORNA VID ÅRÄNGET

***

Tankarna har inte velat släppa, jag är kvar i rummet där på äldreboendet i Ludvika, kvar hos Paavo. Jag undrar om han hörde mig? Såg mig gjorde han, det är jag säker på, även om tröttheten tog över ibland. Det är 65 år sen vi sågs senast, då, när vi var lekkamrater i Ludvika. Nu visste jag ju att han levde och hade googlat fram adressen, men inget mer. Vi är jämngamla, plus minus ett år kanske, och nånting inom mig ville träffa honom igen. Kanske var jag där en timme. Inte så mycket efter 65 år. Han sa aldrig något, så jag vet inte riktigt hur mycket han uppfattade. Men jag berättade vem jag var och något lite om vad vi gjort tillsammans. För det mesta såg han mot ljuset från sommaren därute i fönstret, men också ibland på mig. En antydan till leende gjorde att jag tog hans hand. Och han tog min och höll den i ett fast grepp. Länge.    

*

Fortfarande med Paavo i huvudet åkte jag till Åränget och Östsveten för att se på solnedgången och den lilla strandängen var full av scilla som lystes upp av de sista solstrålarna

*

Förstora!

*

***

BARTJÄRN - FÖRSTA DOPPET

***

Vi har haft en underbar påskhelg tillsammans med hela Göteborgsfamiljen. Fin samvaro, matlagning tillsammans, ett glas vitt på träaltanen före middagen och härliga stunder vid middagsbordet, bus och lek med Makai, tollaren. Naturligtvis måste vattnet i Bartjärn testas. Första doppet blev på påskaftonen, då var det bara pappa Stefan. Dan efter, på påskdagen var han i igen men nu med alla tre barnen - farfar fegade ur  - han skyller på PMR....

*

Pappa Stefan inviger badsäsongen i Bartjärn på påskaftonen, typ två veckor efter att isen gått upp

*

Som ni ser, sista snön inte borta än - samma kväll från altanen

*

PS Han var inte värst, lillasyster Annika badade tre dagar tidigare ute på Äpplarö med båda barnen i onsdags.......

***

SÖDERBÄRKE - KONST I PÅSK I DAG!

***
Glöm inte att utställningen Konst i Påsk i Söderbärke/ Tolvsbo också pågår idag, öppet 12-16. Vi fotografer håller till i församlingshemmet, en alldeles utmärkt lokal där vi använder notställ för att visa uppbilderna, väggarna får vi inte spika i. Det var öppet också i går och vi hade en jämn ström besökare hela dagen, roligt.  Där serveras också kaffe och hembakat bröd för det facila priset av 25:-, ytterst prisvärt. Vi fotografer är Marianne Bengtsson Rosander, Maja Isaksson och jag själv. Vi har inget fastställt tema men har fokuserat på naturbilder och bilder från Söderbärketrakten Det hela är synnerligen trivsamt, inte minst i det fantastiska påskvädret vi har. Passa på ch gör en utflykt idag om ni inte redan varit där!

*

*

Just den här trevliga bilden tog Marianne med min kamera

*

*

*

*

*

*

*

***

RÖDHAKAR

***

Med utpräglat dödsförakt lägger jag in några rödhakebilder direkt efter Ing-Maries. Jag blir ju så glad när jag lyckas få några fåglar i fokus, den här gången i Korsheden, så jag kan inte låta bli..... Tagna mitt på blanka eftermiddagen i stark sol så Ing-Maries mjuka vackra ljus är jag långt ifrån. Men jag njöt säkert en timme av den vackra rödhakekonserten och är nöjd.. Eftersom det var tätt med grenar i björkarna jobbade jag med DMF och tyckte det funkade skapligt.

*

*

*

*

*

*

***