LÄNGRE OCH LÄNGRE BORT

***

Ungefär som väntat tillhandahåller JWST inte bara svar utan dom nya bilderna ställer frågor och ifrågasätter en del  existerande uppfattningar. Följande är ett klipp från Washington Post för knappt en vecka sen:

The first scientific results have emerged in recent weeks, and what the telescope has seen in deepest space is a little puzzling. Some of those distant galaxies are strikingly massive. A general assumption had been that early galaxies — which formed not long after the first stars ignited — would be relatively small and misshapen. Instead, some of them are big, bright and nicely structured.

Webb telescope is astonishing. But the universe is even more so.

 *

*

***

RISINGE IDAG

***

Så är vi tillbaka i hemmaspåret därute i Risinge igen. Det känns bra. Höstfärgerna börjar synas så smått, framförallt hos ormbunkarna. Soligt och 20 C med lätt vind, skönare kan det inte vara.

*

*

*

*

*

*

***

VÄRLDEN KRYMPER.......

***

.....när man åldras. Aktionsradien blir mindre och mindre, alla förmågor försvinner en efter en. Olika fort beroende på om man är frisk eller om man har Alzheimer tex, men riktningen är densamma. Tydligare än tidigare blir det uppenbart hur litet prestationerna har med människovärde att göra, ingenting alls faktiskt .Dom flesta av oss blir också allt ensammare. Vännerna dör eller försvinner till andra landsändar men vanligast är nog att orken  inte räcker till annat än det enklaste. Att klä sig, få i sig lite mat, orka duscha, komma ut en stund. Alltmer betraktar vi livet i stället för att delta, vi tittar på helt enkelt. Samtidigt har vi alltmer att tänka på, ett helt liv att begrunda och försöka förstå. Ungefär detta flög genom huvudet när jag såg honom stå där på sidan av trottoaren. Det är samma bild som jag hade i bloggen i går men hårdare beskuren och i färg.

*

*

***

SPÅNGEN OCH BARTJÄRN

***
Också en stund i går kväll. Jag är sällan blödig och har inga problem med avsked. Ändå känns det lite vemodigt, vi siktar på att åka hem på fredag och jag är långt ifrån säker på att vi är tillbaka nästa sommar. I börjar få problem med balansen och hon blir väldigt orolig också när jag är borta kortare stunder. Dom här bilderna tog jag i går kväll nere vid Spången. Jag frågade om hon ville följa med men hon var för trött och sa åk du. När jag kom hem efter trekvart var hon väldigt orolig över att ingen var där, var är alla och varför säger ni inget frågade hon förebrående. Det tog några timmar innan jag kände att hon var lugn.

*

Idag var det återigen blå himmel och sol och såklart var vi och badade. Semestrarna är slut och skolorna har börjat så vi är alltid ensamma där.  Det gör det enklare, ingen baddräkt I behöver hjälp med. Hon behöver min hand när vi går nerför sluttningen och särskilt när vi går i vattnet. Vattenytan rör sig och botten är mjuk sand som inte är helt stabil under fötterna så vi går alltid i hand i hand. När vattnet når magen vill hon stå och vänja sig men det vill inte jag, då är det som kallast innan jag doppat mig. Men det funkar perfekt, jag slänger mig i och tar min simtur runt flytbryggan och tillbaka är I alltid i vattnet och simmar. Det fungerar perfekt, hon illnjuter när hon väl kommit i och väl i är hon i vattnet längre än jag. En hand till stöd när hon går upp och så på med badkappan.

* 

Sista solstrålarna vid Spången

*

Alldeles lugnt i kväll

*

***

DOMHERREN I GINNALALÖNNEN

***

Ginnalalönnen har fått sina frönäsor, syns gör dom också med sin rosaröda färg. Kanske är det färgen som talar om för fåglarna att här finns godis att hämta?

*

Först gömde den sig ganska väl bakom löven

*

Efter en stunds ätande bytte den ställning så jag såg den bättre. Är det inte en....

*

.....domherre, den där låga pannan och den kraftiga näbben. Inget rött bröst så det är väl en hona då. Men vänta, den där ljusa burriga dräkten med lösa fjädrar som fortfarande sticker ut, en årsunge väl?

*

Den lät sig väl smaka

*

Munnen full

*

Det här måste vara rena inbjudan för en hungrig domherre

*

***