FÖRE HAGELSKUREN - BÖNNERN

***

Det är snart en vecka sen, dagen med det fina ljuset straxt före hagelskuren. Här ytterligare en bild nerifrån Bönnern.

*

Badplatsen från allmänningen på andra sidan Bönnern

*

***

KÄNSLA ELLER INTELLEKT?

***

En av diskussionerna på Tårtan i går stannade kvar i huve´t på mig när jag åkte hem. Ämnet var om man (=vi) kan lämna ut sig (oss)  för mkt på bloggarna, bli för personlig helt enkelt? På ett sätt är svaret enkelt - det är klart att det kan bli för mkt om det inte finns någon gräns alls, särskilt om det är "banala" avslöjanden. Personligen har jag dock inte sett något som jag tycker är i närheten av det, för mig alltså inget problem. I stället skulle jag vilja se mer av känslomättad fotografi. Nånstans vet jag också att jag skrivit att jag hellre skulle vilja visa vad jag känner än vad jag ser med mina bilder. Tyvärr blir det oftast "bara" vad jag ser, även om något så enkelt som mina natur- och landskapsbilder egentligen vill visa vad jag känner därute, hur förundrad jag är över livet. Och jag kan också säga att av dom bilder jag ser - här på bloggen, på utställningar och i alla andra sammanhang - och som gör intryck på mig, nästan alltid talar genom känslan, inte genom estetiska värden.

*

Under uppväxt och ett helt yrkesliv har jag präglats av begrepp som prestation, duktighet, effektivitet, rationalitet, lönsamhet , logik och förnuft. På bekostnad av känsla och självkänsla. Var finns mitt jag i all denna duktighet och logik? Först under de senaste snart tjuga åren har jag stegvis letat mig tillbaka till till mina egna känslor, först bara till att se dom och så småningom också acceptera dom. Och allt som är viktigt i livet (inte bara i mitt liv) som födelse, död, sjukdom, kärlek, sorg och glädje är ju känslobaserat, såklart vill jag uttrycka en del av detta i bild. Även om jag inte lärt mig hur än.

*

Men för att lära mig tittar jag gärna på bilder som uttrycker starka känslor och dit kommer man väl knappast om man inte lämnar ut sig själv? Det är mkt vi undertrycker för att slippa dom starka känslorna, sorg och ilska är ju inte behagliga upplevelser. Och det spontana är ju att undvika det obehagliga. Men själv har jag fått ett rikare liv genom att bekanta mig med mina egna känslor en smula - också dom obehagliga. Svaret på rubrikens fråga är naturligtvis inte antingen eller utan både och. Men för mig är konsten (och fotografin) en möjlighet att uttrycka sånt som vi inte till vardags så gärna pratar men som ändå upptar en stor del av våra tankar. 

*

Bilden härnere, som uttrycker både sorg och död (men också strid), hittade jag i entrén till stadsbiblioteket i Stockholm i går, jag hann med ett kort besök där, en byggnad jag aldrig tidigare gett mig tid att besöka. Någon som är mer allmänbildad än jag kanske kan berätta mer i detalj vad den föreställer?

*

***

MÖRKA MOLN ÖVER BÖNNERN

***

Straxt före hagelskuren i går kväll var det väldigt fin ljus. Hela himlen var mörk förutom en tunn strimma  i väster just där solen tittade fram. Det vackra ljuset fick mig lite senare att göra en tur upptill Kvismaren och jag blev inte besviken där heller.

*

Bönnern från badplatsen på Pirvägssidan i går eftermiddag

*

***

NUAGES - 33 MINUTER VID KVISMAREN

***

Idag blev det en kort tur till Kvismaren bara för molnens skull. Här kommer tolv bilder - 33 minuter. Och jag kommer tänka på Debussy, en av mina gamla favoriter - Nuages (moln) från hans tre etyder. Det blir en perfekt rubrik för dagens blogg..

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Och visst, jag har växlat mellan vidvinkelzoomen 16-35 och telezoomen 100-400. Första bilden tog jag 18:05, sista 18:38. Alltså 33 minuter.

Natti natti!

*

***

SKÄRBLACKA - I OLIKA LJUS

***

Skärblacka ligger 16-17 km utanför Finspång och hör till Norrköping. Ändå finns Skärblacka, eller bara blacka, i de flesta Finspångsbors medvetande, det luktar nämligen Skärblacka titt som tätt i Finspång. Skärblackaanläggningen hör till BillerudKorsnäs och är världsledande tillverkare av bla högkvalitativt vitt maskinglättat (MG) kraftpapper, allt enl Googles.

*

Jag har inga andra erfarenheter av bruket än att jag passerat där i stort sett dagligen i 23 år på väg till jobbet i Malmslätt. Just att jag åkt samma väg (ok, jag hade faktiskt två vägar att välja på, genom Skärblacka var den ena) väldigt ofta under lång tid gör att jag kunnat se samma natur, samma landskap och samma samhällen under alla årstider, alla klockslag, under alla  väder och i alla möjliga ljus, roligt för en fotograf.

*

Bruket i går eftermiddag, Sony A7RIII med Sony 100-400

*

Bruket en februarimorgon 2005, KonicaMinolta Dynax 7D (6 Mpix!) med Minolta 50/1,4

*

***