PAAVO OCH BLOMMORNA VID ÅRÄNGET

***

Tankarna har inte velat släppa, jag är kvar i rummet där på äldreboendet i Ludvika, kvar hos Paavo. Jag undrar om han hörde mig? Såg mig gjorde han, det är jag säker på, även om tröttheten tog över ibland. Det är 65 år sen vi sågs senast, då, när vi var lekkamrater i Ludvika. Nu visste jag ju att han levde och hade googlat fram adressen, men inget mer. Vi är jämngamla, plus minus ett år kanske, och nånting inom mig ville träffa honom igen. Kanske var jag där en timme. Inte så mycket efter 65 år. Han sa aldrig något, så jag vet inte riktigt hur mycket han uppfattade. Men jag berättade vem jag var och något lite om vad vi gjort tillsammans. För det mesta såg han mot ljuset från sommaren därute i fönstret, men också ibland på mig. En antydan till leende gjorde att jag tog hans hand. Och han tog min och höll den i ett fast grepp. Länge.    

*

Fortfarande med Paavo i huvudet åkte jag till Åränget och Östsveten för att se på solnedgången och den lilla strandängen var full av scilla som lystes upp av de sista solstrålarna

*

Förstora!

*

***

SÖDERBÄRKE - KONST I PÅSK

***

Påskafton och påskdagen har Söderbärke återigen utställningen Konst i Påsk med lokala konstnärer inom olika områden. Sedan ett par tre år finns också några fotografer med och i år kommer både Marianne Bengtsson Rosander och jag att vara med. Tror också en tredje fotograf men är inte hundra på det. Vi ställer ut i församlingshemmet, alldeles bredvid Söderbärke kyrka, men det är flera lokaler och inte bara själva Söderbärke utan också tex Tolvsbo som är med. Senast jag var med, 2017, var det mkt folk och intresset stort, trots att det kom en dm snö första utställningsdagen. Nu får vi se, värmen och det vackra vädret kanske konkurrerar ut inomhusaktiviteter, det ger sig.

*

En av bilderna jag kommer ha med - höstlöv

*

Natti, natti!

***

FÖR EN GÅNGS SKULL - EKÖN IKVÄLL

***

Aprilkvällarna är magiska, och precis som förra gången hade vinden mojnat och himlen klarnat och det var en fröjd att få vandra ön upp och ner under det att den låga solen sakta försvann under horisonten.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

FÖRTROLLAD KVÄLL PÅ EKÖN

***

Efter att ha varit i Stockholm över dagen kände jag stort behov av att komma ut och få röra på mig. Klockan hann bli sju innan jag kom ut men vinden hade mojnat och det hade klarnat upp  så det var en strålande kväll, kyligt men vackert. Och promenaden på Ekön var fantastisk. Solen sjönk sakta ner över Dovern, månskäran lyste klart och änder och gäss,  liksom tranor på håll gav skön ljudkuliss tillsammans med koltrastar och annat. Temperaturen sjönk snabbt och väl tillbaka var det redan ett par grader kallt och det luktade vår precis som det brukar i april. Alldeles ensam på ön, tillsammans med fåglarna och några rådjur. Så känns dagen meningsfull igen.......

*

Förstorar ni ser ni månen som är liten med vidvinkel!

Knotigaste eken på Ekön straxt efter solnedgången

*

***

NO QUESTIONS

***

*

*

***