HÄLLESTADSÅN OCH STRÅKWADS BRO

***

Precis som alla andra vattendrag i Östergötland är nu Hällestadsån åter full av vatten. Annat var det i somras. Och det är ju väldigt mycket roligare när inte sjöstränderna ligger uttorkade och åarna lika så.  Vackrare blir det också.

*

Områdena kring Hällestad och Sonstorp har ju varit befolkade långt långt tillbaka i tiden (säkert för Kr f) och jag har för mig att redan på 1300-talet var järntillverkning i öppna gropar igång . Gruvverksamhet och hyttverksamhet kom igång på 1500-talet och Hällestad hade väl ett av Sveriges sydligaste bergslag.

Hällestadsån vid Stråkwads bro

*

Stilla flyter hon här, Hällestadsån, mellan Stråkwads bro och Sonstorps herrgård

*

Stråkwads bro nerifrån åkanten

*

Stråkwads bro som jag och andra trafikanter ser den

*

På bropelaren mitt emot denna står att bron byggdes om 1922. Här har säkert funnits broförbindelse sen nå´n gång på 15- eller 1600-talet men när den här brokonstruktionen byggdes ursprungligen vet jag inte. Men som sagt, ombyggd 1922 till nuvarande skick

*

***

KVÄLLSANDAKT UTANFÖR SONSTORP

***

*

Förstoras!

*

***

FINSPÅNGS STÖRSTA EK?

***

Alldeles innan man kommer till bron över till Ekön växer en riktig bamse till ek. Vi mätte omkretsen lite snabbt med en tumstock jag hade liggande i bilen och fick ganska precis 7 meter i brösthöjd. Inte störst i Sverige vet jag, det är Ekebyhovseken på Ekerö med 10,5 m i omkrets men gissningsvis störst i Finspång? Eken på Ekerö anses vara 500 år så kanske det här trädet är 400 år? Det skulle betyda från början av 1600-talet.....

*

*

***

VARFÖR EKÖN HETER JUST EKÖN

***

Inte så svårt att förstå. Är det ändå någon som undrar så kommer några bilder från gårdagens förmiddagstur på Ekön i strålande sol

*

*

*

*

*

***

KVISMAREN IDAG

***

Äntligen behagade solen titta fram också över Östergötland idag. På förmiddagen blev det ett par timmar ute på Ekön och på  eftermiddagen kunde jag inte låta bli att åka upp till Kvismaren lagom till solnedgången. Jag hade inte en tanke på fåglar utan var ute efter känslan av frihet och rymd över dom frusna våtmarkerna däruppe. Och jag blev inte besviken 

*

*

***