Barns värld (3), Lightroom och cropping

Förmågan att vara i nuet, förmågan att vara total, spontanitet och livsglädje, extas i sinnet - allt finns hos barnen, här Vilma

......och medan åren går får vi allt svårare  att uppleva samma livsintensitet. Varför?

En enklare fråga om ni till äventyrs inte kan svara på den ovan:

För oss som använder LR, hur kan vi enkelt ange croppningsfaktorn när vi croppat? I PS får man ju en procentsiffra, ofta när man jämför bildkvaliteter croppar man 100%. Bilden ovan är croppad från  6000x4000 till 2245 x 1410. Vilken croppningsfaktor är det?

Barns värld (2) - eller katten i bassängen

Agnes längtar efter djur - riktiga , levande djur. Men det passar inte riktigt familjen nu - jo, förresten , ett par kaniner finns numera. Men helst vill Agnes ha en hund. Eller åtminstone en katt. En katt är ju ganska behändig. Men någon katt har det inte blivit - än i varje fall. Hon längtar VERKLIGEN efter en katt, en katt att pyssla om så där som kattmammor gör, bära omkring dom i munnen och så. Heter man Agnes fixar man det här. Och har man kattungar måste dom tas om hand jämt, också när man ska till badis.

Det här är Agnes (8)

Med i bassängen är förstås kattungen

också när man simmar

eller hoppar från tvåan

eller åker vattenrutschkana

men hur är det, gillar katter vatten (?)

Kanske tyckte hon det var lite ruskigt (kattungen alltså, definitivt inte Agnes).

Barns värld (1) - eller 9 milliarder världar

Varenda en av oss lever i sin egen värld. På utsidan finns det bara en värld, en existens. På insidan finns lika många världar som människor, snart 9 milliarder alltså. Och jag skojar inte, eller överdriver. Och det gäller inte bara människorna på andra sidan jorden.  Vi kan växa upp i samma land, i samma stad, i samma kvarter. Ändå är din värld helt annorlunda än min. Jag (eller du) kan tom ha levt tillsammans med en annan människa nästan ett helt liv, jag (eller du) vet ändå inte hur hans eller hennes, förlåt hens, värld ser ut. Även om vi tror det ibland. Samtidigt är det också sant att vi har mycket gemensamt. Alla längtar vi efter frihet, efter kärlek och efter bekräftelse. Men det är inte det som intresserar mig just nu.

Allt händer när vi är små. Småsaker vi för länge sedan glömt  kan styra oss ett helt liv. För att inte tala om stora saker. Men det syns inte. Det syns inte på utsidan att din värld är så olika min. Men visst är det bra att tänka på ibland när jag inte förstår varför du gör som du gör, eller säger som du säger. Men det är väldigt lätt att glömma.

Men det som intresserar mig är vad som styr oss. Vad som styrt mig. Varför betyder skog trygghet för mig men rädsla för dig? Eller tvärtom? Varför är jag rädd för höjder men inte du? Inga svar finns och det går inte heller att lätt ta reda på.  Men jag är säker på att Elias klätterträd betyder något väldigt, väldigt positivt. Brett, tryggt, stadigt förankrat, bra klättergrenar, det går att klättra ganska högt så man hisnar lite

Och än så länge står oftast pappa eller mamma därnere. Eller farfar.

När vi nyss har kommit hit....

 När vi nyss har kommit hit

står vi fortfarande i obruten kontakt

med allt - nära och långt bort.

Vi är alltså ett med allt och ingen separation finns

och därför inte heller något ego.

Eftersom bara nuet existerar

finns inte tiden

ändå känner vi redan evigheten.

Utan språk och utan kunskap

bär vi ändå

hela existensens vishet inom oss.

Utan minnen och utan planer

lever vi varje ögonblick totalt

och i fullständig tillit.

 Utan ord och utan etiketter

är varje vattendroppe ett under

och en del av vårt eget hjärta.

Etthundra procents närvaro Här och Nu.....

Ute i Kolmårdsskogarna igår hade jag turen.......

 I stort sett är inledningen korrekt - det var i Kolmårdsskogarna och tur hade jag. I djurparken alltså. Turen bestod i att lon kom så nära det bara gick. Inget märkvärdigt kanske - eller också var det just det. Kändes helt fantastiskt att få titta rakt in i dom här ögonen.  100 % närvaro kan jag nog säga.

Vet inte hur många år sen det är sen senaste besöket men under en veckas besök av två av barnbarnen utan föräldrar vill vi ju göra ngt roligt, Kolmårdsparken ligger ju bra till från Finspång.

Det som krävs är ju lite energi, det blev sådär 6 timmar i parken. Gårdagen var en bra dag, inte alltför mkt folk, men det är klart, inte tomt heller

Huvudmålet var såklart delfinariet.

I stort sett fullsatt - dvs 700 personer. Mycket imponerande föreställning som jag tycker alldeles riktigt fått mkt beröm. Stora kameran (A99) var med, med ett Sony 70-200/2,8, med det visade sig ändå vara i mörkaste laget. A99:an har fått utstå mkt kritik här på Forum-sidan, bla för lågljusegenskaper och autofokusen. Till en del säkert befogad, ändå stortrivs jag med kameran.

Alltså blev det inte tekniskt så perfekta bilder, typ såhär

Istället försökte jag fokusera på lite andra perspektiv och bildvinklar

 Och några tycker jag blev bra på sitt sätt

...och enligt egen smak den här...

 Efter dom 6 timmarna i parkens alla riktigt branta backar kändes det i benen och det var dags att vända kosan hem till Finspång igen.

 Hilda (10) och Agnes (8) hade ju mkt att styra med och på väg till bilen fanns många funderingar...

 Tack för besöket!