Elias

För ett och halvt år sen fick Elias mamma (38 år) helt oväntat en stroke. Under några dygn visste vi inte hur det skulle gå och hela familjen kände hur skört livet är, vad lite vi vet. Elias hade då inte fyllt 2. Under något år har vi därför tillbringat mkt tid med barnbarnen i Gbg. Nu är mamma Hanna helt återställd, men opererades förra veckan för ytterligare ett aneuerism som skulle kunnat leda till en stroke till om det inte åtgärdades. Ytterligare en stor hjärnoperation men också den har gått bra och hon är efter en vecka hemma igen hos Elias. (Jag är otroligt imponerad av vad som går att göra med modern neurokirurgi!) Den här gången - när allt var planerat och under så mycket kontroll det går att ha - har det funnits så mycket tillförsikt att det tom funnits tid att fotografera en del. Här är det just minstingen Elias, snart 3, som fått uppmärksamheten även om en bild på Agnes, snart 8, slunkit med.

Som vanligt är alla bilderna tagna i befintligt ljus. Alla bilderna är också tagna med den nya A99:an och på har favoritobjektivet, den fasta Minoltan 85/1,4 suttit hela tiden - det sitter på för det mesta just nu. De två första har ISO 1600, resterande ligger på 640 eller 800.

Elias 1: 1/125 bl 1,6

Agnes 1: 1/160 bl 2,0

Elias 2: 1/125 bl 1,7

Elias 3: 1/250 bl 1,6

Elias 4: 1/160 bl 1,6

Elias 5: 1/160 bl 1,7

Elias 6: 1/125 bl 2,5

Det roligaste jag gjort på länge (2)...

Fortsätter där jag slutade häromdagen.  Bland det bästa med hela kursen var övningarna i studio. Jag kommer inte ihåg exakt hur många kvällar vi ägnade åt det men typ 6-7 stycken. Vi började med att titta på studioporträtt av kända fotografer och gick igenom studioutrustningen innan vi själva började. Vi jobbade både analogt och digitalt, provade med både porträtt, stilleben och montage liksom lite kreativ ljussättning.

Första erfarenheten var att jag med min Sony konstaterade att jag hade en lite udda kamera - varken synkkontakten eller blixtskon (för radiolänk) var av standardtyp (=Canon, Nikon) varför jag inte kunde använda min egen kamera tillsammans med studiobelysningen (är visst ändrat på den nya fullformataren A99 som jag är sugen på). Det hade till följd att medan jag väntade på att låna någon av de andra deltagarnas kameror satte jag på något av mina ljuskänsliga fasta objektiv (Minolta 50/1.4 resp Minolta 85/1.4) och plåtade med bara inställningsbelysningen och ISO 400 eller 800 . Ett par exempel på såna bilder är dom här två, båda med 50 mm-objektivet, bl 2,2 och 1/100 resp 1/60 s och ISO 400

 Inga märkvärdigheter, ganska rakt på, men jag tycker själv om dom för enkelheten i "stilen".

Samma kväll provade vi också lite med att exponera på lång tid utan belysning och så låta blixljuset gå på under det att slutaren var öppen. Det gav ju större frihet att experimentera med rörelser, tex att låta den modellen kasta med huvudet så att håret inte ligger som det brukar, tex så här

 ...eller att avfyra blixtarna flera gånger under samma exponering

...eller att hitta på något annat, tex använda mobilens ficklampa under exponeringen

Det är klart att jag begriper att det här är vardagsmat för många och inga märkvärdiga bilder men jag har haft genuint roligt, och som jag upplever mig själv för konventionell i mitt uttryckssätt är det definitivt nyttigt att få leka lite. 

 Ett helt annat tema kom på slutet av kursen - Lust och Olust. Lust kändes inte så svårt, jag plockade fram ett par bilder på ett av barnbarnen från sommaren, första är på Agnes 7 som fullständigt orädd njutningsfullt hoppar från hopptornet i badtjärnen

och en stund senare njutningsfullt slickar på sin glass

Olust däremot kändes svårare, och kvällen innan redovisningen och jag fortfarande var utan olustbild blev lösningen att själv, en aning förkyld och lite moloken, sätta mig framför kameran i hemmamiljö, rigga med dubbla blixtar och så få hjälp att trycka på avtryckaren medan jag efter bästa förmåga och låtsades att all världens elände vilade på mina axlar

 Här passade jag på att prova lite nyvunna PS-kunskaper - Gaussisk oskärpa över hela bilden utom ögenen som skärpts en smula, kloningsverktyg, snabbmask och nedtoning av handen mm mm. Återigen självklarheter för de flesta på Fotosidan men jag tycker PS är sk-tsvårt att lära sig och har fullt sjå med att komma ihåg gång från gång vad jag gjorde och hur jag gjorde.

Nog för idag, tack för idag! 

Inte vet jag......

...varför den här bilden kändes självklar ikväll. Jag har fyllt år under helgen, närmare bestämt 72, och barn och fem barnbarn - 2,3,4, 7 och 9 - inte helt tyst hela tiden(!) - har varit hemma. Bilden tog jag i ett helt annat sammanhang för en vecka sen ungefär.  Kanske bara för att det stått en massa skor i hallen? Eller kanske för att jag minns....

Sommar

Också den regnigaste sommar finns ju dagar som bara är sol, bad och glädje. Här kommer några bilder från Korsheden i södra Dalarna på temat sommar - bad - barn. Första bilden är för mig den klassiska bilden av svensk sommar

 Den lilla badsjön heter Bartjärn och har mörkt men bra vatten. Här har vi mött både simmande bäver och simmande huggorm när vi själva varit ute och simmat. Dom här dagarna i mitten på juli hade vi alla fem barnbarnen hemma samtidigt.

Först i vattnet är Hilda med en badboll

...och trycker man ner den och släpper far den upp och drar med sig vatten, det var skoj...

 Agnes hoppar från hopptornet, totalt orädd illnjuter hon av känslan av frihet...

medan Elias fortfarande tycker det är tryggast i pappa Stefans famn

Men det är ju inte så dumt att bara ta igen sig en stund på bryggan heller tycks Lovisa, Elias och Vilma tycka. Därute kommer förresten Elias´ mamma Hanna simmande

Ta igen sig på bryggan ja, kan man ju göra också som vuxen...........

Skönt att vara ledig är det, det ger både glädje och avslappning som är lätt att läsa ut av både Stefans

och lillasysters Annikas ansikten 

Efter att ha torkat lyser Agnes hårsvall i motljuset

Väl hemma igen finns alltid nå´t roligt att hitta på medan de större tjejerna jagar grodor.....

och en glass smakar toppen innan det är dags för en TV-stund

Sommardagar på Äpplarö

För ett par veckor sen hade vi tre fantastiska dagar med barn och barnbarn på Äpplarö. Regn på vägen dit från Dalarna, regn på vägen hem men där tre dagar med sol och blå himmel!

Här bryter solen just igenom molnen första kvällen och ger blänk i fjärden mln  Äpplarö och Ljusterö.

En av de fina sakerna med Äpplarö är att det är helt bilfritt - det här är bästa fortskaffnings-medlet när man har lite att bära hem från bryggan. Eller när barnen inte orkar gå längre. Barnen förresten - här är ju bara Lovisa.....

Mammaaaa, vänta på mig ...........Vilma i fullt språng

Bråttom, bråttom -  Vilma 4 med mycket spring i benen

 Alla har inte lika bråttom, pappa tex som pratar med jobbet. Hoppas han ser det fantastiska ljuset som nästan alltid ligger över ön och dess stigar, ser glittret av solljus som silar ned bland trädens lövverk och får nyponrosorna att skimra ljusrosa.

Nyponrosorna är precis som vackrast och gör sig bra mot de ljusgröna bladen och den lite mörkare bakgrunden

 På kvällen grillar vi förstås och återigen väljer jag motljus för att grillröken ska synas

Mycket tid med barnbarnen och nästan hela tiden hade jag min Sony A580 med favorittelet Sony 70-200/2,8G med. Här Lovisa (2) i gungan

...och i badbaljan

 ...och Vilma (4) på båtbryggan

 Och ledsamt är det INTE

 Ytterligare några naturbilder, först huvudstigen ("huvudgatan") på ön

 ...som slingrar sig fram i blandskog

 Här ett förtorkat träd som sträcker sina grenar mot skyn och jag får intrycket av en förstenad jättefågel från förhistorisk tid som ligger på rygg och sträcker sina gigantiska klor mot skyn

 ...och blommor jag inte kan namnet på kantar stigen

 liksom den här

På ett par ställen finns också jättestora gullregnsträd. Men det står inte länge på förrän barnbarnen blir motiv igen. Först ett par bilder tagna inomhus vid matbordet 

 här Lovisa

 och här är Vilma i tankar och glömmer att äta (obs gaffeln i nedre hö hörnet)

 Och i tankar kan man ju vara också om man inte är vid matbordet och oavsett man är 2 som Lovisa

 eller man är 4 som Vilma

 Vilka dagar och vilka härliga ungar!