UNDER YTAN

***

Det är ju där det mesta sker. Det är inte bara isbergen som har merparten av sin massa under ytan och bara en bråkdel synlig, det gäller nog oss  människor också. Vi tror att vi vet vad som styr oss, vi älskar att tro att vi är förnuftiga och rationella varelser. Det är vi inte. Vore vi det skulle världen inte se ut som den gör. Och tro inte det bara gäller dom andra - dom "onda", omedvetna eller obildade, jag är helt övertygad det gäller oss alla. 

*

Visst, vi saknar inte rationalitet och förnuft heller, men det regerar bara ibland. Under det ligger en hel värld, eller varför inte en hel ocean, av känslor, glömda minnen och gamla historier, besvikelser och framgångar, nedärvda reflexer och drifter. 

*

***

IN SAFETY AT HOME

***

*

*

*** 

LENA HADE RÄTT FÖRSTÅS - UNIVERSEUM

***

Universeum har vi ju besökt några gånger förut men idag var vi där med barn och barnbarn igen, alltid lika roligt. Och där finns ju några olika "huvudavdelningar", här från akvarierna. Dock var bilden i bloggen Dagens Smile inte en rocka utan en - det heter väl sågtandshaj kanske. Några motiv j känner jag igen, Lena får gärna fylla i de andra tack!

*

?

*

?

*

Lax(öring)

*

Röding

*

Vissa akvarier var fulla av fisk

*

Torsk

*

Femarmad sjöstjärna

*

Sågtandshajen

*

Samma

*

Samma

*

Från 11 till närmare 16, högintressant men skönt att få dricka kaffe i lugn och ro hemma så småningom!

***

DAGENS SMIL

***

Trots Mona-Lisa smilet för några timmar sen får nog det här bli bli dagens smil. Frågan är vad det är?

*

*

***

MONA-LISA SMILET?

***

Inte vet jag vad hon tänkte när hon gick förbi där på en meters avstånd, Agnes. Hon hade just ätit frukost och jag tog som vanligt fram kameran för att ta några bilder. För mig är det ju enkelt med motivvalen - När jag är ensam i Korsheden eller hemma i Finspång blir det ju mest landskap och natur, när jag är med barnbarnen blir det mest barnbarn, när jag är i Stockholm blir det stadsbilder. Och när det är sommar blir det sommarbilder. Säkert inte så kreativt, vad vet jag, men för mig är kameran mer som en kompis och följeslagare i mitt liv än ett instrument för ära och berömmelse. Men visst vill jag utvecklas som fotograf också.

*

I alla fall blev det ingen fotosession den här gången där i köket i Göteborg, en sekund senare var hon på väg mot nästa aktivitet, vad det nu var. Några bilder tog jag precis när hon gick förbi mig och jag tyckte den här blev kul. Vad som orsakade smilet vet jag inte, men jag vet ju inte vad Mona-Lisa log åt heller. Berömda tavlor och erkända foton ska ju lämna frågetecken till betraktaren att fundera över......

*

***