MOTHERHOOD 2

***

Då och då är det roligt att plocka in en gammal bild. Här 1968 är hon en månad ungefär, äldsta dottern Katarina, fyller alltså 50 i sommar. Analogt mellanformat - Yashica-Mat

*

The natural start

*

***

LADAN

***

*

*

***

MERA LJUNGÅSEN - EN BILDKAVALKAD FRÅN TRETTONDAGEN

***

Jag vet inte om jag någon gång under de 50 år jag varit på Ljungåsen sett så mycket folk som det var i går. Inte att undra på, efter upp emot 14 dagars gråväder med mest regn och slask kom kylan och med den solen. Snö fanns sen tidigare här. När vi kom upp i går var det fortfarande lite molnigt men med lätta moln, sen kom gradvis solen. Själv åker jag som sagt inte skidor längre men en vacker promead i den här omgivningen ger nästan lika mycket. Så var kaffe- och våffelstugan öppen så både I och jag åt varsin våffla så klart, I med kaffe, jag med en kopp varm choklad. Följ med på gårdagens Ljungåsenbesök .... 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

**

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÄNTLIGEN - SOLGLITTER, SNÖ OCH KALLT PÅ LJUNGÅSEN

***

Tillsist fick gråvädret ge vika för sol och kallgrader, underbart!

*

*

*

*

***

BEVARE MIG (OSS?) FÖR DET PERFEKTA

***

Ibland tänker jag att jag inte borde tycka till om foto och bilder -  amatör och autodidakt som jag är,  dessutom rätt konventionell i både motivval och bildstil, kanske en smula gammalmodig rentav. Jag tänker att det är lätt att uppfatta min kritik mot sånt jag inte riktigt gillar som ett slags egenförsvar, att jag ogillar sånt som får uppmärksamhet men som jag inte själv kan göra. Kanske finns det ett sånt inslag, inte vet jag. Men såklart har jag också rätt att tycka, allrahelst som jag med stor bestämdhet och lika stor ihärdighet hävdar att all bilduppfattning är personlig, subjektiv.

. *

Det jag tänker på idag är utvecklingen mot allt mer tekniskt perfekta bilder med superskärpa, gnistrande intensitet och färger som, ja, jag vet inte riktigt. Låt mig på en gång säga att jag inte ser så mkt av dom här på FS, men desto mer om jag studerar bildflödet på Instagram eller Nordiska Fotoklubben för att inte tala om alla fototidskrifter, Fotosidan Magasin inkluderat. För mig är det så att bilderna liksom dör i samma grad som dom blir alltmer perfekta. Också jag kan i första ögonblicket imponeras av sådana bilder men jag skulle aldrig vilja ha en sån bild på väggen hemma. En "perfekt" bild är avslutad, färdig, det finns inget att tillägga och inget att fantisera eller drömma om och framstår därför som död. Livet är både frodigt och färgrikt, men alltid på väg och under förändring och aldrig perfekt, aldrig färdigt.

*

För säkerhets skull lägger jag gärna till att oskärpa i sig inte gör en bild "bra", lika lite som skärpa förstör en bild med budskap och innehåll.Och jag talar inte bara om skärpa, jag talar om när det tekniskt perfekta blir viktigare än innehållet,"budskapet" i bilden.  

*

Och mina egna bilder då? Jag försöker berätta om mitt eget, ganska vanliga, liv och om vad jag känner och inte så enkelt kan beskriva i ord. I tron att det är det egna, det personliga och subjektiva som  egentligen är det allmänmänskliga. 

*

***