EN STRÅLANDE DAG I BÖRJAN AV JUNI.....

***

*

...tog vi farväl av storasyster Sigbrit i Bjurtjärns lilla fina träkyrka (Storfors kommun)

*

Senare på eftermiddagen fortsatt I och jag till Korsheden, jag ville passa på att klippa gräset innan det blev för långt, det var prick två veckor sen och dags tänkte jag.

Nog var det dags allt. Gräsmattan liknande mer ängarna och hagarna i Risinge, smörblommorna lyste gult och rödklöver, humleblomster, hundkäx, maskrosor och en och annan tistel tävlade om vilka som var längst. Nästan knähöjd på två veckor, och så är det gissningsvis en bit över 3000 m2, tog nog uppåt ett par timmar också med åkgräsklipparen. I morgon blir det  räfsning och trimmerjobb, precis som gräsklippningen ett alldeles utmärkt sätt för att låta tankarna gå och stanna upp där dom vill

*

Önskar er en fantastisk helg, njut!

***

I GÅR VAR DET DAGS...

***

Eller rättare sagt var det inte dags i går, för det var dags i förrgår, mitt bilnummer, liksom I:s, slutar på en 3:a. Och det är klart, kommer man in vid typ tretiden på eftermiddagen den sista maj och säger att man har två  bilar som har en 3:a som sista siffra så är det fullt. Men igår gick det bra.

*

*

Och bra gick det, efter typ 12 minuter och 445:- var det klart utan anmärkning

*

Tur att jag har bloggen, +28 är lite för mkt för min smak. Ungefär en gång i timmen går jag inomhus och dricker lite vatten och sitter fem minuter vid datorn, sen är det ok att gå ut igen, vattna i trädgår´n eller knäppa några bilder eller vad jag nu gör. Latmansdagar....

I morgon är det begravning av Sigbrit. Den andra i år. Det visste vi inte när vi drack nyårschampagne...

***

PERSONLIGT OM CRUISING, BILAR OCH UTVECKLING

***

Passerade Köping på väg hem från Korsheden för ett par veckor sen. Där hade tydligen varit ngn form av cruising, nu stod ett stort gäng bilar vid en av mackarna och hotellet intill. Gamla amerikanare är inte varken mitt gebit eller mitt intresse men ramlar jag rakt in i ett helt koppel av blänkande dollargrin tittat jag gärna. Vill gärna inledningsvis säga att jag har stor förståelse för nostalgin med gamla amerikanare även om dom inte är mina favoriter

*

Den här såg ut att vara äldst och i mitt tycke en av de elegantaste

*

Både snyggt och praktiskt i min värld

*

Så fanns ju den här skummisen som jag utnyttjat i ett annat blogginlägg

*

Den här kan jag inte riktigt tidsbestämma, jag gissar tidigt 50-tal

*

Här kommer dom jag väl känner igen från andra halvan av 50-talet och kastade längtansfulla blickar på då, här en Ford Fairline

*

Och en Cheva, något år senare om ni frågar mig

*

Riktigt elegant, hissar man ner bakrutan också blir det väl en snygg coupé utan B-balk

*

Men fotgängarvänligt hade man nog inte hört talas om

*

Och det blev värre, ett riktigt spjut

*

Nej förlåt, inte ett spjut utan två. Med lite tur kunde man få två fotgängare samtidigt

*

Stort men ändå fortfarande någorlunda modest

*

Så börjar det, i min smak, bli svulstigt, markerade fenor och ett riktigt dollargrin med dinosaurietänder

*

Och ännu större skulle det bli och ett formspråk som tappat riktningen

*

Ja, ska vi gå tillbaka till fristående strålkastare eller inte? Vi både gör och inte gör

*

Kanske inte dinosaurietänder, det kanske är hajen 3?

*

Men så hittade jag något som fick det att vattnas i munnen också på mig. Bara lacken alltså...

*

Och inte visste jag att vit skinnklädsel kunde vara så snyggt

*

En klassisk Cheva från slutet av 50-talet får avsluta. Kan det vara en Bel Air?*

*

Min egen reflektion när jag fortsatte hem var att det inte var så konstigt att amerikansk biltillverkning tappade stort mot europeiska och japanska märken som satsade på modern design, vägegenskaper och ekonomi. Och nu ser jag fram mot att få lite på pälsen för min kritik och felaktiga tidsangivelser.....

*

Suss gott!

***

AVSLÖJAD

***

*

*

***

ÅT ANDRA HÅLLET OCKSÅ

***

*

*

***