TRAPPHUSET

***

*

*

***

HJÄRTAT I EN STAD - LUDVIKA

***

Varken städer eller människor lever enbart av skönhet. Ludvika ligger vackert inbäddat mellan södra Dalarnas skogar, berg och sjöar och och det är väl vad både jag och andra fotografer brukar fastna för. Men det är industrin som är stadens hjärta. Och industrin i Ludvika är nästan synonymt med ABB. Igår gick jag runt delar av det stora industriområdet vid Väsman. ABB dominerar, men där finns också träimpregnering (Rundvirke Poles AB) och högspänningslaboratoriet STRI. Igår eftermiddag gick jag runt därnere vid Väsman. Ludvika är ju min "hemstad" där jag växte upp, nuvar det längesen jag gjorde en sån här tur. Fokus den här gången var alltså industribyggnaderna och området norr om järnvägsstationen

*

Gamla "ASEA"-kontoret från början av 50-talet, väl bekant för mig

*

*

Av nyare datum, Centret för High Voltage Direct Current, HVDC (högspänd likström)

*

Fortfarande ABB

*

Och visst finns fortfarande gamla välkända byggnader

*

Träimpregneringen

*

Gamla badplatsen Hällarna, norrut över Väsman

*

Snyggare, åtminstone renare, utan björkar kanske?

*

STRI

*

STRI

*

Här har jag kommit fram bakom järnvägsstationen och ser stan "bakifrån"

*

*

*

*

*

Järnvägsstationen med den numera välkända gångbron över spårområdet

*

*

Tillbaka där jag började

*

*

CÉSAR FRANCK

***

Ibland ska man ha tur. Ändrad tid för ett läkarbesök föranledde en vända till Stockholm också idag (ok, jag fick ju en dag emellan:-). Gick förbi Hedvig Eleonora kyrka vid tio-tidenpå väg genom centrum, och det visade sig att dom hade lunchmusik idag . Och för mig som är orgelfrälst var det en fullträff - César Franck´s E-durkoral. Jag har två favoriter bland orgelkompositörerna, båda fransmän, César Franck och Olivier Messiaens. Jag räknar Franck som fransman även om han föddes i Belgien eftersom han verkade större delen av sitt liv i Paris. Och han är väl vad som kallas senromantiker, och vilken orgelkänsla.....

Att få höra hans E-dur koral på en stor orgel, mm.......På väg tillbaka efter mitt ärendes blir det lunchmusiken såklart!

*

Hedvig Eleonora kyrka, Stockholm

*

Program: César Franck idag den 19 feb

*

Medan jag sitter och illnjuter av musiken vandrar blicken upp i det vackra taket

*

Innan jag går ut tittar jag en extra gång på den klassiska orgelfasaden

*

Den stora staden har sina fördelar!

***

KORSHEDEN - STOCKHOLM TOR

***

Igår hade fotoklubben Avtrycket möte, som vanligt på Timmermansgården på Söder. Förra gången kunde jag inte vara med så den här gången ville jag gärna trots att vi är i Korsheden. Det är faktiskt inte längre än det är från Finspång, 20 mil. Med motorväg från Västerås blir det straxt över 2 timmar, inte farligt.

*

Som vanligt började dagen med en promenad utefter Saxevägen, den här gången med start från Söderbärke

*

Vid 1/2 3 kom jag iväg, straxt efter Västerås kommer en av dom få solcellsanläggningar jag sett efter vägarna

*

Här är motorvägen ny och jag funderar över rasrisksvarningen straxt innan jag kör in i tunneln, vad har dom tänkt, ska man stanna och kolla eller? Sakta farten är det ingen som gör, borde man göra det kanske en lägre hastighetsgräns skulle gälla här?

*

Jag kommer in i stan från Enköpingshållet och följer Google-appens rekommendation så jag hamnar på Ulvsundavägen och Djursholmsvägen och det står tidvis helt still, är glad jag slipper köra den här vägen varje dag. Solen står nu lågt och det blänker i fönstren häri början av den etappen.

*

Över Västerbron in i stan och fram till avtaget mot Hornsgatan som jag här straxt ska svänga in på

*

Bilen parkerar jag precis utanför Timmermansgården och himlen är röd av den nedgående solen

*

Åt andra hållet blänker den ljusa himlen i fönstren

*

Månen har nu kommit upp i stället och lyser över stan

*

Själv går jag in på mötet och hittar både välkända ansikten, Kurre

*

och mindre välkända,som jag känner igen men inte lärt mig namnet på än

*

Halv nio åker jag hem igen och är åter i Korsheden kvart i elva

***

MINOLTA 85/1,4 - EN RIKTIG FAVORIT

***

Det kommer massor av ny och bra optik och det är lätt att tro att det nya alltid är bäst. Men jag har en favorit som jag inte behöver ifrågasätta, mitt Minolta 85/1,4 och det är 25 år, minst. En perfekt brännvidd för både porträtt och annat, hos mig sitter det också på rätt ofta när jag är ute i naturen. Barnbarnen från Göteborg har varit med i Korsheden några dagar, dom åkte hem i eftermiddag. Här ett par bilder från igår kväll när Hilda spelade kort med pappa och med Elias som intresserad åskådare. 

*

*

*

Svag elbelysning, ISO 1000 och 1/80 s   bl 1,7 på båda bilderna

***