Khalad Photography Blog
TIMMEN EFTER LUNCH
***
Alla föredragshållares skräck - att få timmen närmast efter lunch. Vargtimmen eller vad den nu kallas. Jag kommer ihåg från då när jag jobbade. Det tycks gälla för pensionärer också, åtminstone mig idag. Så när vi åt årets jullunch idag på lunchmötet kände jag hur svårt det var att vara fullt ut koncentrerad på föredraget efter lunchen. Kameran hade jag med för att fota några av kompisarna, men nu låg den i knäet. Diskret vinklade jag den lite uppåt tills jag fick syn på min vattenflaska i skärmen som jag också vinklat ut och knäppte en bild. Alltid går det att använda till nå´t tänkte jag
*
Slö som jag är fortfarande gör jag enklast tänkbara blogg med utgångspunkt från bilden på bordsvattenflaskan. Det blir såklart Silver
High Key 2
*
Low Key 2
*
Full Dynamic (harsh eller soft, kommer inte ihåg)
*
Film Noir 1
*
Sihouette
*
Obehandlad förutom grundinställningarna i LR
*
Frågar du mig tycker jag dom svarvita bilderna blir bättre och bättre och den sista (sv/v) är bäst som bild (men visat hur flaskan såg ut sämst). Allra sämst (tråkigast) är ju den omanipulerade färgbilden. Om du frågar mig alltså
***
NI MISSADE VÄL INTE KVÄLLENS NOBELKONSERT?
***
Nobelkonserten i kväll sändes i TV på bästa sändningstid. Världens bästa pianist, Daniil Trifonov, spelade Rachmaninoffs 3:e pianokonsert. Ni vet Rach 3, det svåraste och vackraste som finns för piano. Trifonov anses av många vara den bästa pianist som någonsin funnits. Fullständigt lysande virtuos men samtidigt med total inlevelse och känsla. Det är en upplevelse att höra honom men det är också en upplevelse att se honom, han spelar med kroppen och ansiktet visar att han är i en annan värld när han spelar. Jag blir sällan rörd när jag lyssnar på klassisk musik men ikväll var jag tårögd.
*
Panegyrik säger ni efter att ha läst. Lyssna säger jag, ni kan googla på honom och ni hittar honom på Youtube.
Fortfarande uppe vid Lillskiren och har inget med Rach 3 eller Trifonov att göra
*
***











