UPPSALA DOMKYRKA

***

Hur trevligt Göran, Peter och jag än hade det på Fågelsången kändes det lite snopet att ha åkt så långt och det bara blev tre personer, alltså kände jag för att göra något mer av dagen. I Uppsala är det alltid mysigt att promenera så jag bestämde mig för att ta en promenad, och startade med gatan som går in vid Fågelsången. Där hade jag bilen parkerad och kunde bli av med den ena kameran, med mig tog jag bara den stora med Minoltaoptiken, 85:an på. Den gatan leder ju upp till domen som jag vid tidigare Uppsalabesök nöjt mig med att titta på på avstånd. När jag går den här vägen ser jag tydligare hur den reser sig imponerande stor ur den andra bebyggelsen.

*

*

Jag blir imponerad både av storleken men också av den varma tegelfärgen, den fina gotiska stilen och de höga tornen som gör att den inte ser så tung ut som en romansk stil skulle ha gjort.

*

Ännu närmare är det tegelfärgen åter jag njuter av även om man kan se hur olika tegelkvaliteter används, säkert under olika tidsepoker. En del kan säkert vara senare tiders lagningar, men jag läser på informationen när jag kommer in att kyrkan byggts under perioden 1271-1435, dvs under 164 år. Så visst, järnvägstunneln under Hallandsåsen blev försenad och jag upplevde det som en låååång byggperiod, men det gäller att ha perspektiv på det som sker. Jag tänker att nuförtiden är en generation omkring 30 år, dom flesta väljer att skaffa barn relativt sent, förr i tiden skaffade man barn tidigare. Säger vi att generationslängden då var 25 år istället (den var antagligen ännu kortare) så var det typ 7:e generationen efter dom som började bygga kyrkan som fick vara med om invigningen 1435!

Alltså som om jag startade ett projekt nu skulle det vara mina barnbarnbarns  barnbarnbarns  barn som fick inviga projektet. Det är framförhållning det!

*

Väl inne möts jag av strålande vacker musik, en gosskör med orgelstöd övar för fullt där framme. Jag är oerhört förtjust i musik och av klassisk musik är det orgel som jag tycker allra mest om och att få sitta en stund i Uppsala domkyrka och lyssna på orgel med körsång till är underbart. En stund blir nog gott och väl en timme men eftersom det är övning, man avbryter gång på gång för att ändra på saker jag inte förmår uppfatta skillnaden på, är det inga problem för mig att fotografera och då och då byta position.

*

Medan jag sitter still och lyssnar böjer jag på nacken och tittar på det vackra taket

*

Förutom av kören själv är jag imponerad av körledaren, en kvinna med väldigt enkelt och naturligt sätt men som ändå agerar med stor auktoritet som dirigent och körledare. Dessutom har hon själv en synnerligen vacker röst, hon visar ju gång på gång själv hur vissa partier ska låta.

*

*

Det är också roligt att studera grabbarna i kören, också dom tydligt engagerade i vad dom gör samtidigt som dom naturligtvis kollar lite på vad som pågår runt om. Inte första gången dom sjunger, det är uppenbart.

*

Lite vid sidan om sitter organisten vid kororgeln som inte är någon liten orgel, jag är inte säker men det kan vara så att den är kopplad till stora orgeln, där jag satt såg jag inga separata orgelpipor för den, dessutom lät det som stora orgeln, men jag är inte säker.

*

Ytterligare en bild på körledaren och delar av kören får avsluta. Jag ser något vackert och mycket symboliskt i dom typiska dirigentrörelserna hon gör när hon leder gosskören framför sig. Och jag hinner också tänka att den klassiska kulturen fått stryka mycket på foten för all nyare kultur. Uppfatta nu bara inte detta som ett angrepp på den moderna kulturen, för det är det inte. Men när jag sitter och lyssnar på det här i en så fantastisk byggnad tänker jag att det är viktigt att behålla det här också!

*

Mycket nöjd med mitt Uppsala-besök drar jag mig så småningom ut igen.

***

CAFÉBILDER - FÅGELSÅNGEN IDAG

***

Något vanligt nationaldagsfirande blev det inte idag. Jag har missat dom senaste månadernas Dagnymöten så jag hade bestämt mig för att åka dit, och så blev det också. När klockan började närma sig elva trodde jag att jag skulle bli ensam där, så jag fördrev första halvtimmen med att fota några av dom andra cafégästerna

*

Här fanns dom som satt och tecknade i blyerts, dom som satt och skrev frenetiskt och naturligtvis alla dom som sysslade med sina mobiler

*

*

En av skrivarna

*

Men se, här kommer ett par som vill sitta vid mitt bord, Göran och Peter. Ingen har jag träffat förut, trevligt

*

Peter i närbild...

*

...och Göran

*

Fler blev vi alltså inte, inalles tre personer. Men Peter, Göran och jag hade ett par synnerligen trevliga timmar.

Och Peter lånade min kamera en stund, med alldeles utmärkt resultat! Inte bara tekniskt bra utan en glad Björn (jag brukar vara glad men det syns liksom inte. Här syns det, tack Peter!)

*

Dom här får komma med igen, för minens skull

*

Och så den lilla tjejen som satt eller stod och tecknade nästan så länge vi var där. Hon sparkade av sig ena skon för att vara bekväm

*

Och den här killen inte bara ägnade sig åt mobilen....

*

...han tecknade också

*

Fin dag, jag hann med en del annat också, återkommer till det!

Hoppas ni haft en fin nationaldag!

***

VÄGEN TILL KLOCKRIKE 1

***

Få ortsnamn klingar så vackert i mina öron som Klockrike. Kanske var det därför Harry Martinsson valde namnet i sin roman med samma namn. Har läst en del av hans lyrik, flest gånger Aniara som jag tycker väldigt mycket om, men tveksam till om jag läst ngn av hans romaner. Klockrike ligger några mil ut på östgötaslätten från Linköping. Häromdagen, i måndags, hade jag ett ärende till Linköping och när det var klart ställde jag kosan lite på måfå ut på slätten.

*

Straxt före regnet kom regndiset och tonade ner färgerna - själv tycker jag nog bäst om denna

Förstoras!

JUST CIRCLES

***

***

TACK, GRATTIS OCH LYCKA TILL PREMLEENA! OCH KRAM FÖRSTÅS!

*** 

Premleenas bokrelease

LIFE VISION

*

Upplandsgatan 36, var är det? Såklart, här är det, folk ända ut till gatan

*

När då? I eftermiddags såklart. Och vi var många som var där. Säkert ända inte bara jag som har fina minnen - Dörröppnaren nov 2001, jag tänkte åka hem 3:e dagen, hur mycket dumheter som helst ska jag väl inte behöva stå ut med? Men 4:e dagen började jag begripa att Premleena talade om mitt hjärta, min längtan och min rädsla. Och istället för att åka hem anmälde jag mig till Training for Life och började två månader senare. På den vägen är det. Och längtan blir bara större och livet bara rikare. TACK LENA!

*

Klockan hann väl knappt bli fem innan vi började strömma till och varma, glada Premleena fanns där i mitten förstås

*

Ni vet ju, men inte dom på Fotosidan - jag menar hur mycket kramar det finns här i världen, i alla fall när Premleena är med

*

Inte bara kramar, leenden och skratt såklart också

*

Självklart fanns Vedam där

*

Det börjar bli trångt, det kommer fler hela tiden

*

Så småningom är det dags för Premleena att säga lite om hur boken kom till

*

Fortsatt mingel förstås

*

Och dags att skriva i böckerna vi köpt

*

Bland dom första är Palle förstås

*

Behövs inga ord för det här....

*

....eller det här....

*

....eller det här

*

Lite skrivkramp kanske ikväll?

*

Än är inte kön slut

*

TACK, GRATTIS OCH LYCKA TILLPREMLEENA! OCH KRAM FÖRSTÅS!

*

***