OOOOPS, KOM VI MED TROR NI?

***

Regnet har stått som spön i backen hela dagen. På eftermiddagen åkte jag in till Norrköping och tog med mig nattkameran, A7S. Lagom jag kom in i stan upphörde regnet och jag bestämde mig för att prova filmning igen. Där har ju den kameran sin starkaste sida men jag vet inget om filmning, har provat på kvällen en gång och blev förbluffad över resultatet. Men det vore roligt att kunna det elementära så det är bara att prova.

*

I den här bloggen blir det ingen film, jag måste titta lite på snuttarna först, men jag har en enkel fråga till er - Hur får man ihop ett antal snuttar till en sammanhängande visning? Två objektiv hade jag med mig, dels standardzoomen 24-70/4, dels min Sony 70-200/2,8 med A-fattning och stora adaptern. Så här såg uppställningen ut (och nu är det 4:e bloggen i rad med bara mobilbilder)

Och visst kom dom med, ni ser dom på skärmen och ser att filmning pågår (REC i rött)

***

KAMERA? - iPHONE 5 RÄCKER FÖR SEMESTERN!

***

Bengt B har ju visat vägen med sina bloggar om iPhone så nu vill jag kolla lite själv. I mitt fall är det en iPhone 5 som verkar ha samma kameradel, åtminstone samma sensor. Istället för att gå ut och ta en massa nya bilder tittade jag snabbt igenom vad jag har från den. Konstaterade att trots att jag hade två kameror (min A99:a förstås men också den kamla "halvkompakten" Panasonic Lumix med 20/1,8) med till Bequia förra våren tog jag en del bilder också med mobilen. Här kommer ett urval och en del, i varje fall en del mycket snarlika, har ni sett tidigare.

*

Bequia, hör till St Vincent och Grenadinerna, och som de flesta öar i Karibien är stränderna och vattnet fantastiskt

*

Tillsammans med yngsta dottern och hennes familj hyrde vi ett hus och här somnade jag varje kväll till bruset av dyningarna kanske 50 m bort 

*

Större delen av dagarna ägnades åt sol och bad med ibland behövdes vilopauser från solen liksom stunderna innan middag då tjejerna ofta spelad spel på sina paddor

*

Och visst, jag behövde också ta igen mig lite ibland....

*

En av kvällarna hade vi grillparty nere på stranden och såklart ska man göra sig fin till sånt!

*

Och jag som inte ska vara så mycket i solen låg gärna på rygg under palmerna och tittade upp

*

På kvällarna kunde vi också gå nere i byn där den lilla hamnen fanns

*

Här en av de få gångerna I och jag åt ute - ISO 800!

*

Här fanns möjligheter till annan sysselsättning också för mig

*

Och med mobilen är det ju oförskämt enkelt att lite närmare visa vad det är för bok, trots att ljuset inte var speciellt bra

*

En sväng ner till byn för att tanka gjorde jag nån dag och killen som servade var en glad prick trots att det för stunden ösregnade ute

*

Här ger vi oss just av från stranden och mobilen visar ett par av sina starkaste sidor - den finns alltid till hands och skärpedjupet som ger möjligheter en vanlig kamera, speciellt en systemkamera aldrig ger, i varje fall inte utan omständliga procedurer. 

Alla bilderna är tagna med mobilen och det är uppenbart att även om jag inte hade haft nån annan kamera utom den med så hade jag inte blivit utan bilder! Visst, jag gör nog inga A2-utskrifter med dom här men dom duger väl för en blogg och säkert för en nätbeställd bok också!

*

Nyttig övning, kommer nog använda mobilen mer och åtminstone ibland lämna kameran hemma! Tack Bengt!

***

GYMNASIETIMMAR - 1959

***

Skolgången såg lite annorlunda ut då för drygt 50 år sen, innan enhetsskolan infördes. Då fanns först en obligatorisk 7-årig folkskola där skolan de två första åren kallades småskola. Alla skulle alltså gå minst 7 år i skola. (Nu går alla minst 9 år). Men vi som fortsatte i realskola och sen kanske gymnasium lämnade folkskolan efter 6 år, vi skulle ju ändå läsa vidare. Realskolan som då tog vid ingick i läroverken och var hos oss i Ludvika 4-årig, därefter tog det 3-åriga gymnasiet vid. Där fanns två huvudlinjer, reallinjen och latinlinjen. Inom reallinjen valde man mellan tre grenar, den matematiska, den sociala och den biologiska, inom latinlinje mellan grenarna helklassisk och halvklassisk och nyspråklig. 

*

Jag valde reallinjen, matematiska grenen, eftersom jag ville in på en teknisk högskola sen . Och där var matte, fysik och kemi huvudämnen, tillsammans med svenska, engelska och tyska. Dom här bilderna är från hösten 1959 och vi hade precis flyttat in i en splitter ny skola, Högbergsskolan i Ludvika . Vi gick i tredje ring som det hette och skulle ta studenten nästa vår, våren 1960, som de första studenterna i den skolan.

*

Det är lite märkligt. När jag ser bilderna nu kommer jag precis ihåg hur alla klasskompisar var, vilka "maner" dom hade, om dom var retsamma, hjälpsamma, tillbakadragna  osv. Och dom kommer naturligtvis ihåg hur jag var. Men ännu mer kommer jag ihåg lärarna, dom satt vi ju och studerade timme efter timme. Och när jag tänker nu så inser jag att vi, och säkert dagens elever också, inte är nådiga mot lärarna. Här, uppe i gymnasiet var det väl inte så farligt, men i realskolan var vi inte särskilt snälla.

*

Här är det en fysiklektion med "flåsa". Och varför blev det flåsa - jo hon kom ofta aningens sent till lektionerna och hade bråttom och var lite andfådd! Men hon kunde sin fysik och vi lärde oss det vi skulle, här uppenbarligen ellära/likström. Det framgår av bilderna att det är en fysiksal med aulasittning så alla kunde se bra och till höger där på katedern stå en van der Graaf-generator, en sån där som kan alstra riktigt höga spänningar (men inga laddningar/ strömstyrkor av betydelse).

*

*

Här i tredje ring var inte ordningen i sig på timmarna ett problem, alla ville vi ju faktiskt lära oss, och det var inga större problem att ta några bilder, här har vi kompisarna på just den lektionen. Matematiska grenen = nästan bara killar, vi hade åtminstone en tjej även om hon inte syns här.

*

Nu med ett raskt hopp över till ett annat ämne. Lektor Granstedt hade vi svenska och i historia. Och om honom finns mycket att säga. Han var hårt drabbad av ett tidigare slaganfall (stroke) och hela hans vänstra sida var näst intill obrukbar, och eftersom varken syn eller hörsel fungerade på vänster sida kunde mycket ske utan att han märkte det. Samtidigt var han stenhård i sina bedömningar av våra kunskaper. Varenda läxförhör och varenda elev fördes in i hans gröna bok, lektion för lektion. Och det gällde att kunna precis det han betonat och gått igenom, helst inget annat. Han trodde benhårt på att hjärnan bara rymde en begränsad mängd fakta så han var övertygad om att om man kunde något han inte pekat ut som viktigt kunde man inte allt det som han tyckte var viktigt!

*

I historia fick vi i historieboken (på gymnasiet!) stryka under allt som han ansåg var viktigt och som vi skulle kunna på nästa dags förhör. Jag kommer väl ihåg ett praktexempel. Vi läste om industrialismens genombrott i England (ångmaskinerna vid spinnerierna!) och i boken stod "Man kan anse 1793 vara genombrottsåret för den industriella revolutionen i England i och med att man tog de första ångdrivna spinnerimaskinerna i bruk". Här fick vi stryka under hela meningen utom trean i årtalet, han tyckte det räckte med att vi visste att detta skedde på 1790-talet. Och gud nåde den som svarade 1793 på frågan om när genombrottet skedde, då blev det ett minustecken i hans gröna bok.

Det låter som han var elak, det var han inte. Men gammaldags och med mycket bestämda åsikter om det mesta. Men han kunde skoja också. Jag minns när han på en historielektion kommenterade Sodom och Gomorra, ni vet dom där romerska städerna utanför Pompeji, där man vid utgrävningar hittat flera bordeller. Nåväl "Ja, i Sodom och Gomorra ska ni veta att moralen stod på en låg - men angenäm -- nivå!"

Men som sagt, man skulle prestera. Det gick bra för mig i plugget så jag hade inga stora problem men visst kommer jag ihåg när jag fick tillbaka en uppsats med orden ...Thundal brukar ju kunna skriva, här är det 17 kommafel" och den blev väl knappt godkänd.

*

Och här kommer några bilder från hans lektion

*

*

Idag kan jag tänka att vi visade otroligt lite medkänsla med hans grava handikapp, såvitt jag vet levde han också ensam, men kanske hade jag ändå uppfattat något av detta när jag tog den här bilden där han sitter på en av bänkarna i den stora foajén/kapphallen och väntar på nästa lektion

*

Nu börjar en ny vecka och jag väntar nu på vårvärmen, lövträden har slagit ut sen länge och vårblommorna i trädgården är snart överblommade men nån vårvärme har vi inte sett till.

Ha det gott!

***

VIL(L)OSPÅR

***

***

PIANOT

***

Ni har väl sett den fina kärleksfilmen, Pianot? Mångbottnad och mycket vacker. Har säkert 10-15 år på nacken nu, kanske mer. Men det här är ett annat piano! Då och då har instrument visats i bild här på bloggen, mest har det varit gitarrer. Men mitt instrument är pianot.

*

Det har sin alldeles egen historia, även om den tidigaste tiden är höljd i dunkel. Pappa spelade också piano, mamma med för den delen, men det här pianot köpte pappa medan han fortfarande var ungkarl i början på 30-talet, tror jag hört årtalet 1934. Begagnat såklart, han hittade det på ett musikkafé, var är jag inte säker på, kanske Göteborg. Och det har stått hemma hos min gamla familj i Falun och Ludvika så länge jag minns, det fanns när jag kom till världen.

*

Och jag har lärt mig spela på det gamla sättet, gått hos pianotant först, sen hos läroverkets musikdirektör för att sen resa till grannkommunen Smedjebacken där det fanns en bra lärare. Alltså spelar jag mer än 60 år senare fortfarande bara efter noter, kan inte sätta mig ner och leka så där som jag skulle kunnat om jag lärt mig idag. Däremot är jag väldigt glad för att ha fått lära mig grunderna, det tror jag har gett mig en annan känsla för musik över huvudtaget. Intressant nog kan jag konstatera att min musiksmak gått åt "fel" håll när jag blivit äldre. När jag var ung var det mest klassiskt, nu är det mest pop, det jag själv klassar som bra popmusik. Fortfarande är jag dock svag för klassiskt piano, och klassisk orgel.

*

När mina föräldrar blev äldre ville dom att jag skulle ta pianot, så det kom väl hit till Finspång 1990-2000 nån gång. Då hade mina föräldrar kostat på en renovering, bla var alla hamrarna eller klubborna omfiltade. Jag är mycket förtjust i "mitt" piano, det är ett fullstort piano men inte trist svart utan har en vacker brun färg

*

*

Tyvärr blir det alltmer sällan jag spelar, men länge spelade jag varenda dag.

***