MED BIL GENOM EUROPA - 1959

***

Båda mina föräldrar växte upp i små omständigheter och i små samhällen, säg med 100 invånare.  Kanske förklarar det deras starka intresse för Europa och andra kulturer, längre bort än så tror jag inte deras intresse gick. Men Europa var spännande nog på 50-talet, när kriget äntligen var slut och Europa tack vare Marshallhjälpen oväntad snabbt hämtade sig från krigets förstörelse. Före kriget hade de inte råd att resa, under kriget gick det inte, nu fanns plötsligt både praktiska och ekonomiska möjligheter.

*

Vi var typisk medelklass, båda lärare även om pappa sen drygt 10 år var skolinspektör. Men just därför reste han mycket till alla skolor, stora som små, tom riktigt små, och därför skaffade han sig bil i början av 50-talet, minns jag rätt tog han körkort när han precis fyllt 50. Här våren 1959 har han precis köpt sin 3:e bil, en Simca Vedette, en fransman. En i mitt tycke riktigt elegant tvåfärgad bil med vita däcksidor och med en sidventilad V8 på 84 hkr. Här är vi ute på första turen med bilen som vi säkert hämtat ut samma dag, dom provisoriska (röda) registreringsskyltarna sitter på och bruksanvisningen har vi lagt på framstötfångaren eftersom vi kollat på en del saker. Tyvärr glömdes den där när vi så körde iväg så det var första och enda gången vi tittade i den! Men fin va?

*

*

Och att det blev en fransk bil var inte att förvånas över. Både mamma och pappa var väldigt intresserade av Frankrike. Pappa läste allt om fransk historia före franska revolutionen och mamma läste franska språket. Under mina tonår gjorde vi resor till Europa och med Frankrike som huvudmål tre gånger, vart tredje år - 1956, 1959 och 1962. Det tog dom tre år för att få ihop till varje resa.

Och nu var det 1959 och det blev alltså en resa i den nya Vedetten. Vi var ut e ca fyra veckor varje gång, bestämde aldrig hotell i förväg men bodde på så enkla hotell som möjligt där vi tyckte det var lagom att stanna. Och dagsetapperna var korta - 15-20 mil utom när vi rullade genom det platta Nordtyskland där också dom alldeles nya motorvägarna gjorde längre etapper mindre tröttande. Och vi som kom från Dalarnas krokiga grusvägar trodde knappt våra ögon när nybyggda autobahn öppnade sig mil efter mil och med mycket begränsad trafik med dagens mått. Och utan hastighetsgränser - även om vi körde väldigt lugnt, sällan över 100 ens här.

*

Men som sagt, målet var ju Frankrike. Och här finns mycket att se - vi  missade inte ett slott, inte en katedral efter dom vägar vi körde. Ambois, Chenonceaux, Tours, Versailles, Nimes, Carcasonne, Aix-en - Provence - you name it! Och vissa kommer jag verkligen ihåg än, här kommer katedralen i Reims, en av de större. Och den dominerar stadsbilden fullständigt! Obs skylten, är det nån som kan missa katedralen härifrån? Och i förgrunden en äkta fransk polis med vita manschetter och visselpipa i mun, en visselpipa som användes mest hela tiden.

*

Utanför Reims finns några av de mest berömda Champagnetillverkarna och naturligtvis besökte vi någon - Taittinger kanske, kommer inte ihåg. Men resan gick vidare och på just denna resa skulle vi framförallt utforska Provence. Här har vi kommit till Nimes , en av de största städerna i landskapet och med ett mycket påtagligt romerskt förflutet, och här bokade vi in oss på ett evenemang i den gamla romerska arenan., sådär 2000 år gammal. Mycket folk på väg som ni ser

*

Och då, 1959, var tjurfäktningar ännu inte utdömda. Många tror att de bara fanns i Spanien, men just i södra Frankrike och Provence var de också ganska vanliga. Mycket folk som ni ser, och MYCKET varmt. Vi hade köpt av dom billigare biljetterna utan att förstå varför just dom var billiga, men ni fattar, dom låg i eftermiddagssolen förstås! Gissaratt lufttemperaturen i skuggan var 35 C. Och det hela tog väl över tre timmar, i solen...  Och denna enda gång jag sett tjurfäktning räckte, det kände jag redan då, slutade gjorde det bara på ett sätt....

*

I Provence hittar man också Aix-en-Provence, här en typisk fransk boulevard. Och till vänster en sån där fin gammal Citroen, kanske en Berliner 11 med stora stänkskärmar och på dom stora fristående strålkastare. När jag blir gammal, eller åtminstone lite äldre, ska jag skaffa mig en sån och meka lite och köra med....

*

Men vi var ju i Provence och alltså måste vi ner till kusten, Cotes d´Azur. Här har vi gjort en avstickare till ett litet samhälle efter kusten och uppenbarligen inte någon känd badort. Mycket enkelt och primitivt, men Medelhavet inte desto mindre. Och här fanns nog bara fransmän, och så vi då

Ja, efter ytterligare ett antal slott och katedraler, och en del annat, vände vi så småningom norrut igen

Au revoir!

***

HENNE GLÖMMER JAG INTE - 1959

***

Det är i dagarna 70 år sen 2:a världskriget i Europa slutade i och med Tysklands villkorlösa kapitulation. Av en händelse sitter jag ikväll och skannar gamla bilder från 1959 och hittar ett helt gäng bilder från en större fest. Det visar sig vara mammas 50-årsfest som hölls på hennes födelsedag den 27 februari 1959. Middag på gamla fina Stadshotellet i Ludvika och sen efterfest hemma i lägenheten. Jag var både deltagare och fotograf förstås, 18 år, skulle bli 19 i november.

*

Det visar sig att jag känner igen i stort sett alla gäster som ju är pappas och mammas närmaste bekanta plus mammas släkt. Men ett ansikte fångar mig direkt jag ser det - Carmen Forsells. Hennes historia är starkt kopplad just till 2:a världskriget och både hennes historia och hennes person har gjort ett starkt och oförglömligt intryck på mig. Alltid glad, alltid sprudlande, talade alltid med hög men behaglig röst. Här sitter hon

*

Hon bodde då i samma hus som vi, två trappor upp, med man och barn som jag återkommer till. Liksom jag spelade hon piano, men medan vi hade ett vanligt piano hade hon en flygel däruppe, en flygel som jag älskade att spela på. Det lät både mer och vackrare på den, särskilt när man öppnade locket.

*

Tror att hon var några år yngre än mamma, kanske är hon 45 här. Och då, 1959, hade jag sällskap (som det hette) med hennes dotter, Irmelin. Irmelin von Maydell, baronessa. Men låt mig ta det från början

*

Carmen kom från Estland och hette före kriget Carmen von Maydell och var mycket riktigt baronessa med stort gods. Och utan att komma ihåg några detaljer levde hon ett liv som man kan tänka sig att en baronessa på ett stort gods i Estland gjorde före kriget. Två barn fanns i äktenskapet, en son född 1939 och en dotter Irmelin född 1941 eller -42. Hennes man dödades under kriget och godset beslagstogs. Utan tillgångar överhuvudtaget flydde hon, som jag kommer ihåg av vad hon berättat till stor del till fots. Under flykten  dog också sonen och så småningom kom Carmen och Irmelin till Sverige.  De kom först till Göteborg och där träffade hon en svensk flygare och resultatet blev ett barn till. Så småningom tog dom sig till Ludvika där Carmen arbetade som hushållerska och bodde med Irmelin i ett rum bakom köket i det första hushållet. Och Carmen tvättade, skurade, städade, lagade mat för i stort sett boendet, lön var knappt någon.

*

Om det var samma hushåll hela tiden vet jag inte, kanske bytte hon hushåll, men så småningom blev hon hushållerska för den man hon senare gifte sig med och blev Carmen Forssell, så som vi kände henne. Han var skild men hade tre barn i sitt tidigare äktenskap och tillsammans fick dom så småningom också ett, där fanns alltså många konstellationer.

*

Jag har skrivit om den livsglädje jag ser hos barn, här fanns den obruten hos Carmen efter att ha förlorat man och barn, en fantastisk tillvaro och samtliga ägodelar över huvud taget, och flera år var ensam med ett barn i en jungfrukammare bakom köket i någon annans hushåll. Det fixar inte alla.

Hon älskade fester och hon älskade att sjunga och gärna uppträda på fest, alltså sjöng hon också på mammas 50-års fest, här vid pianot som nu står hemma hos oss

*

Eftersom jag tar mammas 50-års fest som utgångspunkt visar jag några bilder till därifrån, först mamma såklart

*

Här är pappa, längst till höger av männen, med en cigarr i handen

*

Tror att alla män här rökte cigarr, kanske inte så nyttigt, men det ser ut som dom har trevligt

*

Och det ser ut att kunna vara trevligt också utan cigarr, här är min storasyster Sigbrit längst till vänster

*

Sist vill jag gärna visa en bild av ytterligare en person jag beundrar, min morfar Andreas. Såklart var han med, född 1872 och alltså här 87 år

Tack för ikväll!

***

ÖPPNA!

***

Öppna för vindarna

Öppna för solen

Öppna för fågelsången

Öppna för stjärnljuset

Öppna för tystnaden

Öppna för glädjen

Öppna för kärleken

*

Öppna ditt hjärta

Alltet och evigheten 

flyter redan i dina ådror

och av stjärnstoft

är du gjord

*

Förstora!

***

I VÄNTAN PÅ EN BOK

***

Nästa fredag, då... Lite spännande är det ju.  Det är några veckor sen jag okejade den slutgiltiga versionen, och på fredag ska den alltså  levereras. Ändå vet man aldrig hur det ser ut i slutgiltigt skick, inte förrän jag har den i handen. Men nyfiken är jag. Ser den ok ut ska jag berätta lite mer, och en del vet ju redan.

*

*

***

GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***