PÅ VÄG

***

*

*

***

2 NOVEMBER

***

Trots det riktigt novemberlåga ljuset blev det några saker gjorda. På förmiddagen var jag en sväng till Linköping för att hämta ord kameran som varit på service - sannolikt ett behov som uppstod när jag ramlade i början av juni och kameran med långtelet åkte i backen. Promenad med I förstås, dock bara en promenad idag. Så däckskifte.  På kvällen salmalax och ett glas vitt, 81-årsdagen till ära.

*

Klockan fyra var det mörkt...

*

Jag fick in bilen i gummiverkstan, det fick inte alla

*

Småindustriområdet

*

***

STÖRRE HACKSPETT

***

Bästa kameran är den som är med. 99:an och 135:an passar bra för natur och kulturbygdsbilder men är inte precis utrustning för fågelfotografering. Som en hackspett höll till ovanför där jag gick utefter Saxevägen blev det ändå några bilder. Inga närbilder men tillräckligt nära för att se att det var en större hackspett, hanne tycker jag tredje bilden visar. 

*

*

*

*

*

***

BUKETTAPLARNA I KORSHEDEN

***

För sådär 10-12 år sedan tog vi med ett tiotal små skott av bukettapel, skott som fåglarna spridit hemma i Finspång, upp till Korsheden. Det känns extra roligt nu när vi tagit ner alla dom äldsta bukettaplarna i Finspång. Skotten stod i en hink med vatten en vecka minst, kanske två, innan dom kom i jorden. Ändå tog dom sig, nästan alla. När jag kom upp i går eftermiddag kunde dom glädja mig, trots att oktober nästan är slut hade dom inte tappat sina vackra blad. Och miniäpplena var såklart också kvar, dom brukar glädja alla fåglar till långt in på vintern. Hemma i Finspång lockade dom alltid till sig sidensvansarna ett par gånger  om året, här är jag inte tillräckligt ofta på vintern för att veta, men säkert finns dom också här ibland. Jag har svårt att tänka mig ett mer tacksamt trädgårdsträd än bukettapel. På vårarna blommar dom med intensivt vita blommor, på hösten kommer dom vackraste bladfärger och så frukterna som drar fåglar nästan hela vintern.

*

*

***

GULLRIS I SLUTET AV OKTOBER

***
Ofta har jag stått och beundrat  gullriset nere vid Spången. Den vackra gula färgen lyser upp under sensommaren och det lika vackra namnet är inte svårt att förstå. Så här i oktobers sista skälvande dagar är det fortfarande vackert om man gör sig besvär att titta närmare. Första ordet solidago i det latinska namnet solidago virgaurea betyder fast, hel och syftar på växtens förmåga att läka och hela sår. Det har jag inte provat men litteraturen verkar övertygande, det kommer jag prova vid tillfälle. 

Önskar er en trevlig lördagskväll från Korsheden!

*

*

***