EN LEVANDE SJÄL

***

Minnesgoda läser tänker säkert direkt på Ypsilon i PC Jersilds roman  från 80-talet. Den mänskliga fristående hjärnan som lever i ett "akvarium" med näringsvätska men som också har kvar sina nervkopplingar till ett öga och båda öron. Ingen kropp, bara en hjärna kopplad till sitt öga och sina öron och som genom näringstillsats till akvariet och en svag elektrisk signal hålls vid liv. Han, för det är en han, utsätts för diverse förnedrande experiment av läkarna på läkemedelsföretaget där hjärnan förvaras, han betraktas som ett prov, ett försök bara, utan egna känslor och eget värde. Och definitivt inte som någon med själ trots att han är ett levande, kännande väsen. Jersild var väl ursprungligen läkare om jag minns rätt, romanen är både spännande och initierad.

*

I eftermiddag gick mina tankar åt "andra hållet". Kanske tillverkar vi snart nya själar?Jag tänker på AI. Något mer själlöst än en datamaskin finns väl inte? Åtminstone inte så här i datorålderns vagga. Men med rask takt glider vi nu in i AI-epoken. Beräkningsförmåga och minneskapacitet ökar i rasande takt, program som tillåter datorerna att dra egna slutsatser och förbättra sina egna program är inte långt borta. Med en uppsättning sensorer av olika slag, program för ansiktsigenkänning mm kan programmen säkert utvecklas  till att dra slutsatser från "egna" fysiska erfarenheter, vad dom sett, hört och känt via sensorerna. Och nästa tekniksprång kommer säkert när kvantdatorerna blir tillgängliga. Jag menar, vi alla som inte är religiösa och tror att gud blåst in livet genom våra näsor, eller om det var genom öronen, ser ju att våra nuvarande hjärnor helt enkelt bara utvecklats i  mikroskopiska steg under årmiljonernas eoner från pre-amöbastadier till vår nuvarande kapacitet. Och nånstans där har väl själen slunkit in? Kanske är själen bara det samlade minnet från ett par årmiljarders experimenterade med otaliga, parallella livsformer? Helt enkelt när komplexiteten blir tillräckligt stor och överstiger någon kritisk punkt  omega. Så när kvantdatorernas minnes- och beräkningskapaciteter överstiger omega1 och omega2 föds också deras själar, helt utan biologi. Frågan är, blir det också levande själar? För det finns väl själar?

*

*

Suss gott

***

TEKNIKLYFT I LUDVIKA

***

*

I går när jag körde in i Ludvika höll man på att sätta en jättetransformator på plats i den gamla sockenstugeparken mitt emot stadshuset. Jag förstod ju direkt att det är ABB som sätter upp en känd Ludvikaprodukt som reklam och karakteristiskt igenkänningstecken, precis som tex Saab har en J29:a, en Draken och en Saab 2000 utefter E4 när man passerar Linköping. Jag stannade naturligtvis till och tog några bilder, man höll just på och monterade dom stora genomföringarna.

*

Intressant är att det här inte bara är konkret lyft av utrustning, det representerar ett riktigt tekniklyft för ABB och Ludvika. ABB Ludvika har ju alltid varit koncernens centrum för högspänningsverksamhet och nu har man tagit nästa steg på transformatorsidan. Sedan 2008 har man bedrivit utveckling av transformatorer för 1100 kV, alltså 1,1 miljoner V, världens största transformatorer. Beställning finns från Kina på om det var 16 eller 17 transformatorer för sina nyaste 300 mil långa kraftöverföringar. Storleken och vikten gör att dessa transformatorer måste byggas i Kina, av ABB men med kinesiska underleverantörer. Transformatorlådan är 5,5 meter hög, den tar man inte under vanliga väg- eller tågbroar, och väger färdigmonterad 800 ton.

*

Som naturligt steg i utvecklingen har två prototyper byggts i Ludvika. Jag känner inga detaljer men gissar att dom utsatts för diverse avancerade testningar och tänker på I:s pappa. Han var ansvarig för transformatorprovningen i Ludvika under 60- och 70-talen, han skulle gillat att se detta. Däremot har avsikten aldrig varit att dom skulle levereras just pga av vikt och storlek, i stället sätts dom tomma på innehåll upp som landmärken i båda "ändarna" av stan. Kul tycker jag! Något annat den den taniga lilla statyn blixten som sitter i rondellen alldeles intill och skall påminna om kopplingen mellan Ludvika och ABB.....

*

Här kommer några bilder. Dom långa "kanonrören" som just monteras är genomföringarna, dvs ingångarna för högspänningen in i själva transformatorn. Det säger sig själv för en tekniker att det inte är så enkelt att säkert  mata in 1,1 miljoner volt utan överslagsrisker och effektförluster. 

*

*

*

*

*

***

FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER - TV-SERIENS URSPRUNG KANSKE?

***

Gråvädersdagar har sina fördelar, tex  passar dom för att botanisera i bokhyllan. Det är ju inte första gången jag bläddrat i dom här, men nu har jag gett dom tre volymerna lite extra tid, läst en novell här och en novell där. Det första jag slås av hur ledigt språket faktiskt är. Där finns självklart många ålderdomliga ord och böjningsformer, många gamla fraser och uttryck, men språkstilen i sig själv är flytande och lättläst. Berättelserna började publiceras som noveller i Helsingfors tidningar (Zacharias Topelius 1818-1898, storfurstendömet Finland, kejsardömet Ryssland!) 1851-1866 men blev  också snart böcker, 1853-1867. 

*

Just dom här exemplaren, som numera står i bokhyllan här i Korsheden, kommer via I:s farfar Karl Teodor Andersson. (Han var egentligen inte I:s farfar, han dog långt innan I fanns, men hennes farmor gifte så småningom om sig). Böckerna är tryckta i många upplagor, dom här trycktes 1883-1884 av Bonniers förlag. Extra roliga att bläddra i eftersom dom är illustrerade av Carl Larsson.

*

Fältskärns berättelser beskriver Sveriges historia 1631 - 1772 sedd ur adelsfamiljens Bertelskölds synvinkel men berättad på ett levande och mycket personligt vis. Det är lätt att ha massor av synpunkter på böckernas fokus på adel, kungar och underdånigheten liksom de färgade personbeskrivningarna, samtidigt som jag undrar om det skiljer dom nämnvärt från många av dagens alla TV-serier med Games of Thrones som typexexempel? Precis som TV-serierna är Fältskärns berättelser omfattande. Berättelsen är uppdelad i fem cykler. Varje cykel är uppdelad i tre huvuddelar och totalt finns ca 275 avsnitt eller noveller. 275 noveller publicerade under 15 år (1851 - 1866), det blir ca 18 avsnitt per år. Sammanfattningsvis 18 avsnitt per år i 15 år. Det konkurrerar väl ganska bra med både Games of Thrones och House of Cards?

*

Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius illustrerad av CarlLarsson

*

Ursprungligen tillhörande I:s "plast"-farfar, född 1864

*

Många avsnitt finns, uppdelade i cykler, huvudunderrubriker och avsnitt eller noveller

*

Det finns goda kraftkarlar och onda män ......

*

......ädla hjältar och väna mör.....

*

....kungar och vanligt folk. Alltså precis som i de flesta av dagens TV-serier.....

*

Ja fältskär ja. Läkare i fält, beredda att skära om det behövdes, och det behövdes ju i fält....

***

SAXEVÄGEN

***

Vackrare promenadväg än Saxevägen (för mig = Nohrstedtsvägen och Saxeviksvägen) är svår att hitta, jag tröttnar aldrig. Och allt efter årstidsväxlingarna o h dygnsrytmen ändrar sig ju utseendet, ljuset och känslan .  

Bilderna här är från gårdagens eftermiddagspromenad

*

*

*

*

*

*

Den här fina träbron är det som kallas Spången, gissningsvis var det väl bara en spång en gång i tiden

*

*

*

*

*

***

ULFSHYTTAN - SLAGGSTEN OCH INDUSTRIHISTORIA

***

Nån gång somras började jag intressera mig för alla vackra slaggstensbyggnader som finns här runtomkring i Bergslagen. Min tanke är framförallt att samla lite eget bildmaterial på vackra byggnader, ruiner och detaljer med slaggsten som utgångspunkt eller bas, inte att skriva någon slags industrihistoria. Ändå är det roligt att skriva något om dom platser jag besöker. Det här är bilder från Ulfshyttan, kanske 3-4 mil från Korsheden. Jag har tidigare skrivit om besök i Starbo och Schisshyttan (här) och Grangärde resp Norhyttan (här2)

*

Masugnen längst bort lite till vänster, rostugnen i mitten  och sintringsverket till höger

*

Kolhusruinerna

*

De bärande pelarna i kolhusen är helt gjorda av slaggflis

*

Eftersom den här järnplåten sitter på en av pelarna antar jag att den visar byggnadsåret för just detta kolhus

*

Roligt att titta efter vackra slaggstenar i murverket - grått

*

Blågrått

*

Grönt

*

Rest av ingjuten träbalk

*

Bara för att repetera, sintringsverket till höger är det jag tittar på i de närmaste bilderna

*

Sintringsverket är gjord i murad slaggsten med dekorränder i tegel

*

Teglet finns också runt fönsterramarna

*

Närbild på inmurat dekortegel

*

Rostugnen (jag har lämnat sintringsverket) ser däremot alldeles nygjord ut, jag vet att man gjorde en hel del renoveringar här för bara något år sen, och är i tegel. Ändå tyckte jag pipans spännband i järn är tillräckligt dekorativa för att ta med en bild

*

En byggnad som däremot också är gjord i murad slaggtegel är denna.Kunde inte se att den fanns någon skylt som visar vad det varit, men läget och utseendet tyder på att det är det gamla kraftverket, industriaktivitet pågick ju här i Ulfshyttan fram till 1968.

*

Detalj av kraftsverksbyggnasden i murar slaggsten med tegel runt fönstren

*

Samma som ovan

*

Anslagstavlans info säger att bruket startades under 1640-talet. Hyttan var i gång ända tills 1939 då den blåstes för sista gången i maj. Industriverksamheten fortsatte dock ytterligare i nästan 30 år, den lades definitivt ner 1968

*

Intressant info - redan i början av 1700-talet rådde strid om skogstillgångarna

*

Intressant kuriosa om tillverkningskapacitet och produktivitet av råjärn

*

Vacker och tidsenlig vägsten, uppenbarligen rest 1790 under Gustaf den tredjes tid. 1790 - alltså tre år kvar till den ödesdigra balen....

*

Ulfshyttan ligger i ett vackert och mycket typiskt Bergslagslandskap

*

Sådär på eftersommaren, när jag var där, är ju mjölken den mest karakteristiska blomman i landskapet

*

***