SIDDHARTA GAUTAMA BUDDHAS ÖRON

***

Han står i fönsternischen i mitt rum trots att jag inte ser mig som buddhist. Men visst har han påverkat mitt tänk ganska mkt. Här har han ovanligt stora och långa öron. Eller ovanligt och ovanligt, i Asien är stora öron tecken på visdom och compassion, medkänsla,  och därför ser man det rätt ofta, framförallt men inte bara, hos Buddhafigurer. I verkligheten har jag dock aldrig sett särskilt stora öron nånstans, vad nu det kan bero på. Men Buddha alltså, med sina stora öron hör han allt lidande i världen. Det var ganska mycket då, för sådär 2500 år sen, och är väl inte mindre nu kanske, vad vet jag. Fast på FB förstås verkar de flesta må bra så det kanske inte är så farligt med lidandet nuförtiden. Rent personligt är min erfarenhet dock att det är först när jag sitter ensam, eller åtminstone någorlunda ifred, med någon som jag får höra hur det egentligen är. 

*

*

***

KVINNLIGT KANSKE?

***

Man får hålla tungan rätt i mun nuförtiden när man uttalar sig, det är lätt att trampa fel. Inte minst på genusområdet. Och hästsvans - om det nu fortfarande kallas så -  är definitivt inte något kännetecken på just kvinnlighet. Lovisa själv säger nog aldrig hästvans förresten,  hon säger tofs bara. Så kanske det bara är killar som har hästsvans - mest äldre har jag fått för mig - tjejer har nog tofs. Och det har jag aldrig hört killar säga, att dom har tofs i nacken liksom. Men helt säker är jag inte. En sak är jag dock alldeles säker på, jag gillar Lovisas frisyr med tofs i nacken.

*

*

***

ELIAS

***

Nästa gäng i Korsheden men här bara Elias  (9)

*

Elias på bryggan vid Bartjärn

*

***

SKÄRPA OCH SKÄRPEDJUP MED SONY 24/1,4

***

Jodå, jag är fortfarande lika förtjust i mitt nya Sony-objektiv! Till min förvåning poppar det dock inte fram idel kanonbilder ur kameran, det hade jag ju räknat med. Det ser faktiskt ut som jag fortfarande måste välja vettiga motiv och försöka göra något av dom, jag som nästan räknat med att inte behöva lägga ner nått eget arbete i fortsättningen.....

*

När jag nu inser det förstår både jag och ni att det kanske dröjer innan det blir något bildmässigt att visa från objektivet. Istället har jag insett att jag måste bekanta mig med hur det funkar och hur det "blir". Gräv där du står, eller i mitt fall här fota där du står, är ju ett bra råd, alltså fotade jag där jag stod fastän jag vred på kameran. Skäggstubb är en bra skärpeindikator. Här kommer några exempel där jag jämfört olika bländare.

*

Här har jag använt bländare 6,3

*

Samma bild croppad

*

Här har jag kört bl 1,4

*

Samma bild croppad

*

Fortfarande gräver jag där jag står, även om du inte ser något hål....Bländare 10

*

Samma bild croppad

*

Skärpa är inte allt här i världen, jag vet, men nu var det skärpa och skärpedjup jag ville känna på. Mitt syfte är inte heller att påstå att det här objektivet är bättre än Canons och Nikons motsvarigheter ( det har andra redan gjort, hihi....). Men jag känner mig nöjd och ser att med stor bländare kan jag fortfarande få oskarp bakgrund, bra. Alla bilderna är fö efterskärpta, i dom sista två (samma bild egentligen) kanske lite väl mycket. Och jovisst, även drömmare måste ju använda förnuftet ibland......

Ha det gott i helgen!

***

FRÅN FÖRSTÅNDET TILL HJÄRTAT - BLOMMOR VID VÄGKANTEN

***

För inte så länge sen jagade jag prestationer och lönsamhet, prioriterade effektivitet, verkningsgrad och ständig förbättring.  Numera är jag oförbätterlig romantiker och drömmare. Efter att ha bytt fokus från förstånd till hjärta lever jag ett roligare óch rikare liv. Numera lyssnar jag också mer på mig själv än tidigare. Och jag litar också jag mer på mig själv och mitt hjärta än tidigare. När jag lyssnar på andra är det sällan deras hjärta jag hör, oftast är det förståndet, eller mindet, och mindet/förståndet är inte att lita på.  Förståndet går på fakta och baseras på vad som hände i går men vet ingenting alls om kärlek,vänskap, lycka och frihet. Och heller ingenting om glädje. Det är hjärtat som vet något om detta det  enda viktiga - kärlek, glädje, lycka och frihet.

*

Med hjärtat i fokus blir det alldeles naturligt att fota blommor och landskap, dom fyller mig med glädje och dom berikar min själ. Först ett par bilder på den stora blåklockan som i år verkar ha kommit igen, den har annars minskat de senaste åren, åtminstone är det min känsla. Så en bild på kråkvicker som verkar ha följt människans odlingar sen stenåldern. och sist ett gäng bilder på mjölken, rallarrosen. Den har nyligen börjat blomma här i Dalarna och det ger mig alltid en känsla av att försommaren,  den ljusa och lätta, är över. Nu väntar högsommar och om några veckor sensommar.

*

Gjorda för att förstoras!

Stora blåklockan har haft besök

*

Det är inte säkert att stört är vackrast

*

Kråkvicker

*

Mjölke

*

Mjölke

*

Mjölke

*

Mjölke

*

Favoritbilden, mjölke som jag brukar se den, i stånd

*

***