FINSPÅNG: HARE, TRANOR OCH DOVHJORT PÅ DAGENS PROMENAD

***

Återigen riktigt morgonkallt, typ -12 C, men därefter en strålande dag, dessutom praktiskt taget vindstilla. Perfekt alltså för fälten ute vid Risinge! Första lärkan såg och hörde vi också men den försvann innan jag ens hann försöka få den på bild.

*

Vårvinterfält

*

Nämen titta, en hare

*

Asparna är fina året runt

*

Lätt att hitta efter trumpetandet!

*

Här flyger en i typiska östgötabackar

*

Gör sig fint bland björkar och enar

*

Men paret står kvar en stund till

*

Så småningom lyfter också de

*

I ärlighetens namn på  eftermiddagen, någon mil utanför Finspångs kommungräns

*

***

VÅRKÄNSLA OCKSÅ I FINSPÅNG

***

Trots nattkylan, det var -12 C i morse, är det ingen tvekan - våren är på väg. Ohejdbar tror jag, även om det kommer nå´n cm snö ibland. Vi tog oss till Ekön igen på förmiddagen, I och jag, snön släpper sitt grepp. Det betyder inte att det är helt snöfritt än, det beror precis på var man är.

*

På väg ut mot Ekön

*

Och på väg tillbaka, delvis snö fortfarande men skaren gjorde det lättgånget

*

Vi åkte även in till handelsträdgården vid Mo Gård alldeles i närheten. Mo Gård är en teckenspråkig folkhögskola med tjänster inom LSS, stöd och service, HVB-hem, behandling och utbildning och dom driver en handelsträdgård som I (och jag) uppskattar mkt. Med oss fick vi både penseér och påskliljor för senare plantering

Massor med penseér

*

Tillbaka hemma på mammas gata igen tog vi ett varv i trädgården och sakta men säkert börjar det hända saker också där

Vid södergaveln sticker dom första krokusarna försiktigt upp huvudena

*

Och den forfarande snötäckta sluttningen finns små bara fläckar runt växterna och här tycks dom ganska nyplanterade rhododendronbuskarna klarat vintern. Hur dom fixar knopparna när det är-12 på nätterna vet inte jag, ett av alla naturens miniunder!

*

Ut i solen och njut!

***

EGET BO.......

***

Hösten 1965 flyttade vi till Finspång, jag hade fått jobb på Svenska Metallverken. Här i Finspång hade Metallverken hjälpt oss hitta en lägenhet på Östermalmsvägen, en nästan ny trea för 500 i månaden. Billigt? Ja, det beror väl på hur man ser det, en fjärdedel av lönen efter skatt ungefär. Och för oss var det både lyxigt och häftigt. Under dom första  två studieåren i Göteborg var jag inneboende och delade både toalett och badrum med värdfamiljerna. Första rummet låg 6 tr upp (ingen hiss) på Landsvägsgatan och jag fick gå genom hyrestantens kök för att komma till toa. Och dambesök på rummet var det inte tal om.....

Men som sagt, nu hade vi eget bo....

*

Vardagsrummet med en Lundqvistbokhylla

*

Andra delen av vardagsrummet med ingång till sovrummet.

*

Sovrummet, enkelt och fräscht

*

Från vardagsrummet ut mot hallen och köket. Tebordets plats i hörnet blev så småningom TV-hörn men det dröjde ytterligare tre eller fyra år (1969 eller 1970) tills den första TV:n köptes. Bil hade vi fö inte heller, det dröjde till året därpå innan vi skaffade en begagnad Opel Rekord

*

I stryker i köket

*

Däremot en radio, en stereoradio, en Beomaster 900 som jag var både glad och stolt för.

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

För några dagar sen skrev jag om det "gammelgamla" badhuset i Finspång, det som låg alldeles bredvid Svenska Metallverkens nya laboratorium, det som jag började min yrkesbana på 1965. Det är byggnaden som ligger därborta, med fasad i aluminium förstås, aluminium och koppar var ju Metallverkens produkter. Och då var verksamheten inom Metallverken Finspång bred på ett helt annat sätt än idag. Produktion av primäraluminium låg i Sundsvall (nu nedlagd), i Finspång fanns både varm-och kallvalsverk, med ett brett sortiment, strängpressning av profiler och omsmältverk för fallande skrot och kopparsidan hade både gjuteri och valsverk och tillverkning av kamrör. Idag är kopparsidan helt borta. På aluminiumsidan är omsmältverket kvar och det är också varm- och kallvalsverk men inriktade på en enda produkt, pläterade kylarband. Pressverket (strängpressade profiler) är också kvar. Personellt är verksamheten idag ca 20-25 % av vad den var då.

*

Orsaken är inte att dom här materialen trängts undan av plast och andra nya material, orsaken är att både framställning av primärmetall och halvfabrikat är kapitalintensiva verksamheter och har gått mot större och större enheter. Jag vet att vi diskuterade möjligheten att investera i ett nytt varmvalsverk då för snart 50 år sen men redan då skulle en sån investering kosta flera miljarder, något som inte bedömdes lönsamt och möjligt i Metallverkens och senare Gränges Aluminiums regi. Vad ett nytt, stort och modernt varmvalsverk skulle kosta i dag  vågar jag inte ens tänka på.....

*

Glädjande är att just dom pläterade kylarbanden har vuxit till en betydande industri och där Finspång är en av de riktigt stora på världsmarknaden. Det var ett projekt vi satsade mycket på under 70-talet och där ett mindre varmvalsverk faktiskt är en fördel och inte en nackdel. Den verksamheten har ju också tagit vara på det gamla Grängesnamnet och är nu en egen börsnoterad koncern.

*

Ursäkta, blev lite nostalgisk där......

*

Svenska Metallverkens nya laboratorium 1966

*

***

NU BÖRJAR DET....

***

Åter en tur bort till västra Roxenstranden och Svartåns inlopp i sjön där det finns ett fågeltorn. Och nu minsann börjar det hända saker, en hel del grågäss fanns på  fälten runtomkring.

*

*

*

*

***