TVÅ HÄNDER

***

Två händer har vi, dom allt flesta av oss i alla fall. Ibland tänker jag att jag skulle velat vara snickare, eller murare. Bagare eller kock hade också varit ok. Jag menar, jag skulle velat göra något som syns. Det där huset har jag byggt.  Eller åtminstone varit med om att bygga. Eller där har jag lagat mat till dom som kommit dit. Till dom som var hungriga, eller ville äta en bit mat medan dom pratade kärlek, eller affärer kanske. Jag har inte gjort något om syns, inte nu i alla fall. Det känns lite fattigt. Kanske har jag inte gjort nånting av värde, allting är annorlunda nu. Men det vet förstås inte murare eller snickare heller. Nu rivs Slussen, där så många jobbat i sitt anletes svett för att bygga upp den, Slussen. Och en del gamla hus är nu mest i vägen. 

*

Faktiskt har jag spelat ganska mkt piano, trots mina händer. Egentligen ska man ha långa, känsliga fingrar för att spela piano. Mina fingrar är korta och tjocka, trubbiga i alla fall. Men jag gillade att spela piano.  Nu duger dom inte så mkt till, men Beethovens långsamma pianosonater och andra satsen i Sjostak0vitj pianokonsert (jag tror det var den första av hans två pianokonserter) var roliga att spela. Säkert var det inte perfekt, men jag visste hur det skulle låta. Inne i huvet hörde jag mera hur det skulle låta, kanske inte hur det faktiskt lät. Och det var ju i alla fall jag som spelade. Nu fotar jag mest, det är inte så svårt, jag trycker bara på en knapp. Resten gör kameran och datorn. Jag vinner inga priser, men jag vet ju ändå precis hur det ska se ut och vad det är jag vill säga.......

*

*

***

HUR VET MAN NÄR ETT FOTO ÄR BRA?

***

Kort svar:  Det beror på vad man ska ha det till

Långt svar:  Är en slö bordskniv bra? Ja, den är bra om man är inlåst i ett fryshus och måste skruva sig ut eller om man hittar mormors gamla bordskniv som man åt med som barn (affektionsvärde), men dålig på en restaurang med segt kött. Ingenting är bra eller dåligt i sig själv, det beror på vad man ska ha det till. Ta personligt ansvar för kvalitet och göm dig inte bakom gemensamma normer som ändå ändras hela tiden.

*

Ursäkta, jag kunde inte låta bli. Och jag har gjort det en gång förut. Alltså, saxat ur Ernst Billgrens bok Vad är konst? Jag  har bara bytt ut ordet målning mot ordet foto. Och som jag tycker det är både lärorikt och roligt tar jag ett avsnitt till. Här har jag bytt ut orden konst mot fotografering och konstnär mot fotograf.

*

Finns det några bra böcker om man ska lära sig fotografering?

Kort svar:  Nej, det går lika bra med en bok om tennis

Långt svar:  Det finns många bra böcker om hantverken inom fotografering, men ingen bok om hur man tar bra foton. Böcker om idrott däremot innehåller mängder med guldkorn, saker som man kan ta till sig som fotograf. Till exempel: Att man ska låta bollen göra jobbet i stället för att rusa runt själv, utnyttja det material man jobbar med, ta till vara dess egenskaper i stället för att tvinga på materialet sina föreställningar, då gör det alltid motstånd.....

*

Ytterligare ett porträtt från samma tillfälle som senast, det jag kallade Blicken, fast på en annan kompis. Här har jag för en gångs skull använt blixt, blixt utomhus i solsken för att lätta upp skuggsidan. Om det är ett bra foto? Ja, det var just det ja, vad skulle jag med det här fotot till? Komma ihåg en trevlig kompis såklart. Alltså, en alldeles utmärkt bild.......

*

Förstora!

*

Önskar er en trevlig fortsättning på kvällen!

***

BLICKEN

***

Porträtt skulle jag gärna vilja ägna mig mer åt. Lite ensamvarg är jag väl, träffar för lite folk tycker jag, eller så är det bara en ursäkt för att jag inte törs eller vill "gå på". Då och då ramlar jag på äldre bilder som jag inte gjort något av. Och alla sparade arkivbilder är ju inte 50 år, den här är från 2007.

*

*

***

REMINISCENCES

***

*

*

***

NY KLÄNNING - LUDVIKA 1957

***

*

Ju mer jag bläddrar bland mina gamla negativ, desto gladare blir jag över motivvalen.  Det är mest på min familj, på hur det såg ut hemma, på kompisar och flickvänner, från skolan. Dom är inte tagna för att bli bra bilder. Dom visar hur det var helt enkelt. I förmiddags hittade jag negativ jag inte noterat tidigare, en serie bilder från vår lägenhet hemma på Carlavägen 31 i Ludvika. Det är småbildsnegativ 24x36, av en selfie  ser jag att jag har en lånad kamera. Många är tagna i elljus utan blixt och kvalitén är inte densamma som jag fick med 6x6-negativen, men för mig är bilderna ovärderliga. Dom flesta bilderna är princip obeskurna. Kanske skulle dom bildmässigt må bra av beskärning men då försvinner detaljer jag vill ha kvar. Serien är tagen 1957, möjligen något år tidigare - vi flyttade från den lägenheten 1958.

*

Mamma i läs- och radiohörnan. Radion står på nedre hyllan till vänster i bild. Kaffepannan, sockerskålen och bullfatet står på brickan, allt välbekant. Bara en veteskiva är kvar.  Sladden till lampan som hänger över bordet är inte klamrad - vaddå plastklamrar?

*

Pappa i arbetstagen

*

Mamma har lånat pappas skrivbord som sybord, hon har tagit in en av de gamla vitmålade köksstolarna från köket. Hennes Elna står på skrivbordet, den använder I fortfarande ibland, barn har fått överta vår nyare symaskin. På väggen hänger akvarellerna Smedjebackskonstnären Johan Ahlbäck målat. Han var "ihop" med min fröken i folkskolan, Svea Morin och fast det var inget man pratade om på den tiden (kanske var det det man gjorde, men det visste inte jag). Jag ser att mamma syr på ett rutigt tyg.

*

En bild till på mamma vid sitt provisoriska sybord. Ser att jag glömt fixa repan i filmen där, nu får det vara. Eftersom fönstret inte har några innanfönster förstår jag att bilden är tagen under sommarhalvåret

*

Pappa vid läs-, radio-  och fikahörnan. Locket på kaffepannan syns och när jag tittar noggrannare anar jag kakelugnen bakom pappa

*

Här har jag tagit ett självporträtt via den runda spegeln som satt bakom läs- och radiohörnan. Keramikskålen med vykort som anas därnere till vänster står nu i vår bokhylla, typisk 50-talsdesign skulle jag säga

*

Här provar mamma sin nya klänning, jag ser att det är den hon sydde på i de tidigare bilderna, det är samma tyg

*

Här är pappa via spegeln. Och skålen....

*

Köket är långt från vad man ser idag. Vedspis och en lös kokplatta med två plattor. Elplattorna var mamma lycklig över, hon slapp göra upp eld i spisen varje gång hon skulle göra något.

*

En naken glödlampa över spishörnan. Ingen diskbänk, men en vask - en zink alltså. Inget kylskåp men ett skafferi åt norr. Här fanns heller ingen islåda på gården, däremot hade vi en matkällare i källaren på huset. Huset värmdes upp med en kokspanna, jag har skrivit förut om hur jag fortfarande hör skyffeln mot cementgolvet i källaren. Huset var stort, tre våningar, vi hyrde mellanvåningen

*

Jag kommer förstås ihåg precis. Och att det skulle vara påvert på något vis har jag inget som helst minne av.....

***