EN HEL SKRÄLLDUS MED BILDER - TÅRTAN IGÅR

***

Först när jag klev in på Tårtan i går eftermiddag tänkte jag att jag kommit fel, det här var ju finmekanisk verkstad ju. Men jag urskiljde ju några bekanta också, så rätt var det nog. Uppmärksamheten var annars total på det finmekaniska. Inte mkt blev sagt där i början. Prylen som drog blickarna till sig var en adapter, sannolikt hade den något med Leica att göra, men det är i och för sig en vild gissning...... Själv hade jag nog inte vågat lägga ut dom små miniskruvarna på bordet (bild 2 nedan), undrar vad som hänt om jag satt kaffet i vrångstrupen, eller ännu värre, spillt ut en kopp.....Nu gick det bra. Ulfs koncentration gick inte i alla fall inte att klaga på.

*

Förstora om ni vill ha lite närvarokänsla!

*

*

*

Men som vanligt stod annars kamerorna i fokus.

*

*

Och med dom fotograferandet förstås

*

*

*

Kärnan är ju annars det goda fotosamtalet

*

Jag hade också tagit med mig några svartvita analoga bilder från förr i tiden (50-talet)

*

Och eftersom också jag fotade  blev det lite kompisbilder

*

*

*

*

*

Affe såg väl snäll ut på dom två första så det fick bli en mörkare med mer kräm i också....

*

*

*

*

Väl ute var det inte riktigt mörkt än, dessutom lyste månen vacker över stan

*

Trevligt att vara med igen, tack för fin eftermiddag alla! 

Själv var jag med på fotoklubben Avtryckets möte innan jag rullade hemåt. Resan gick fint och jag landade hemma vid halv elva-tiden!

***

FOREST MOMENTS - REALITY CHECK

***

Forest reality - without prejudices, intentions, ambitions and judgements - as far as I feel

*

Förstora!

*

***

NYMÅNEN

***

Så fanns den där, nymånen, när molnen skingrades i kväll. Och som vanligt väcker den min längtan. Inte längtan efter något eller någon, bara längtan, längtan i sig. Och den, längtan alltså, påminner mig om att jag inte är bunden till snöslask och vintermörker, inte till vardagsbekymmer och trivialiteter, inte till något jag inte vill. Min fantasi och min själ gör sällskap och når alla rymder och alla stjärnor jag vill. Och spårlöst kommer också jag vandra vidare.

*

Nymånen i kväll

*

Samma nymåne men ändrad kontrast så att man ytterst svagt anar den jordbelysta skuggsidan

*

***

SAXENÄSVÄGEN I GÅR FÖRMIDDAG

***

Klockan är nästan tolv på dagen och solen står som högst. Det är fortfarande -17 C här på Saxenäsvägen. Det ser inte ut att vara så mkt snö men det är ca en halvmeter och jag får vackert hålla mig till vägarna. Dom mörka aspstammarna står fint mot snön och solljuset, annars är allt genomborrat av det starka vinterljuset. Det är väl inget ljus man blir brunbränd av precis men duger nog för att huden ska producera en gnutta D-vitamin . Och inte minst, så mkt lättare sinnet blir när solen lyser.....

*

*

Fast idag, hemma i Finspång igen, är det +3 och mulet. Och snön längs gatorna är inte så vit längre......

***

SKOGEN OCH DET OCH SÅN´T

***

Skogen står tät på många håll i Bergslagen, vi har den på två sidor om oss här i Korsheden. Och skogen, det är barrskogen förstås. Nuförtiden. Egentligen är den inte så gammal, före den kom lövträden, närmast efter det att iskanten dragit sig undan, för typ 10 000 år sen. Och då vandrade dom in nästan "direkt", våra förfäder, från lite olika håll, som tex Karin Bojs skrivit om. Inte så länge sen egentligen. Och dessförinnan? Ja , då hade vi minst ett par kilometer is ovanför här i Bergslagen. Samma i Norrland och Skåne, med mindre variationer. Folk fanns det då med, fast inte här just. Men som sagt, snart var dom här. Igen får man förmoda. Det har ju gått lite upp och ner med temperaturen. Och med vattennivån i haven. 

*

Snabbaste och största folkvandringen i historien gissar jag urbaniseringen står för. På sådär 150 år har landsbygden i stora delar av världen nästan tömts på folk. Och det gäller min själ inte bara Bergslagen, inte ens bara västvärlden. Det pågår för fullt i stora delar av Asien, Indien och Kina inräknade, och är på full gång i Afrika. Människan är ett märkligt släkte. Skapelsens krona är väl att ta i men mer flexibel och anpassningsbar än något annat vi sett, i varje fall om vi undantar insekter och enklare livsformer. 

*

Själv illnjuter jag att vara där jag är, i Korsheden just nu. Här kan jag inte se mig mätt på skogen och på snön, på himlen och på stjärnorna och på molnen som ändrar ljus minut för minut medan seklerna sakta flyter genom mina ådror

* 

Förstora!

*

***