ATT FASTNA I GAMLA SPÅR

***

Förfärligt vad svårt det är att ta sig ur gamla spår. Jag kör ju nästan bara landskap och naturbilder om jag bortser från familjebilderna och dagboksbilderna. Gärna med fint ljus och då och då en lämplig solnedgång, eller allra helst en stund efter själva solnedgången då ljuset är som vackrast. Nu är det inget fel i det, och det kommer säkert vara mina vanligaste motiv också i framtiden, det kommer jag nog aldrig tröttna på för gott. Men sådär tillfälligtvis känns det ungefär som att Nu får du väl ge dig, kan du inte hitta på något annat än Saxevägen i Korsheden och Risingelandskapet i Finspång? Världen är så stor och det finns så många fotostilar som alla ger mig glädje eller andra känslor när jag tittar på andras bilder - från kända fotografer eller era här på fotosidan eller Insta. Trots att jag bestämt mig ett flertal gånger för att åtminstone för några dagar byta inriktning blir det inte. Dels vet jag liksom inte hur man "gör", lite naivt uttryck, dels hittar jag straxt något vackert landskap eller fin himmel som bara ropar efter att bli fotograferad. Och så är jag där igen....

*

Gråvädret och diskbråcket gör att promenaderna just nu både blir kortare och färre, följaktligen tittar jag lite då och då på gamla bilder. Och där finns ju ett helt annat möjligt förhållningssätt till det nya - varför inte leta efter dom uttrycken jag söker bland gamla bilder - plocka ut delar av bilderna eller ändra uttryckssättet radikalt? Det stämmer väl med den tanke jag skrivit om flera gånger tidigare - jag vet ofta inte exakt vad det är jag försöker uttrycka när jag tar bilderna - det gäller fö landskap också. Någonting i landskapet eller situationen eller hos personerna får mig att knäppa just där och just då. Exakt vad det är vet jag inte. Alltså kan skälet till bilden ligga på ett annat plan än det först och omedelbart synliga. Och som kanske/ möjligtvis kan plockas fram i en helt ny version eller i en detalj.

*

Så har bilden här kommit till. Den är dessutom lite påverkad av en fotograf jag fastnat för på Instagram. Om hon, för det är en hon, är känd vet jag inte, men jag gillar alla hennes suddiga bilder, nästan alla med personer som viktiga element i bilden. Olga Karlovac heter hon, ni hittar henne lätt som olga.karlovac på Instagram. Bilden är ett utsnitt på 700 x 700 pixlar, croppad från en bild på 4000 x 6000 pixlar. På köpet får jag både lite brus och allmän otydlighet, precis som jag söker. Och så blir den i svartvitt. Förstås.

*

*

***

CITYSCAPE

***

*

*

***

ENSAMT?

***

*

*

***

BRUKET

***

Bruket i det här fallet är Skärblacka

*

*

***

ROSKILDE 1957

***

Både fotolusten och blogglusten är (har varit?) lite låga för tillfället. I stället fokuserar jag på en del annat, sånt som förhoppningsvis är något mer bestående. Bloggarna är ju verkligen dagsländor, för de flesta av oss åtminstone (undantaget Bob då, bra gjort Bob!). För mig betyder det lite jobb på ett par fotoböcker som  är på gång, framtagande av en kalender från Bärkebygden 2019 (Söderbärke med omnejd). Jag gjorde en i fjol som blev omtyckt även om upplagan inte är så stor, kalendrar får man ju gratis på många håll.

*

Nåväl, jag har också tagit fram några fler av alla gamla negativ jag har. Och en av bilderna jag hittade är från Roskilde, taget sommaren (juli tror jag) 1957. Noggrann som jag var då med anteckningar, vet jag att den är fotad med min Yashica Mat på en Adox R18P, 1/100 s bl 5,6. Måhända det kan intressera Erik? Går det att känna igen var det är taget? I mina anteckningar står i alla fall Gata i Roskilde

*

På väg på färjan - lite mindre än dagens färjor

*

På färjan, våran Vauxhall Cresta i mitten med pappa vid ratten

*

"Gata i Roskilde", sommaren 1957

*

***