SIDENSVANSKALASET

***

I det vackra solskenet i fredags blev det många bilder, 546 för att vara noga. Koltrastserien  jag visade i går är från fredagen, likaså bilderna från Ekön jag la ut idag. Och till sist, här kommer sidensvansarna, också från i fredags.

*

Dom satt som vanligt i bukettapeln och kalasade på miniäpplena, själv stod jag på trappen vid ingången tjugo meter bort.  Tydligen blev dom rejält törstiga av kalasandet i bukettapeln, dom flög ner och satte sig på taket till bilen som stod under bukettapeln. Först tänkte jag att dom tar väl för sig av frukterna som fallit ner på biltaket, jag såg att där låg några stycken. Men av bilderna syns att dom dricker av smältvattnet som bildats precis invid snökanten på biltaket. Och där satt dom länge, och många på en gång, uppenbarligen rejält törstiga efter kalaset i bukettapeln. Kanske bären jäst en aning? Det verkar i alla fall bekant på något sätt, det där med att bli så där våldsamt törstig efter ett kalas? Eller har ni aldrig råkat ut för det?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

TITTUT MED EN KOLTRAST

***

I går hade vi ytterligare en solig dag, dessutom med lite snö. Och återigen hade vi besök i bukettapeln vid parkeringen, först av ett koltrastpar. Damen försvann innan jag fick fram kameran, men herr koltrast var en orädd kille, jag fick möjlighet att gå runt lite för att hitta några öppningar bland grenar och frukter. Alla bilder med 400, alltså utan converter, och 1/800  bl 5,6. Den här gången borde jag bländat ner för att få lite större skärpedjup, det fanns gott om ljus, ISO 160 och 250. men jag är nöjd ändå. Närbilderna är croppade nästan till max, inte så mycket för att jag tror att det viktigaste är att komma "så nära" som möjligt, mer för att jag ska lära mig vad som går och inte går. Jag ser att jag gått lite för långt på flera bilder, där finns både brus och inte riktigt skärpa nog men jag nöjer mig med att visa dom som dom är. 

*

*

*

*

*

*

***

MEST GRÖNSISKOR......

***

Det var ett mindre gäng grönsiskor som hölls där i bukettapeln samtidigt, eller nästan samtidigt, med sidensvansarna.  Medan dom senare rastlöst flyttade sig hela tiden, bytte träd då och då, kom tillbaka, hoppade från gren till gren, vände och vred på sig, var grönsiskorna  orädda, lugna, satt stilla på samma plats länge och bara såg  omkring då och då. Såg egentligen inte att dom åt något, i alla fall inte miniäpplena - som för grönsiskorna ju inte är så små. 

*

Noterar att dom ser lite olika ut, jag hoppas alla är grönsiskor, annars får ni berätta. På dom två sista bilderna har den ju burrat upp sig bra, kroppsformen är ordentligt rund.

*

Ljuset var som sagt väldigt bra och jag var skapligt nära så första 4 bilderna är 400 mm, alltså utan converter, medan dom sista sju alla är med 1,4-convertern, alltså 560. Jag är medveten om att detta på ett sätt är extremt "enkla" bilder för er som har fåglar som första prioritet men jag tar ändå med rätt många bilder här eftersom jag själv tycker det är roligt att se när skärpan äntligen funkar. Precis som Jan föreslagit har jag bländat ner lite, dom första fyra på 8, den första med converter på 8, dom följande fyra har bl 9 och de två sista bl 10.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

MEST SIDENSVANSAR......

***

Tack vare bukettaplarna får vi fågelbesök lite då och då. I onsdags eftermiddag, dagen innan jag åkte upp till Korsheden, var jag på väg att handla men såg direkt att det var en flock sidensvansar i bukettapeln vid vår parkeringsplats. Jag hade bilen på gatan och kameran med långtelet i bilen så jag smög bara in i bilen och vevade ner rutan, dessutom lyste en sen eftermiddagssol. Använde 380-400 mm, inte converter alltså. 1/640 eller 1/800, mest bländare 8 a' 9, lite större med tegelväggen som bakgrund, 6,3 där. Eftersom ISO hamnade på 100-160 hade jag kunnat vara betydligt frikostigare med snabba tider! 

*

Det finns ju fortfarande käk kvar för dom

*

Aplarna är rätt rika på bär och kvistar så ofta hamnar skärpan på bär och grenar, inte på fåglarna

*

En oförsiktig rörelse och dom flyttar genast på sig, här till en av grannens björkar. Här kollar dom mig när jag går ut och fotar dom och det slår mig att rakt framifrån är dom inte så färgstarka, ganska gråa faktiskt.

*

Så blev det lite spridda återbesök och när inte hela flocken är där får dom sällskap av grönsiskorna

*

Det är bakifrån färgerna lyser

*

Och som sagt, bär hittar dom

*

*

Någon gång satt dom mer frilagda, här med grannens tegelvägg som bakgrund. Ej croppad

*

Samma bild croppad

*

*

*

***

ENKLAST VORE JU.....

***

Sent på eftermiddagen klarnade det upp och en blek sol tittade fram. När jag passerade Spången såg jag dom, sångsvanarna. Dom låg där inne i vassen på våtmarkssidan, ett par. Tiden närmar sig kan jag tro. Tiden för att flyga norrut, för att hitta en boplats, för att para sig. Naturen sköter sitt, alldeles utan funderingar, utan tvekan. Dom gör det dom ska, utan funderingar, utan diskussioner. Ska vi göra det nu, eller ska vänta tills i morgon? Kanske blir det snö? Eller blir vinden för hård? Dom bara flyger när kallelsen kommer. 

*

Kanske skulle man varit en svan, gärna en sångsvan? Dom följer sin längtan bara, eller vad det nu heter när man är svan? Så här på avstånd, och och i en annan skepnad, kan jag tycka det är avundsvärt. I alla fall vore det mycket enklare att inte fundera över det ena och det andra. I blir lite orolig när jag är borta känns det som. Nu stannar jag i alla fall ett par nätter till, äldsta dottern är ju hemma.  Och flyktingfrågan, ska vi inte göra något för dom 800 000 nya som flyr undan kriget i Syrien? Vi har ju nyanlända så det räcker sägs det i kommunerna, många kommuner går på knäna redan.  Och egentligen borde jag inte bry mig, enklast vore ju att inte fundera, det är ju regeringen som inte gör det den ska. Inte min sak. Regeringen är bra att skylla på, då behöver inte jag fundera på vad jag ska göra. Eller borde i alla fall. Fast jag har tänkt att det skulle kunna bo några nyanlända här i Korsheden, jag är inte här så ofta nuförtiden. Mamma och pappa hade krigsbarn under kriget fastän dom bodde ganska trångt. Och det här är väl också krigsbarn? Sen är det det här med klimatet, jag kör ju bil upp till Korsheden. Det borde jag inte göra. Men nu äntligen har jag tiden jag aldrig hade när jag jobbade. Men, men, men....... 

*

Enklast vore ju att vara en sångsvan.

*

*

***