Ett år med A99:an - juni

Juni - sommarmånad, blomstermånad, ljusmånad- började med ett lömskt angrepp av den här krabaten - inte en utan uppskattningsvis några tusen per buske

...som på ett par dagar totalt kalåt stora delar av spirean - spireabladstekel googlade jag fram. Buskarna kommer klara sig, men tydligen kommer de gärna igen (bladsteklarna alltså) ett par år innan naturen kommit igen.

Annars är det så här det är - sol, luft, rymd, värme

eller mot kvällningen så här. Och kvällningen , det ca 23, inte 16 som nu!

Men visst finns det såna här dagar också

Men det är ju blommorna som ger månaden dess prägel med en färgprakt som inte vet någon blyghet alls utan säger Se oss, se mig här är vi! till allt och alla.

Och både färg och form varierar

igen och igen

och igen

Eftersom kompisen utbildar sig till trädgårdsmästare fick det bli en bild på tomatraderna i växthuset också

Och i Dalarna glömmer vi inte att fira midsommarafton, även om det är lokalt och i liten skala

Innan månaden var slut hann jag måla om förrådet med bra hjälp av grannens yngsta

och slutar med en vy från Dalälvsområdet även om inte älven själv är med här

God natt!

Kaosprincipen

Det verkar finnas två sätt att förstå verkligheten eller kanske riktigare, att leva verkligheten. Kaosprincipen kontra den genomtänkta vägen. Jag gillar kaosprincipen, naturens egen väg.

Låt mig ge ett exempel, ett grenverk i snö

Bilden ovan är en croppad del av bilden nedan

För mig är det uppenbart att  första bilden visat ett kaos - ett virrvarr av grenar och även om det får en vacker mjuk yttre form i helhetsbilden är kaoset kvar - jag skulle inte vilja få i uppgift att ta fram  ekvationen ens för silhuettprofilen. Och mest fascinerande av allt - detta kaos frambringar varje år den mest underbara sommargrönska med en rikedom som är oändlig.

Bara för jämförelsens skull tar jag med en tredje bild, och det är lätt att se vilket som är människans verk och vilket är naturens. Människans verk är fyllt av vinklar - gärna räta - uppmätta och planerade avstånd - gärna lika - och släta ytor - gärna hårda och rentav blanka.

Det bästa med människans verk i den här bilden, enl min mening, är att det förmår spegla lite av rymdens oändlighet och lite av dess mystik. Och just den här bilden har jag gjort tidigare, för att i en och samma bild och utan ord säga det jag sagt ovan.

Önskar er alla en fin tisdagskväll!

Fönstret är stängt idag

Idag är fönstret stängt, och rullgardinen är nere. Världen därute kommer inte in, tränger inte in till mig. Och jag ser heller inte ut. Jag slipper alla intryck, alla obehagligheter som jag inte vill se, jag kan leva mitt eget instängda, avstängda liv

Som ni såklart förstår är det inte jag som säger det här idag. Inte idag....

Jag har sett dom, vinterälvorna!!

Jag har ofta undrat var älvorna tar vägen på vintern, dom där som man så ofta ser på sommarängarna när solen just gått ner. På vintern ser jag dom aldrig, har börjat tro att dom flyttar söderut, är flyttälvor.

Men så idag fick jag syn på ett par av dom, bara för någon timme sen. Dom följer tydligen vägarna precis som vi, och dansar gör dom, minst lika mycket som om sommaren. Många tror ju på änglar, men jag håller mig till älvor. Dom har inte så många religiösa förtecken och är mer grundade i våra egna  traditioner, dom har ju följt oss sen urminnes tider

Håll till godo!

Ögonblick i tid och rum

Jag gillar att resa. Det spelar ingen roll vart, kort eller långt, tåg, flyg eller bil. Det är själva resandet, att vara på väg, inte målet i sig. Alldeles särskilt när jag reser själv. För några ögonblick av livet, några timmar eller några dagar, är jag utan sammanhang, utan tillhörighet, inte längre bofast. Frihetskänsla kan det nog kallas. Och det är en befriande känsla. Korta stopp på platser jag inte har något förvalt förhållningssätt till. Den yttre verkligheten kan vara vanlig, enkel, tom grå, det spelar ingen roll.

Under veckan som gick blev det en del resor med bil. Först i tisdags från Finspång ner till Gbg för att träffa några kompisar. Första stoppet blev en kaffe på Brahehus. Det var på seneftermiddagen och började redan mörkna. Eftersom där fanns både personbilar....

...och lastbilar ...

...förväntade jag mig mer folk än så här när jag klev in på fiket...

Några dar senare, på torsdagen, lämnade jag Gbg och åkte upp till Dalarna. Det var lunchdags när jag passerade Mariestad, alltså åkte jag in till stan. Eftersom jag parkerade på torget gick jag in på det pampiga Stadshotellet precis intill

Fasaden lovade mer än vad interiören höll. Jag har sett smakfullare inredningar och dagens rätt var mer i stil med interiören än exteriören så att säga.

Medan jag åt min mat klurade jag ut en vinkel som jag tyckte kunde bli bra, men var tyvärr för feg (och lat) för att flytta på blomman

En bild i centrum fick det bli innan jag satte mig i bilen igen.

Ingen av bilderna jag har med i den här bloggen är valda för att jag tycker dom är "bra bilder" utan för att dom är just ögonblick i tid och rum som pga av en vardagsresa har fått innehåll för mig. Sista bilden tog jag när jag körde och närmade mig Örebro. Himlen, ljuset, den klara strimman vid horisonten talade till mig om samma frihet jag just kände inombords, men som sagt, jag ryckte upp kameran och tryckte av, men för mig spelar det ingen roll 

Idag har jag så åkt ner från Dalarna till Finspång igen, dock utan några bilder, så cirkeln är sluten.

God natt, önskar er alla en fin vecka!