Khalad Photography Blog
UPPSALA DOMKYRKA
***
Hur trevligt Göran, Peter och jag än hade det på Fågelsången kändes det lite snopet att ha åkt så långt och det bara blev tre personer, alltså kände jag för att göra något mer av dagen. I Uppsala är det alltid mysigt att promenera så jag bestämde mig för att ta en promenad, och startade med gatan som går in vid Fågelsången. Där hade jag bilen parkerad och kunde bli av med den ena kameran, med mig tog jag bara den stora med Minoltaoptiken, 85:an på. Den gatan leder ju upp till domen som jag vid tidigare Uppsalabesök nöjt mig med att titta på på avstånd. När jag går den här vägen ser jag tydligare hur den reser sig imponerande stor ur den andra bebyggelsen.
*
*
Jag blir imponerad både av storleken men också av den varma tegelfärgen, den fina gotiska stilen och de höga tornen som gör att den inte ser så tung ut som en romansk stil skulle ha gjort.
*
Ännu närmare är det tegelfärgen åter jag njuter av även om man kan se hur olika tegelkvaliteter används, säkert under olika tidsepoker. En del kan säkert vara senare tiders lagningar, men jag läser på informationen när jag kommer in att kyrkan byggts under perioden 1271-1435, dvs under 164 år. Så visst, järnvägstunneln under Hallandsåsen blev försenad och jag upplevde det som en låååång byggperiod, men det gäller att ha perspektiv på det som sker. Jag tänker att nuförtiden är en generation omkring 30 år, dom flesta väljer att skaffa barn relativt sent, förr i tiden skaffade man barn tidigare. Säger vi att generationslängden då var 25 år istället (den var antagligen ännu kortare) så var det typ 7:e generationen efter dom som började bygga kyrkan som fick vara med om invigningen 1435!
Alltså som om jag startade ett projekt nu skulle det vara mina barnbarnbarns barnbarnbarns barn som fick inviga projektet. Det är framförhållning det!
*
Väl inne möts jag av strålande vacker musik, en gosskör med orgelstöd övar för fullt där framme. Jag är oerhört förtjust i musik och av klassisk musik är det orgel som jag tycker allra mest om och att få sitta en stund i Uppsala domkyrka och lyssna på orgel med körsång till är underbart. En stund blir nog gott och väl en timme men eftersom det är övning, man avbryter gång på gång för att ändra på saker jag inte förmår uppfatta skillnaden på, är det inga problem för mig att fotografera och då och då byta position.
*
Medan jag sitter still och lyssnar böjer jag på nacken och tittar på det vackra taket
*
Förutom av kören själv är jag imponerad av körledaren, en kvinna med väldigt enkelt och naturligt sätt men som ändå agerar med stor auktoritet som dirigent och körledare. Dessutom har hon själv en synnerligen vacker röst, hon visar ju gång på gång själv hur vissa partier ska låta.
*
*
Det är också roligt att studera grabbarna i kören, också dom tydligt engagerade i vad dom gör samtidigt som dom naturligtvis kollar lite på vad som pågår runt om. Inte första gången dom sjunger, det är uppenbart.
*
Lite vid sidan om sitter organisten vid kororgeln som inte är någon liten orgel, jag är inte säker men det kan vara så att den är kopplad till stora orgeln, där jag satt såg jag inga separata orgelpipor för den, dessutom lät det som stora orgeln, men jag är inte säker.
*
Ytterligare en bild på körledaren och delar av kören får avsluta. Jag ser något vackert och mycket symboliskt i dom typiska dirigentrörelserna hon gör när hon leder gosskören framför sig. Och jag hinner också tänka att den klassiska kulturen fått stryka mycket på foten för all nyare kultur. Uppfatta nu bara inte detta som ett angrepp på den moderna kulturen, för det är det inte. Men när jag sitter och lyssnar på det här i en så fantastisk byggnad tänker jag att det är viktigt att behålla det här också!
*
Mycket nöjd med mitt Uppsala-besök drar jag mig så småningom ut igen.
***
CAFÉBILDER - FÅGELSÅNGEN IDAG
***
Något vanligt nationaldagsfirande blev det inte idag. Jag har missat dom senaste månadernas Dagnymöten så jag hade bestämt mig för att åka dit, och så blev det också. När klockan började närma sig elva trodde jag att jag skulle bli ensam där, så jag fördrev första halvtimmen med att fota några av dom andra cafégästerna
*
Här fanns dom som satt och tecknade i blyerts, dom som satt och skrev frenetiskt och naturligtvis alla dom som sysslade med sina mobiler
*
*
En av skrivarna
*
Men se, här kommer ett par som vill sitta vid mitt bord, Göran och Peter. Ingen har jag träffat förut, trevligt
*
Peter i närbild...
*
...och Göran
*
Fler blev vi alltså inte, inalles tre personer. Men Peter, Göran och jag hade ett par synnerligen trevliga timmar.
Och Peter lånade min kamera en stund, med alldeles utmärkt resultat! Inte bara tekniskt bra utan en glad Björn (jag brukar vara glad men det syns liksom inte. Här syns det, tack Peter!)
*
Dom här får komma med igen, för minens skull
*
Och så den lilla tjejen som satt eller stod och tecknade nästan så länge vi var där. Hon sparkade av sig ena skon för att vara bekväm
*
Och den här killen inte bara ägnade sig åt mobilen....
*
*
Fin dag, jag hann med en del annat också, återkommer till det!
Hoppas ni haft en fin nationaldag!
***
KLOCKRIKE
***
Följer man vägen till Klockrike hamnar man rimligen i Klockrike. Där hamnade också jag trots att jag kryssade lite på måfå över östgötaslätten. Och det var fint i sommargrönskan efter regnet, denna den första dagen i juni
*
Jag hade just stannat bredvid vad som såg ut att vara en gammal kyrkogård, och innan jag hunnit gå in kom en grupp tjejer, studenter som det såg ut, och gick in just där jag tänkt gå in
*
Riktigt vad dom gjorde därinne fick jag aldrig klart för mig, någon talade till gruppen, så mycket hörde jag, men dom såg väldigt trevliga ut under dom stora lövträden. Två hade ju studentmössa och nu, efter att ha läst kommentarerna till mina första Klockrikebloggar ser jag att en verkar klädd som tiggare med tiggarstav och påse - tiggare, vandringsman och cigarrmakare Bolle kanske?
*
Precis utanför den gamla muren stod mycket riktigt vägskylten som bekräftade att jag var i Klockrike.
*
Dom stannade inte länge och så snart de gått gick jag själv in genom den vackra, smidda grinden
*
Strax innanför grinden fanns en skylt som bekräftade att detta var Klockrikes gamla kyrkogård. Och den visade sig var betydligt äldre än jag trott, första kyrkan byggdes under 1200-talet och passande nog hette kyrkoherden då Björn, allt enl info på skylten.
*
Mer fascinerad av det vackra ljuset än kyrkogården gick jag runt och tittade på vad som fanns kvar
*
Precis utanför ligger den bördiga östgötaslätten och det är ju långt ifrån bara raps som odlas. Efter störtregnet en stund tidigare var himlen mest blå igen och bara enstaka moln speglade sig i regnpölarna som bildats
*
Mycket nöjd gav jag mig av hemåt, en knapp timme bort
***






























