CONTACT ESTABLISHED

***

*

*

***

RAY BRADBURY - SF OCH INTE FS

***

Alla har vi olika intressen. Här på FS syns bara foto, men såklart finns det flera. Vänder jag på bokstavskombinationen FS får jag SF, och det är ett av mina andra intressen. SF står för Science Fiction och har, tror jag, ganska dåligt rykte som litteraturgenre. Strålpistoler, lasersvärd, rymdkrig och rymdraketer och sånt typ. Kanske är det i majoritet, men det finns lysande undantag. Ray Bradbury, född 1920, död 2012 anses kanske vara den största av dem alla. Och hans böcker handlar bara i undantagsfall och i förbigående om sånt, dom handlar egentligen om psykologi och rädsla. Dessutom har han ett utomordentligt vackert språk, enkelt men tydligt, lite grand som Pär Lagerkvist.

*

Jag räknar till 15 Ray Bradbury-böcker i min bokhylla i Korsheden. Och redan titlarna säger något om hans fantasi och hans inriktning. Jag räknar upp dom nedan, inte för att skryta med vad jag läst utan för att ni ska kunna smaka på hans fantasi

 Oktoberfolket

The martian chronicles

En kyrkogård för galningar

Invasion på mars (töntig svensk titel, orginalet (se ovan) heter The martian chronicles

Glädjens mekanismer

The day it rained forever

R is for rocket

Fahrenheit 451

A medicine for melancholy

Death is a lonely business

Den illustrerade mannen

Long after midnight

Solens gyllene äpplen

Oktoberlandet

Something wicked this way comes

Och såklart finns det andra bra sf-författare, tex Frank Herbert med Dunes (Arrakis - ökenplaneten  på svenska) och svenske astronomen Peter Nilsson. Nu när höstkvällarna börjar bli mörka igen vore det kanske en bra ide och skaffa några av Ray Bradburys böcker jag saknar.....

*

*

Nightie!

***

ÄKTA FINSPÅNGSIDYLL?

***

*

*

***

SKOGSRAVINEN

***

Alldeles i hörnet snett bakom huset av tomten här i Korsheden börjar en liten skogsravin. Eftersom den är ett naturskyddsområde får ingenting röras, inga träd fällas eller fallna träd tas bort. Det är en alldeles speciell känsla att gå in där, det är mycket mörkare än i en gallrad skog, delvis pga av det, delvis pga av ravinen. Idag på förmiddagen gjorde vi en liten tur och jag tog med kameran. Många gånger har jag fotat den här skogen, några bilder har jag visat här tidigare, men det blir mest rörigt och murrigt tycker jag själv. Nåväl, här redovisar jag dagens försök. Nån gång ska jag väl anstränga mig och ta med ett stativet så jag kan köra med mindre bländare för ett bättre skärpedjup men inte idag. Skogen är som sagt mörk så för att över huvudtaget kunna köra handhållet är de flesta bilder med ISO 1600, även om några ligger på ISO 400-640. Men trots ISO 1600 blev det typiskt bl 6,3 och 1/50 s, så mörkt var det denna soliga dag med klarblå himmel däruppe.

*

På väg in, nästan bara lövsly här. I därframme

*

Så kommer barrskogen

*

Insprängt finns lövträd, bla några jättestora gamla aspar och lite björk som här

*

Ljuset silar in i skogen

*

Ett antal riktiga granjättar finns där inne, uppåt två meter i omkrets vid basen

*

Här börjar ravinen öppna sig

*

Mossan på marken och svamparna på trädstammarna skvallrar om att det nästan jämt är mörkt och fuktigt här

*

Jag gillar kontrasten mellan de mörka stammarna och de solbelysta fläckarna

*

Det brukar finnas mycket svamp härinne, men nu är det mycket torrare än normalt och dom som finns växer ofta i mossan

*

Just här går en ridstig som används flera gånger om dagen så stigen är väl nertrampad här

*

Nästan hemma igen möts vi av ljuset och blänket lövslyns blad

*

***

ENKLAST ÄR ATT FORTSÄTTA RAKT FRAM

***

Jag har tappat orienteringen

som jag gör då och då

Jag känner igen mig där jag är

men förstår ändå inte vart jag ska

Enklast är att fortsätta rakt fram

trots att jag insett att rakt fram

leder olika beroende på vart jag tittar

*

Ändå mindre begriper jag varför

Vaddå varför?

Varför jag är här

och varifrån sorgen kommer

Och vart jag ska ringa med mobilen?

Inte heller vet jag vem han, den gamle, är

som tittar på mig från fönster och hissdörrar

*

Jag har en kamera i handen

Vad ska jag göra med den?

Fota förstås men vaddå eller vem?

Och vem ska jag visa bilderna för

och varför ska jag göra det?

Möjligen behöver jag dom själv,

bilderna alltså, för att förstå

vem jag är

Och hur skulle jag annars kunna visa

att det var där jag var

och att det var den vägen jag gick

och att det var dit jag kom?

*

Nej förresten, inte dit men hit kom jag

Och varför är det skillnad på hit och dit

när det ser alldeles lika ut på båda ställena?

Förresten, med bildernas hjälp kan jag se

att det inte alls ser så lika ut

Men jag menar egentligen,  

det kvittar ju lika hur det ser ut

när jag varken vet hur eller varför eller vart

*

Ett stycke till kan jag väl gå ändå -

jag tror det blir stjärnljust i kväll

*

*

***