I UTKANTEN

***

Det hade redan börjat mörkna när jag gick ut. Behovet att få känna den kyliga luften och se ljuset bakom molnen tog över. Så hamnade jag varken ute "i naturen" eller i det lilla centrum Finspång har utan i ytterområdet i närheten av infarten från Norrköpingshållet. Några köpcentra, diverse små industrier, ett par rondeller, en tom sidogata och där bredvid den vältrafikerade Norrköpingsvägen med dubbelfiler åt båda håll. Inte en människa så långt jag kunde se där jag gick men massor av bilar på stora vägen intill. Och lite funderade jag över köpcentra med mängder av prylar och alla fyrhjuliga små plåtlådor där vi stänger oss inne på väg från hit till dit. Vi talar inte särskilt mycket med varandra, vi ler inte så ofta mot dom vi inte känner, vi sätter oss inte ner och pratar med vem som helst. Och ändå är det just det vi längtar efter - att få ha någon att prata med, att få en smula bekräftelse, ja till och med en smula kärlek så att vi vet att vi lever på riktigt och inte bara är marionetter som dansar för någon, gud eller ödet. Och det lilla vi visar varandra är kläder och make-up, mode och mobiler, tatueringar och muskler om vi har några. Prylar och jobb går också bra att tala om, liksom barnbarn och krämpor för oss äldre.

*

Men jag vill veta vem du är, egentligen. Vad drömmer du om och vad är det som plågar dig och vad ger dig dina största glädjestunder? Och om döden som finns där bakom, skrämmer han dig, liemannen?  

*

Men som jag heller inte hittar nån att prata med tittar jag bara mot månskäran och blåhimlen och den lilla aftonstjärnan i hörnet (syns förstorad)- jag tyckte precis hon blinkade lite åt mig

*

Önskar er alla en god natt!

***