APROPÅ BILDSTILAR, ROSENLUNDARE, KONST OCH TEKNIK

***

Varför foto? Jag vet ju inte varför du fotar, men jag börjar ana varför jag gör det. Jovisst, det är roligt, men jag har fotat sen jag var 12-13 år, det är i 65 år nu. Periodvis ganska intensivt, dels i början men också nu i slutet. Och jag ska inte berätta hur många bilder jag har i datorn. År efter år fortsätter jag fota. Bara för att det är roligt? 

*

Njaej, det finns nog annat också, sånt som sällan ligger uppe vid ytan när jag pratar med andra om foto, här på bloggen eller i andra sammanhang. Det känns alltmer som ett behov att visa vem jag är och vad jag känner, ibland så enkelt som genom att visa vad jag gör. Men det gör jag ju inte för att jag tror att du är så väldigt intresserad av vem jag är och vad jag gör. Så varför gör jag det då?

*

Mer och mer börjar jag förstå att det är mig själv jag pratar med och visar bilder för, trots att jag låtsas att det är för dig. Kanske kan jag säga att jag håller på att hitta mig själv, bakom uppfostran, jobbroller och alla andra roller och masker jag genom åren gömt mig bakom.  Ta det inte för högtravande bara, jag menar inte att  jag på något medvetet sätt håller på att psykologisera allt jag gör. Men jag ser ju att mina bilder handlar om vad jag tycker om, vad jag gläds åt, vad jag funderar över och vad jag förundras över. Och jag hittar sidor jag haft svårt att erkänna och visa, som barnslighet och lekfullhet liksom sidor som passion, intensitet utlevelse, jag är ju rätt kontrollerad till vardags. Men jag finns.

*

Eftersom jag fotar såpass mycket jag gör blir många bilder liggande, om inte ogjorde så ändå outforskade.  Jag vet ju att jag tar alla bilder på någon slags känsla, inte på komposition och estetik eller något genomtänkt syfte. Alltså kan jag hitta annat än det som först syns i en bild och tänka att kanske var det som "gömde" sig som fick mig att knäppa? Så här hittade jag bilden jag hade i förra bloggen

*

*

*

*

*

***

BURNING HEART VISION

***

*

*

***

FINSPÅNG - EN KVÄLLSTUR RUNT SLOTTSPARKEN eller NACKDELEN MED MODERNA KAMEROR

***

Också vintertid är slottsparken och det gamla bruksområdet omkring värt en fototur. Här är resultatet av en sen runda runt slottsparken, klockan närmade sig midnatt. Med moderna kameror är det så lätt, hyfsad ljusstyrka på objektivet (55/1,8), antiskak som gör tider ner till 1/15 s användbara och så bra sensorer som utan större problem hanterar höga ISO. Hela serien är handhållen, tagen på samma sätt jag skulle gjort mitt på blanka eftermiddagen.

*

Samtidigt inser jag att just lättheten att åstadkomma ett vettigt resultat i stort sett utan arbete är bedräglig. Hade det inte gått såpass bra hade jag ju varit tvungen att ta fram stativet. Och samma serie tagen med kameran på stativ, mindre bländare som gett större skärpedjup och lägre ISO hade gett avsevärt bättre bilder. Inte bara skarpare utan framförallt med bättre teckning i alla bildområden, kanske nånting av Affes fina nattbilder. Eller också hade det inte blivit några bilder alls, kamera och stativ hade kanske fått stanna hemma....

Först förbi klockstapeln och nerför trappan där

*

Den fina bruksmiljön kommer direkt med "gamla" Gränges gamla HK

*

Väl nere tittar jag tillbaks mot trapporna

*

Över bron vid  forsen

*

Så den gamla slottsmuren

*

Slottsmuren har ju flera öppningar och jag går in genom en och tar en bild på slottet och orangeriet

*

Så vidare och efter de Geerverkstaden kommer Ekmanska skolan

*

Därefter över bron in mot centrum igen, här en bild upp mot slottsparken och industrin

*

Så upp genom "centrum" med helt annan karaktär

*

Och vidare hem, straxt före midnatt klev jag in

***

FROM HERE TO WHERE

https://open.spotify.com/track/4PFmiIkpTJX01EOnbFCXlk?si=ninTwqWCRFqPI7LlMjix6g

*

*

***

KONTAKTANNONS: LUDVIKA - STUDENTEXAMEN I SLUTET AV 50-TALET

***

Ibland fungerar bloggen som ett slags kontaktannons har jag märkt. Vid flera tillfällen har jag blivit kontaktad av gamla kompisar, klasskamrater tex, efter att jag visat gamla bilder i bloggen. Kompisar jag inte träffat på åtminstone 40 år. Jag har också fått  helt nya kontakter men med kopplingar till Ludvika, bla en äldre dam ( över 90) i USA som växt upp i Ludvika. Vi har växlat minnen om gamla affärer, hur torget såg ut och så där, riktigt skoj.

*

Nu tänkte jag gå andra vägen. Helt nyss var jag inne i den Ludvikagrupp jag är medlem i på FB och jag studsade när jag fick syn på en bild där min pappa var med. Han var ju skolinspektör och var ofta med när det hände något i skolans värld. På den bilden var han med på invigning av gymnastiksalen i Lorensbergaskolan och bilden hade fått kommentarer av en Björn Sundvall som  sa att han varit med sin pappa på inspektioner av gymnastiksalen före invigningen. Pappan var stadsarkitekt i Ludvika, Gösta Sundvall. Och på dom två första bilderna nedan ser vi hela familjen Sundvall som firar när äldsta dottern tar studenten i Ludvika, det borde vara något av åren 1957, -58 eller -59 eftersom det fortfarande är på Vasaskolan. From 1960 hölls studentexamen uppe i nya läroverket, Högbergsskolan, något jag väl vet eftersom jag var en av den första årskullen studenter i maj 1960. Så grabben på  bilderna här måste alltså vara Björn Sundvall, få se om han uppmärksammar detta, jag delar naturligtvis bloggen på i den Ludvika gruppen. 

Familjen Sundvall

*

Familjen Sundvall

*

HAL Ludvika (Vasaskolan), studenterna kommer just ut samma år

*

Bilden med pappa var från 1966, alltså knappt tio år senare än bilderna ovan. Min reflektion är att på den här tiden fanns en stadsarkitekt i lilla Ludvika. Då, när jag var typ 17 eller 18, undrade jag varför det behövdes en stadsarkitekt, folk kan väl få bygga som dom vill tänkte jag. Samtidigt som jag vet att jag upplevde stan som "välskött"och trevlig. Det dröjde heller inte så länge innan stadsarkitekt inte fanns längre, kanske tyckte man att det blev för dyrt. Men så dröjde det heller inte så länge förrän det ena bedrövliga byggprojektet efter det andra dök upp i stan. Jag gillar fortfarande min hemstad Ludvika, men fulare centrum får åtminstone jag leta efter. Värst är röran kring MacDonalds, Kyrkskolan och badhuset och den gamla stadsparken är totalförstörd. Fortfarande finns några klenoder i ordning, stadshuset och det gamla tingshuset tex. Jag skulle vilja föreslå kommunledningen i Ludvika att ta en gemensam tur till tex Industrilandskapet i Norrköping för att se vad det går att göra med gamla stadsdelar om man vill. Förutom att dom gamla byggnaderna bevarats på ett nästan unikt sätt har man på köpet fått ett levande centrum där i stort sett varenda hus nu används och bla fått massor av ungdomar just i centrum eftersom Linköpings Universitet nu har ett campus där med omkring 5000 ungdomar.

*

Jo, jag vet, Ludvika är väldigt mycket mindre. Ändå är jag helt övertygad om att kommunen försummat utformningen av centrum å det grövsta.  Många byggnader skulle ha rivits för trettio år sen, andra skulle man satsat på att modernisera, i stället har de flesta bara fått stå årtionde efter årtionde. Jag tror ju inte att det är en slump att nynazisterna fått en centrum just i Ludvika trots att stan har en blomstrande industri, ABB.

***