THE REAL STUFF

***

*

Förstora!

*

***

EN RIKTIGT GLAD DAG

***

För drygt en månad sen berättade jag om en ny fotokompis, Hassan från Ahvaz i Iran. Han sms:ade mig idag och berättade att han precis fått sitt uppehållstillstånd och ville dela sin glädje med mig. Jätteroligt, det glädjer mig i hjärtat. Såklart åkte jag och köpte en bukett  blommor och åkte till lägenheten där han bor med fem andra kompisar. Där satt vi och drack te och pratade en bra stund.  Jag kan inte så mkt om invandringsprocessen men uppehållstillståndet är treårigt och jag vet också att det kan förlängas om skyddsbehov fortfarande finns. Han har väntat i två och ett halvt år på det här beskedet. Grattis Hassan!

(Och jag har naturligtvis Hassans tillstånd att berätta här!)

*

*

***

VEM SA VI MÅSTE LE HELA TIDEN?

***

Gott humör och en vänlig inställning till andra människor gör onekligen livet  lättare och roligare. Och det visar vi genom att le. Ändå undrar jag ibland om vi kanske ler för ofta? Ler för att det förväntas av oss? Ler fastän det inte alls känns så inombords? Ler för att vara artiga? Eller kanske rentav för att vi vet att det lönar sig, på något sätt?

*

Barn förställer sig inte, i alla fall inte små barn. Känslorna ändrar sig ögonblick för ögonblick och ansiktet speglar känslorna hela tiden. Rädsla, ilska, obehag, smärta, ensamhet, hunger och undran ger inga leenden. Men oftast fotar vi dom leende, i alla fall visar vi dom för det mesta leende. Här kommer alla tre ungarna, tagna under perioden 1969 - 1979 vid tillfällen då inga leenden fanns.

*

*

*

*

***

INSIDE THE ASHRAM

***

One of the most beautiful and peaceful places I know of is the Osho Ashram, or Osho International Meditation Center as it now is called. It is situated in Pune, India, about four hours drive southeast of Mumbai. First time I was there was from mid Dec 2003 to mid Jan 2004, second time a couple of weeks in Feb 2009. Time is spent with meditations and being in the beauty of nature, in joy and silence. Coming to the pulsating 5 million people town of Pune, it is just marvellous to find this place not far from the center in a part of the town called Koregoan Park

Photographing is not allowed but of course I couldn´t resist taking a few pictures with my small compact when people were far away and I was certain not to disturb anyone. So these are all taken Feb 2009 with a Canon Ixus 960 and technically far from perfect 

*

Förstora gärna!

*

*

*

*

*

*

***

DAGS FÖR KAMERAVERKSTAN?

***

Dagens vända ut till Västerbyhytta blev helt händelselös, mest gäss, inga rådjur och ingen storspov. Men eftersom jag hade stativet på axeln ville jag ändå testa lite, och det blir fortfarande inte skarpt när jag kör på stillavarande fåglar, AF-C och Flexibel punkt. Först en bild i tre varianter, utan croppning och med två croppningsgrader

*

*

*

*

Så en andra bild där motivet har större kontrast, i två croppningsgrader

*

*

Dom fem bilderna ovan är alla tagna med stativ (dock inte låst kulled och med vanlig avtryckning) och 1/640 s

Jag såg ju direkt i kameran att dom inte var fullskarpa så alltså provade jag lite på närmare håll hemma. Här hade jag samma inställningar, inte stativ men bekvämt sittande i stol med stöd för båda händerna. Avståndet kanske är trettio meter. Båda bilderna ocroppade resp croppade och fortfarande inte skarpt, inte någonstans vad jag kan se. Såklart har jag höga krav på skärpa, både kamera och objektiv, men så är ju båda så professionella som det går i Sonyvärlden och har fått väldigt bra kritik överallt där jag sett.

*

*

*

*

Naturligtvis undrar jag fortfarande vad jag skulle kunna missa. Jag har läst en del i Sonymanualerna och på nätet men jag har inte lagt ngt stort arbete på det. Jag tänker tex att både kamera och objektiv har antiskak och jag har båda på, det tror jag man ska. Ansiktsdetektering är också på eftersom det är bra i andra sammanhang, tror inte jag ska behöva slå av den, men vem vet? Kanske letar kameran frenetiskt efter ett ansikte i stället för att ställa skärpan efter det som finns?

*

Jag förväntar mig naturligtvis inte att ni ska kunna tala om ifall jag fortfarande gör ngt fel eller inte, jag bloggar helt enkelt bara om vad jag gör på fotokanten just nu. I morgon åker jag tillbaka till Finspång igen, men senare i veckan ska jag jämföra några olika objektiv med det här på samma motiv, inställningar och så. Men det börjar kännas som det kan vara läge för ett garantibesök i Linköping snart. Vad som inte stämmer med teorin att det är fel på objektiv eller kamera är ju också att det blev väldigt bra i Kvismaren senast på flygande fågel där jag hade AF låst på motivet. Skärpa finns ju.

***