SOLSKENSTÅRTA

***

Ibland undrar jag om det finns nå´n fotografisk bedömningsregel som automatiskt ger extra poäng för  gravallvarliga bilder? Eller om man visar på misär av något slag? Jag menar, jag har fattat att det finns väsentliga reportage, utställningar och böcker som tar upp viktiga saker, saker som inte tidigare belysts, åtminstone inte belysts tillräckligt. Det förstår jag. Typ många av Christer Strömholms bilder som visar miljöer dom flesta av oss aldrig sett. Kanske är jag sån där surkart nu, men ibland ser jag bilder som för mig mer ger intryck av att utnyttja utsatta människor och situationer för "gratis" bildpoäng än att verkligen berätta om något viktigt.    

*

Det här är heller inte viktigt, i alla fall inte för någon annan än för oss som var med. Men ingen är heller utnyttjad, Lovisa tycker det är roligt att bli fotad.

Från förmiddagens tårtkalas i Täby

*

***

SOLSKENSTÅRTA

***

*

*

***

FÖDELSEDAGSKALAS I TÄBY

***

Ett festligt dygn i Täby - födelsedagskalas. Här uppvaktas mamma av båda döttrarna. Inget jämnt, utan ett helt vanligt familjefödelsedagskalas med skratt och god mat. Vi känner oss lyckligt lottade. Och påfyllda med bra energi :-)

*

*

***

NUFÖRTIDEN

***

Nu för tiden händer det då och då att jag lägger mig en stund på da´n, det gjorde det aldrig tidigare. Att jag skulle lägga mig och vila mitt på dan fanns inte på kartan. Men som sagt, nu gör det det. Det är skönt, inte minst under dom riktigt varma dagarna vi haft har det varit skönt. Ändå känner jag då ofta ett inslag av nedstämdhet, eller kanske är det nostalgi, inte vet jag. På sängen, mitt på dagen, påminner mig om när jag var sjuk som liten. Jag hör människor och bilar därute, där, där livet fortfarande pågår. Ibland hör jag kompisarna komma från skolan. Solen lyser och äppelträdet utanför är alldeles vitt av blommor, härinne är ljuset mindre intensivt och det är alldeles lugnt. Ibland, inte så ofta dåsar jag till, men för det mesta pågår många tankar, jag har förunderligt svårt att stäng av tankeflödet. Tankeflödet stillnar bäst när jag mediterar, då drömmer jag inte heller.

*

Häromdagen hade jag mailkontakt med en ungdomskompis (A) jag inte haft kontakt med på länge, en av dom som är med på mina gamla 50-talsbilder. A berättade om sin hustru som är sängbunden sen snart ett och halvt år sen, sängbunden och inte kan äta och dricka själv utan får det via sondmatning. Som A sköter, eftersom hon vårdas hemma. Någon hjälp utifrån får de inte. A berättade att han inte varit hemifrån en hel dag på 16 månader. Jag reser mig och går upp från sängen, ut i solskenet och betraktar äppelträdet. Det har börjar snöa vita äppelblomsflingor på gräsmattan och om en stund hoppas jag få höra dom första tornseglarna.

*

*

***

FRIGJORD KRAFT

***

*

*

***