ETT NYTT LIV - DOM FÖRSTA 24 TIMMARNA

***

Vi har ju kor på ängen alldeles nedanför oss i Korsheden. I ärlighetens namn har jag inte varit så väldigt intresserad, men sista dygnet har fått mig att ändra uppfattning. I däremot brukar hålla bra koll på vad de företar sig. Alldeles framför våra ögon kunde vi följa en nyfödd kalvs första dygn.

*

Nyfödd och väl omhändertagen.mamman till höger

*

Lårt mig ta det från början. Vi hade just kommit tillbaka från ett dopp i Bartjärn när I noterar att en av korna uppför sig lite ovanligt och hade något framför sig i gräset. En kalv visade det sig vara.

Ko-mamman med kalven framför sig i gräset (17.58)

*

Dom andra djuren kom snabbt fram och nosade och undersökte

*

Och på darrande ben ett kort ögonblick

*

Men mest liggande stilla med mamman intill

*

Väl omhändertagen

*

På närmare håll

*

Ett nytt försök att stå på egna ben

*

Dom allra flesta försök de första timmarna slutade med den här positionen

*

Mamman puffar, uppmanar med mjuka, lågmälda råmanden och slickar allt rent

*

Stöd och närhet

*

Och slickar och slickar

*

Nyfikna kommer och kollar (19.22)

*

Alla försök leder inte till resultat, vila behövs ofta

*

Fler besökare

*

Nytt försök

*

Ger sig inte i första taget

*

Men det gick inte den här gången heller

*

Men så helt plötsligt....titta, jag står!

*

Stå går med nöd och näppe, men vaddå, ska jag gå också?

*

Jag står bra här, mamma kan slicka ändå

*

Nu kommer hon ju bättre åt, vad skönt

*

Hela vägen runt

*

Lite friskt gräs hinner hon med

* 

Och så andra sidan

*

Nu vilar jag mig ett tag

*

Upp på benen igen, och vad har mamma här, vad gott det luktar....

*

Smakar bra gör det också

*

Det gäller att komma åt (21.07)

*

På förmiddagen dagen därpå ser jag först bara kon (dag 2 - 11.58)

*

Men titta, där ligger kalven i gräset

*

Så där skulle jag vilja vakna mitt i gröngräset med solen lysande och värmande för fullt. Ser ut som hon kikar på mig

*

Men hur var det man gjorde nu då?

*

Det går inte, jag har glömt hur man gjorde, men vad gör mamma?

*

Mamman rullar huvudet i en jordgrop hon sparkat upp. Bra mot myggen, bromsen och knotten

*

Längre fram mot kvällen går det bra (dag 2 - 18.56)

*

Och snart är det full fart

*

Men bra att följa tätt efter mamma

*

Och senare på kvällen följer vi dom andra korna ner mot gården för första gången, redan ett dygn gammal. Men vaddå, hinder på vägen!

*

 Med lite lirkande gick det att klara!

*

Och så bär det för första gången i livet på väg mot gården (dag 2 - 21.07)

*

***

NÄRA LANDSKAP - INSJÖSTRAND - LARSBOSJÖN

***

Det finns magi också i det nära landskapet. Landskapet som inte är orört utan landskapet där vi själva rör oss till vardags och som vi hela tiden ser men kanske ändå inte alltid tar in. Jag förundras dagligen, nästan stundligen, av hur oerhört vackert det är och det skänker mig både glädje och vederkvickelse. Säkert ses många av mina bilder som turistbilder, vykortsbilder eller nått ditåt och kanske är det det dom är. Det spelar inte så stor roll för mig, själv är jag fylld av förundran över att få vara till, få existera i något så vackert. Och det spelar inte så stor roll var jag är, här i Korsheden eller Finspång, eller stan för den delen, det är vackert överallt bara vi vill se. Det handlar, tror jag, mest om att välja det vackra i det vi har framför oss. Och att lägga vår tid och vår uppmärksamhet just där.

*

*

*

***

HUMLEBLOMSTER

***

Humleblomster är en av mina favoritblommor på ängen framför huset här i Korsheden. Den är ju vanlig på de flesta någorlunda fuktiga och mullrika ängar men ändå, jag gillar den. Som så ofta när jag fotar blommor tar jag ett antal bilder och kryper  stegvis närmare.

*

Förstora gärna!

*

*

*

***

I SAMLAD TRUPP

***

*

Förstora!

*

***

TIDNINGSTUREN TILL SÖDERBÄRKE

***

Varje morgon så länge vi är i Korsheden gör jag en tur in till Söderbärke för att köpa SvD. Naturligtvis skulle jag kunna ställa om tidningen men då får jag den inte förrän fram på eftermiddagen och inte ens i Korsheden vill jag vara utan morgontidningen. Den turen känns aldrig jobbig, det är en fröjd att få titta ut mot Barken varje gång, oavsett om det är som idag eller snöglopp - allt är bildmässigt vackert fast på olika sätt. Och väldigt ofta blir det ett stopp för några bilder, ljuset växlar ständigt

*

*

*

*

***