CHEVROLET DELIVERY VAN 1938

***

Bosse är svärfar till våran Annika i Täby och har jobbat som plåtslagare och mycket annat i hela sitt liv, specialist på rostfritt. Gamla bilar är ett av intressena.  Den här bilen hittade han ursprungligen bakom  en lada bortåt Enköping. I risigt skick är nog ett understatement. Men i Bosses händer under kanske 10-15 år är allt i mycket brukbart skick. Som tur var där också papper på bilen så det var lätt att så småningom kunna registrera den igen. Allt arbete, inte minst plåtarbetet har Bosse själv gjort. En del är nytt, underreden fram och bak tex är från modernare Corvette. Motorn, en V8, hade han tidigare haft i en båt men stod nu lämpligt nog uppallad sen tidigare,bara att sätta in. Motorn är på 275 hästar och bilen har en modern 6-växlad låda. Bilen är nu målad i en snygg matt gråblå kulör.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

RÖDA MATTAN UTLAGD

***

Minns jag rätt byggdes det här huset i centrala Finspång under namnet tolvläkarstationen. Det var väl så det var tänkt, men  jag är osäker på om det nånsin blev läkare där över huvud taget, definitivt inte tolv. Kanske var det bra, nu finns det ett alldeles nytt vårdcentrum som verkar fungera alldeles utmärkt, i alla fall så långt vi utnyttjat det hittills. Arkitekturen är väl mer funktionell än fantasifull, kanske kallas stilen funktionalism? Måns vet förstås. 

*

*

***

DIMMA ÖVER FÄLTEN VID DOVERSTORP

***

*

*

***

RISINGE 12:01 I LÖRDAGS

***

Det ser ut ungefär som det brukar göra. Men inte helt alltså. Faktum är att det aldrig ser precis likadant ut, även om det är samma plats och samma motiv. Om man inte går ofta samma väg tror jag det är svårare att notera att det ser olika ut.  Visst, det är lätt att se om det är sol eller regnväder, om det är sommar eller vinter. Men två mulna dagar är heller aldrig lika. Ena gången är det absolut gråväder och ingen kontrast alls någonstans, andra gånger skiftar ljuset på himlen såväl som i landskapet. Ena gången finns ingen färg alls, andra gånger finns massor av färg. Eller bara helt lite. Det syns inte på bilden, men det blir extra tyst när det är dimmigt eller lätt disigt.

*

Jag gick den här vägen ensam på eftermiddagen, då var det mer dimmigt, landskapet syntes bara delvis. Jag vek av på en lite sidoväg ut på en åker och kände mig helt omsluten av dimman, inga tydliga konturer alls, men helt plötsligt började det brusa av vingslag i luften och straxt ovanför mig kommer en flock fåglar. Väl sammanhållen, som en stor rund levande boll passerade dom ett tiotal meter upp i luften. Jag hann knappt få upp kameran och det var ju lönlöst, 135:an inställd på landskap, AF-S och spot. Men det spelar ingen roll, jag hade vingbruset länge i öronen. ad det var? Inte det blekaste. Det gör heller ingenting.

* 

*

***

ISENS FÅNGE

***

Inte meningen att "ta över" bengans blogg från igår men jag blev nyfiken, varför döptes ön till Diksonön? Han var känd, javisst, men Göteborg och Sibirien? Hittade den här  boken på nätet (utan att Google frågade om åldern). Jag gissar att samojederna som hjälpte besättningen kom från det som nu heter Diksonön eller i alla fall att fartyget fastnade nära ön.

*

*

Baksidestexten ser ut så här:

Fartyget S/S Oscar Dikson byggdes på Kockums u Malmö 1880 för ändamålet att öppna en handelsförbildense mellan Europa och Sibirien via de Sibiriska floderna Ob och Jenisej. Finansiär var träpatron Oscar Dickson, samt den tidens oligark Alexander Sibiriakoff. dessa hade året innan tillsammans med kung Oscar II bekostat den framgångsrika resan med S/S Vega som första kända fartyg genom Nordpassagen 1880. Målet var att handla prima vete, malmfyndigheter och andra handelsvaror till oslagbara priser för europamarknaden.

Två kaptener navigerade fartyget i polarhavet under stor påverkan av Sibiriakoff vilken förmodligen var orsaken till att man fastnade samt fick övervintra i isen med temperaturer ner till – 42 grader och man var isens fånge med 24 man ombord.

Till Karahavets isiga vatten kom endast samojeder som utnyttjade Gydaviken för säljakt och jakt på sjöfågel under somrarna och en sommar här var ungefär en månad lång. Samojederna blev besättningens räddning och ett långt mödosamt återtåg till civilisationen startar bekostat av den, trots allt, ansvarstagande Sibirakoff.

Resan beskrivs utifrån den enkle eldaren Emanuel Anderssons dagbok som fångar det dagliga livet på fartyget. Emanuel, född i Brevik vid Karlsborg blev 97 år gammal. han överlevde därmed alla sina kamrater från resan och avled i Alingsås i januari 1947. I december 1947 föddes i samma stad författaren till boken, sonsonssonen Swen Emanuel.

*

***