VIBERGAPARKERINGEN

***
Häromdagen var det dimmigt. Det blev som vanligt en del naturbilder, men också några från Vibergaparkeringen. Den här gillar jag bäst.

*

*

***

SOM ALLA VET

***

......behöver brännvidden inte vara så stor om bländaren också är stor för att skärpedjupet ska bli kort. Röran på skrivbordet försvinner och bara tekoppen (och dom brandgula hörlurarna) syns.

*

*

***

HASSANS RESA - FRÅN ACHWAZ TILL HAPARANDA

***

Vi hade Hassan hemma på glögg och pepparkakor i eftermiddag (igår lördag), trevligt. Han var fö med också när vi hade delar av Göteborgs- och Stockholmfamiljerna hemma för några veckor sen. Ni har träffat honom på bloggen förut (här1, här2)   Det slår mig att jag aldrig berättat om hans resa, hans flykt. Den är kanske inte så ovanlig bland andra flyktingar men jag är övertygad om att många av oss här hemma inte förstår vad det innebär att känna sig tvungen att fly, hitta ett nytt hemland och ett nytt liv.

*

Hassan kommer från Achwaz i södra Iran. Där är varmt, +50 C sommartid är inte ovanligt. När ett par av hans vänner försvann spårlöst bestämde sig Hassan sommaren 2015 att fly. En släkting hjälpte honom med bil för att komma i närheten av gränsen till Turkiet. Ganska många flyr Iran och Hassan blev en av deltagarna i en av många grupper som till fots skulle över bergen till Turkiet. Varje grupp hade ett kodnamn för att alla skulle veta vilken grupp man hörde hemma i. Vandringen tog tio timmar (nattetid) innan de var över på turkisk mark. I Turkiet blev Hassan kvar i fyra månader innan han fick möjlighet/hade bestämt sig för att ta sig vidare till Grekland. Det blev gummibåt första etappen, över till den grekiska ön Metilini? Från ön med ett fartyg norrut till grekiska fastlandet och Kavala, därefter tåg vidare till Nordmakedonien. I Nordmakedonien hyrde han och några andra killar en taxi för att ta sig till Serbien, vidare till  Kroatien och upp mot gränsen till Slovenien.. Därifrån fyra timmars nattvandring för att ta sig in i Slovenien. Där hamnade dom i en militärbarack, gränsen till Österrike hade stängts pga av ett terrorattentat i Paris. Efter fyra kalla dygn öppnades gränsen till Österrike och Hassan tog sig dit via buss. Därifrån vidare med buss genom Tyskland upp till Kiel och Rostock och båt över till Sverige, Trelleborg och Malmö.

*

Från Malmö blev det återigen en taxi till Stockholm och träff med Migrationsverket.  Efter en vecka i Stockholm , satte Migrationsverket honom och andra nyanlända på en buss, ingen visste vart de skulle och chauffören hade order att inte berätta. Det blev en lång resa norrut, det blev allt kallare (vinter och -30 C) och allt mer snö. Vid busstoppen  började allt flera av passagerarna hoppa av för att inte komma tillbaka när de åkte vidare och vid slutmålet Boden  (-38 C) var det inte så många passagerare kvar, men bland dom Hassan.

*

Så var Hassan i Sverige, men resandet slutar inte där. Med jämna mellanrum ändrar  Migrationsverket boendet och nu har Hassan sen han kom till Sverige bott på följande platser:

Boden, Haparanda, Norrköping, Getå, Norrköping, Finspång, Ale, Göteborg, Finspång.

Hassan är sen länge klar med SFI och pratar fin svenska och utbildar sig nu till elektriker, förra veckan gjorde han klart huvudproven i Stockholm. Han hyr en liten tvåa här i Finspång tillsammans med en kompis och han har gott om vänner utspridda över landet. Jag blev nyfiken i går kväll när vi satt och pratade och frågade om svenska vänner? Nej, det var det sämre med, trots flera försök. Vi pratade en stund om just det. Hur mycket bjuder vi på oss själva egentligen häruppe? Integration är ju ett gångbart ord idag men verkar handla mer om program, kurser och bostadsområden än om vanligt kompisskap (min kommentar). Hassan är lågmäld och vänlig och skulle aldrig säga något negativt om Sverige, han trivs här. Men han saknar sin stora familj, minns jag rätt har han sex syskon och båda föräldrarna i livet. Hassan fyllde 31 för några veckor sen, jag 81, alltså 50 år emellan, hans föräldrar är fö tjugo år yngre än jag.  Vore det inte för dom där femtio åren vore det trevligt att följa med Hassan och göra stan nånstans......

*

Hassan för några år sen, i Norrköping om jag minns rätt

*

Hassan och I hemma i eftermiddag, I gillar Hassan (och ömsesidigt tror jag)

*

Hassan också idag

*

***

PELARSALEN

***

*

*

***

DIAMONDS AND RUST

***

Bara för färgens skull blev det den här bilden idag. Mörkare än idag blir det inte (jo, jag vet). En dec snö i natt men mörkt nermulet och regn hela dagen. Vi har gått våra promenader i slasket ändå såklart. Varje dag tar det lite längre tid för mig att hitta kläderna och för I att få dom på. I bilen på vägen ut till S:ta Maria frågar I vart vi ska och är ändå osäker på vad jag menar när jag talar om den vanliga promenaden ute vid S:a Maria, den vi gått två gånger om dagen  de flesta dagarna senaste åren. Väl ute känner hon väl igen sig och glädjer sig åt allt hon ser. När vi sätter oss i bilen efter promenaden frågar hon vart vi ska och blir osäker när jag svarar hem. Här och nu är för henne den enda verkligheten. Jag beundrar hennes lugn och glädje i det som sker, hon vet och förstår precis att minnet inte fungerar och att så mycket blir fel hela tiden. Ingenting gör henne gladare än telefonsamtalen med och besöken av barnen. Och jag lär mig något lite varje dag om vad det är att vara människa. 

*

I kväll såg vi På spåret. Sven-Ingvars var husorkester och idag hade dom en sångerska som sjöng Joan Baez´ Diamonds and Rust, den som ligger i en av mina musikslingor som jag ofta lyssnar på vid datorn. Hon gjorde det fenomenalt bra, mjukare och väl så vacker som Joans. Här kommer Joan Baez´version (här)

*

I Blåbärsriset med makron sept 2014

*

***