FRI FORM

***

*

*

***

UTAN KOMMENTAR

***

*

*

***

AI OCH ANNAT

***

Ju mer jag hör och ser om AI desto mindre orolig känner jag mig för att det skulle barka helt fel. I varje fall inom överskådlig tid, vilket för mig är 5-10 år. Vad jag förstår är inslaget av det vi kallar intelligens minimalt. Programmen tar in enorma mängder data ur existerande källor och konstruerar sina svar och sina texter genom att hitta gemensamma nämnare, genom att väga samman olika källor och olika texter. Det är inte så dåligt i sig, naturligtvis innebär det stora möjligheter att göra stora datamängder överskådliga, relevanta  och därmed användbara. Jag väntar fortfarande på ett porträtt som känns levande.

*

Eftersom jag fortfarande nu rör mig ganska lite ute i världen tittar jag mycket på äldre bilder. Jag har gott om outnyttjat material, vilket för mig är bilder jag inte visat upp eller inte tagit hand om innan jag visat upp dom. Här ett porträtt av grannflickan Alice, en face, taget 2016. En bild jag tycker mycket om. (Och jag fick tillstånd redan då att visa bilderna här.)

*

*

***

HUR BLIR DET?

***

Som så ofta krävdes tiden som lät svaret växa fram. Bara det faktum att jag hade gjort en ansökan och vi nu fått ett erbjudande gjorde ju att det naturliga var att tacka ja till annat boende för I och bara fortsätta processen. Så kände jag också de första dagarna. Men efter några dagar kom andra funderingar och ett ja var inte lika självklart längre. Så jag lät frågan vara ytterligare några dagar och svaret kändes till sist självklart - vi väntar. Det handlar inte om I behöver ett annat boende eller inte, det handlar om när. Och det behövs inte än. Vi har hemtjänst fyra gånger om dagen och ofta fler då jag ibland behöver larma. I praktiken varken kan eller behöver jag byta I:s kläder eller skydd eftersom man måste vara två för att göra det. Hon sitter i sin rullstol och det är inte längre aktuellt med promenader eller att hjälpa henne nerför yttertrapporna till bilen. Därmed finns inget tungt för mig längre. Och att vara med I är sannerligen inte påfrestande. Jag tror ni kan titta på första bilden och förstå vad jag menar. Bilden, och bilderna efter, är mobilbilder jag tog i går då vi gjorde en sjukresa till Norrköping för att göra en datortomografi på I:s ländrygg, en förberedelse för ev shuntoperation NPH. Jag kommer omgående göra en ny ansökan om särskilt boende så tidshorisonten är 6 månader igen. För första gången sen erbjudandet kom känner jag mig helt lugn, övertygad om att det är rätt beslut.

*

I efter kaffe och semla på Vrinnevifiket

*

Färden hem från Norrköping tog drygt två timmar (jag kör på 30 minuter), flera ska hämtas och lämnas

*

Utanför var den vackraste himmel jag sett på länge. Försöka duger tänkte jag och tog några mobilbilder från den skakiga färden och genom påtagligt smutsiga fönster

*

*

***

TROPICAL NIGHT BEQUIA

***

*

From our  balcony 2014

*

***