DE GAMLE OCH SAXEVÄGEN

***

Trots den för mig  bekanta vyn påverkar mig den här bilden starkt. Det slår mig med full kraft att det nu är vi som är de gamle. Oavsett om perspektivet är Korsheden eller familjekretsen. Bilden är från i går och en vanlig landskapsbild, eller kanske ska jag säga landsbygdsbild. I har hunnit en bra bit före, men trots att hon är på väg att försvinna ut ur bilden i bortre högra hörnet syns det ju att hon inte studsar fram. Själv studsar jag inte alls just nu och är redan på efterkälken.

*

*

Ofta har jag med både lamm, kor och hästar på mina bilder från Saxevägen. Grisarna är med mera sällan, dom är inte lika, vad ska jag säga, bildmässiga? Här är dom i alla fall, Werner och Werner. Dom grymtar alltid efter mat när vi går förbi men det blir mest då och då när barnbarnen är med.

*

För att inte bara ha med pictorialistiska bilder tar jag med en tredje som i alla fall inte är klassiskt pictorialistsisk utan sådär modernt oregelbunden och tvetydig vad gäller avsikten. Fast fortfarande i färg och fortfarande från landet då, så modernt blir det ju inte heller. Nånting postvykortsbild i alla fall......

*

***

HEDGE AND HOUSE

***

*

Förstora!

*

***

A FRIENDLY SMILE

***

*

*

***

KÄNSLA, FÖRNUFT OCH KLIMAT

***

Tro och vetande. Känsla och förnuft. Så ofta har ettdera av dom här orden fått vara viktigast. Till vardags - under en stor del av mitt liv - har känslan fått stå tillbaka för förnuftet, numera litar jag mkt mer på känslan. Å andra sidan försöker jag fortfarande vara så förnuftig jag kan.  Ibland tycker jag tom det är väl mkt känslor i mediadebatten.  

*

Så tycker jag tex att känslan får väl mkt utrymme i klimatdebatten. Det råder en obalans beträffande på var uppmärksamheten ligger i debatten. Mest uppmärksamhet får små "personliga" insatser som, ursäkta, knappt märks i ett globalt sammanhang, desto mindre uppmärksamhet får de stora industriella förändringar som på sikt kommer vara avgörande. Industrin är den sektor som släpper ut mest och som, eftersom den är stationär, lättare kan göras om till el, utan batteritillverkning dessutom. Men det kräver politiska beslut om elproduktion i större skala. Jag menar absolut inte att det är "onödigt" att göra vad jag/ vi kan för miljön i personliga val men av flera skäl, bla annat befolkningsutvecklingen och välståndsutvecklingen i världen, kommer det inte räcka.  Miljöfrågorna har fö ersatt religionen som uppdelande människor i goda och onda, eller i alla fall goda och dåliga, och med följer, precis som inom religionerna, skambeläggningen. Det tror jag vi haft nog av under dom senaste 2000 åren (ok, bara 1000 år i Norden)

*

Jag tycker mig också se att nyhetsflödet påverkas av känslan. Inte så att det kommer en massa felaktiga rapporter eller nyheter. Men urvalet är inte utan BIAS. Hur många har tex noterat att den globala medeltemperaturen faktiskt sjunkit två år i följd? (2017 och 2018). Inte för att jag tror detta är ett trendbrott och sänkningen är liten, men är det inte värt att tala om? Om nyhetsrapporteringen inte är både saklig och balanserad kommer åtminstone jag vara misstänksam mot rapporteringen. Ett annat exempel är ökat antal dödsfall pga värmeböljor, både här hemma och ute i Europa. Där har jag flera gånger sett alarmrapporter om vad det kan förväntas medföra när medeltemperaturerna stiger. Som Copenhagen Consensus Center säger och The Lancet visat dör ca 17 personer av köld för varje person som dör av värme, men en lång vinter är inte i närheten av den uppmärksamhet  en värmebölja får, trots många fler dödsoffer. Konstigt tycker jag. Kanske finns det fler saker som inte uppmärksammas?

*

Alltså, jag är inte klimatskeptiker, tyvärr är indicierna om en klimatkris övertygande. Och jag är övertygad om att vi måste vända utvecklingen. Men jag är inte övertygad om att vi sätter in kraften där den bäst behövs. Det krävs ett antal stora förändringar. Säkert kommer en och annan tycka att jag skriver för att själv slippa ta ansvar, själv förändra mitt levnadssätt. Säkert borde jag göra mer än jag gör. Men att på frivilligväg få en majoritet av västvärldens befolkning att i grund ändra sitt levnadssätt tror inte jag på, liksom  heller inte att dom stora befolkningarna i Indien, Kina och Afrika skulle avstå från sin del av utvecklingen. Det måste något annat till, och det har knappt börjat. Jag har till stor del ersatt mjölken med havredryck, men det räcker inte.......

*

*

***

SIDDHARTA GAUTAMA BUDDHAS ÖRON

***

Han står i fönsternischen i mitt rum trots att jag inte ser mig som buddhist. Men visst har han påverkat mitt tänk ganska mkt. Här har han ovanligt stora och långa öron. Eller ovanligt och ovanligt, i Asien är stora öron tecken på visdom och compassion, medkänsla,  och därför ser man det rätt ofta, framförallt men inte bara, hos Buddhafigurer. I verkligheten har jag dock aldrig sett särskilt stora öron nånstans, vad nu det kan bero på. Men Buddha alltså, med sina stora öron hör han allt lidande i världen. Det var ganska mycket då, för sådär 2500 år sen, och är väl inte mindre nu kanske, vad vet jag. Fast på FB förstås verkar de flesta må bra så det kanske inte är så farligt med lidandet nuförtiden. Rent personligt är min erfarenhet dock att det är först när jag sitter ensam, eller åtminstone någorlunda ifred, med någon som jag får höra hur det egentligen är. 

*

*

***