GRÄS

***

Riktigt gräs alltså......

*

*

Jag gillar det här skira gräset som ser ut ungefär som havre i sin struktur. Vad det heter har jag inte en aning om men här i svartvitt.

Natti natti!

***

KVINNLIGT KANSKE?

***

Man får hålla tungan rätt i mun nuförtiden när man uttalar sig, det är lätt att trampa fel. Inte minst på genusområdet. Och hästsvans - om det nu fortfarande kallas så -  är definitivt inte något kännetecken på just kvinnlighet. Lovisa själv säger nog aldrig hästvans förresten,  hon säger tofs bara. Så kanske det bara är killar som har hästsvans - mest äldre har jag fått för mig - tjejer har nog tofs. Och det har jag aldrig hört killar säga, att dom har tofs i nacken liksom. Men helt säker är jag inte. En sak är jag dock alldeles säker på, jag gillar Lovisas frisyr med tofs i nacken.

*

*

***

A DREAMERS HEART

***

Nej, det är inte en teckning av barnbarnen, det är ett helt vanligt foto. Lätt manipulerat. Eller lätt och lätt. Manipulerat alltså.

*

Ampeln utanför och hjärtat innanför fönstret i Korsheden

*

*

***

MATLISTAN

***

Rättvist ska det vara. Inte för att Lovisa sagt nått men morfar tyckte hon också skulle få en blogg. Och ska man handla mat är det bra att göra en matlista. Mamma räknar upp det som ska köpas och Lovisa (9) skriver. Det blev en ugnsbakad lax med kokt färskpotatis  och, ja, ni kan ju läsa själva där i slutet av listan.....

*

*

Sås, gurka, tomat, sallad står det längst ner!

***

SPIKEN

***

Kanske kommer ni ihåg Vilma som fick gipsa armen för fyra veckor sen? Hon fick ta emot sig lite för häftigt i studsmattan hemma i Täby. Nu har det gått fyra veckor och i morse fick hon ta bort gipset och ta bort spiken dom spikat benet med för att vara säkra på att allt höll sig i rätt läge. Ena underarmsbenet hade en fraktur med separation alldeles uppe vid armbågen. Hon har varit jätteduktig, nästan inga sura miner alls. Och så här långt är allt som det ska. Jag skriver så här långt för det gäller nu att både såret efter spikurtagningen läker som det ska  och att hon tar det lite lugnt tills benet uppnått full styrka. Nästan direkt efter sjukhusbesöket i morse styrde dom kosan hit till Korsheden - Vilma, lillasyster Lovisa och mamma Annika. Pappa jobbar den här veckan.

*

Inga sura miner här inte (fast morfar missade skärpan lite)

*

Fortfarande ett rejält sår under

*

Och spiken - betydligt kraftigare än jag föreställt mig

*

***