A FOGGY DAY

***

I fredags klarnade det aldrig upp, varmluften söderifrån gjorde dagen dimmig. Här klockan kvart över tre på eftermiddagen nere vid Dovern. Eken tvärs över viken är störst i Finspång, 7 meter  omkrets. Ni har sett både viken och eken många gånger men så länge ljuset och årstiderna hela tiden ändrar sig tycker inte jag det gör något.

*

*

***

SPEEDY TYRES

***

Det är tur att vi har dom, invandrarföretagen, hade jag just tänkt skriva. Det slog mig dock att så kanske jag inte kan skriva. Nyanlända eller personer med utländsk bakgrund är antagligen bättre. Fast å andra sidan, personer med utländsk bakgrund-företagen känns osmidigt. Nu har jag kollat mad ARA (AntiRasistiska Akademin) och det är nog OK med invandrarföretag även om det generellt är olämpligt att skilja på personer med inhemsk bakgrund och personer med utländsk bakgrund. Eftersom jag tänkt ge invandrarföretagen beröm kanske det kan få stå precis som jag tänkt.

*

Jag åkte ner till Alingsås i går för att hälsa på min bror som ligger med syrgas och näringsdropp på stadens lasarett. Äldsta dottern var på väg från Varberg för att vara hos I och en av alla våra hjälpsamma grannar var här tills dottern anlände, därmed kunde jag åka i dagsljus. Dag hade hämtat sig efter de senaste nätternas kriser  och var kontaktbar och glad att jag kom. Två timmar talade vi om gamla tider, familjen och mkt annat. Därefter fortsatte jag ner till Gbg för att ligga över hos sonen och familjen. Där bjöds jag på en riktig festmiddag och en riktigt trevlig kväll med hela familjen samlad.

*

I morse (söndag morgon) när jag skulle göra samma resa tillbaka hade jag punktering på ett av framdäcken. Dessvärre en flera centimeter lång spricka så snabblösning med flytande gummispray var inte att tänka på (jag vet vad som hänt men tar inte det nu). Alltså telefonsamtal till Bärgningstjänsten. Det funkade bra, jag har helförsäkring men 1500 i självrisk förstås och han skulle snabbt kunna vara på plats. Han erbjöd sig att ringa lämplig gummiverkstad för åtgärd och konstaterade glatt att han hittat en verkstad som kunde göra jobbet nu på söndan. Det skulle gå på 6 000 spänn, 3 000 för att öppna verkstan och 3 000 för däcket. Kruxet var bara att det skulle dröja 3-4 timmar innan han kunde ta jobbet. OK, sa Stefan och jag, låt oss kolla först vad vi kan hitta själva. Fem minuter senare hittade jag Speedy Tyres och jovisst, vi kan ta det direkt sa dom. Nej, nån öppningsavgift hade dom inte, vi kör alltid verkstaden lördagar och söndagar 10-17. Och ett lämpligt mellanprisdäckskulle kosta 2 400. Dom flesta svenska däcksverkstäderna i stan var inte öppna alls eller ens tillgängliga för jourfall

Låt mig rekommendera Speedy Tyres i Hisings-Backa!

*

*

*

*

***

DOVERSUND IDAG

***

Disigt och grått idag, det är såklart varmluften som kommer upp söderifrån. Temperaturen är plus en, säkert ett par veckor sen den var på den sidan nollstrecket. Vi fick ytterligare ett par decimeter snö igår och i natt, förutom dom vi redan hade. Otroligt vackert men nu dröjer det inte så många timmar innan snön rutschat av grenarna.

*

*

***

ALLT ÄR FÖRUNDERLIGT BEKANT

***

Så mycket som kommer farande i mitt huvud när jag ser bilden igen. Storasyster Sigbrit har, eller ska, konfirmeras. Mamma Maj står bredvid. Jag ser hur Sigbrit tittar på mamma, en blick jag känner igen - aningen osäker, är jag rätt nu? Mamma var nog den som bestämde i familjen, i alla falla i det mesta av det som låg utanför pappas yrkesroll. Innan jag hade egen kamera gjorde jag inga anteckningar och här har jag använt pappas lådkamera. Därför måste jag räkna baklänges, Sigbrit var född 1937 och man konfirmeras det år man fyller fjorton, åtminstone då. Det betyder att bilden är tagen våren/sommaren 1951. Sigbrit skulle fylla 14 i oktober, jag elva i november det året. Rimligen en av mina första bilder.

*

Och varför kommer bilden fram nu? För tre veckor sen avled hennes man 93 men ändå oväntat, begravning nästa fredag. Sigbrit själv är borta sen rätt många år. Dessutom ligger min yngre bror Dag på sjukhus och det ser inte så bra ut. Risken är stor att jag ganska snart är den ende kvar av familjen på fem. Inget konstigt med det, det är ju så livet är. Och tittar jag åt andra hållet finns tre barn och fem barnbarn. Det är ju så det rullar på hela tiden, precis som det alltid gjort.

*

Men jag gläder mig åt bilden. Sigbrit är som jag kommer ihåg, mamma likaså. Hon var både orädd och ganska bestämd men också öppen och glad. Här är hon fortfarande ung, 42 år, med tre egna barn. Vi står i trädgården på Carlavägen 31. Bakom staketet ligger Högbergsgatan, utanför bild till höger Carlavägen. Allt är förunderligt bekant.

*

*

***

VINTERTRÄD - EK

***

Fritänkare, inte styrd av människans matematik i alla fall. Fri form är nog ett bättre uttryck, även om vi numera vet att träden både känner av sin omgivning och vidtar åtgärder om nödvändigt. AI är knappast ett hot, den kommer aldrig i närheten av naturens intelligens, som när det gäller eken är utvecklad under drygt 50 millioner år. Inget annat träd har heller så många arter knutna till sig. Närmare 1500 arter av insekter, vedsvampar och lavar har eken som sin främsta livsmiljö.  Här har jag använt A7R3:an med Sonys 100-400  på just 400 mm, 1/640s  bl 9 och ISO 2000. Handhållet.

*

*

***