12 GUBBAR PÅ ETT FIK - TÅRTAN IGÅR

***

Som jag själv är en av dom tolv (nej, inte edsvurna!) kan jag sätta rubrik som jag gör. Säsongsavslutning på Tårtan igår och jag hade tillfälle att vara med, trevligt, precis som vanligt! Fast bullarna var slut, det var förstås en missräkning. I det här gänget är det svarta kameror som räknas och så långt stämmer min men varken Leica eller Fuji,en sån där Sony ni vet,  men det blir bilder ur en sån också!

*

*

*

*

*

*

*

Innan jag går får det bli en översiktsbild 

*

Trevligt att vara med, tack för mig. Och trevlig sommar!

***

SVÅRT ATT LÅTA BLI....

***

Den är svår att låta bli, den där kvällsvyn över Bönnern med det magiska ljuset från sommarhimlen

*

*

***

RIKTIGA FOTOGRAFER OCH BRA BILDER - IGEN

***

För min del känns det inte så viktigt att vara överens om saker och ting. Vi är olika, prioriterar olika och tycker olika. I olika tonlägen och på olika sätt efterfrågas ofta "bra fotografi" eller så görs längre eller kortare bloggar där det framgår mer indirekt att det finns bättre fotografer och så vanligt folk som fotar som dräller omkring här på fotosidan i stort antal. Det går liksom aldrig fram riktigt att BRA FOTO ÄR SUBJEKTIVT. Foton har helt olika syften och jag gissar att 99.9% av alla bilder som tas aldrig tas av fotografen (eller av oss vanliga med kamera) för att vara bra bilder. Det är ett sätt att kommunicera, det är ett sätt att dela med sig på, det kan vara dokumentation, ja det kan vara vad som helst. Bra bilder är ett subjektivt begrepp. Om man bara frågar sig om en bild är "bra" har man inte förstått att den kan innehålla ett budskap. Inte bara kan förresten, alla bilder innehåller budskap, direkta eller indirekta, avsedda eller oavsedda.

Inte heller att definiera vad fotografi är tycker jag har ngn riktig mening. Varför är själva definitionen så viktig? Om man gör bilder på ljuskänsligt papper helt utan kamera, är det foto? En del säger kanske nej, andra säger ja. Att avbilda verkligheten? Ja, ibland, men långt ifrån alltid. Ett av mina mål med mitt fotande är att mer uttrycka det jag känner än det jag ser och det är definitivt fotografi för mig. Känslor är också verklighet, det är sant, men eftersom dom är totalt subjektiva är det absolut inte att AVBILDA verkligheten.
För mig är den här typen av definitioner eller gemensamma överenskommelser inte bara ointressanta, dom motverkar helt enkelt uppkomsten av dom intressanta diskussionerna kring foto som sådant och om det enda som egentligen är intressant, diskussionen om specifika foton, specifika bilder. Alla andra diskussioner tenderar att bli abstraktioner och just lek med ord. Det är bilderna, inte orden, som är viktiga. Om ni frågar mig. 

*

Sommarkväll på mammas gata 

*

***

I GÅR VAR DET DAGS...

***

Eller rättare sagt var det inte dags i går, för det var dags i förrgår, mitt bilnummer, liksom I:s, slutar på en 3:a. Och det är klart, kommer man in vid typ tretiden på eftermiddagen den sista maj och säger att man har två  bilar som har en 3:a som sista siffra så är det fullt. Men igår gick det bra.

*

*

Och bra gick det, efter typ 12 minuter och 445:- var det klart utan anmärkning

*

Tur att jag har bloggen, +28 är lite för mkt för min smak. Ungefär en gång i timmen går jag inomhus och dricker lite vatten och sitter fem minuter vid datorn, sen är det ok att gå ut igen, vattna i trädgår´n eller knäppa några bilder eller vad jag nu gör. Latmansdagar....

I morgon är det begravning av Sigbrit. Den andra i år. Det visste vi inte när vi drack nyårschampagne...

***

BÖNNERN I GÅR KVÄLL

***

Det är nästan för varmt att fota, och det är tur att jag har mina smultronställen. Det här ligger dessutom inte mer än 100 m hemifrån så dit är ju ok att gå också om det är varmt. Igår kväll när jag kommit hem efter ett möte i Norrköping hade temperaturen sjunkit lite och jag gick ner till Bönnernbadet för lite frisk luft innan det var dags att hoppa i säng. Det brukar ofta bli solnedgångsbilder därifrån men den här gången fastnade jag för dom överblommade maskrosorna. Först ner på knä för att få lite ljus vattenyta bakom och tänk så lite det behövs för att jag ska inse att jag är närmare 80 än 70 (ok, 75 då!)

*

*

Men jag backar lite också, fortfarande med låg kamera, för att få min Bönnernvy som ger lugn i själen!

*

***