HÖSTHJÄRTAN

***

*

*

***

LUGNET

***

I Finspångs slottspark ligger lusthuset Lugnet. Det byggdes 1820 i klassicistisk stil efter ritningar av hovintendenten Lars Jacob von Röök som även ritade Orangeriet.

Byggnaden gestaltar sin tids beundran av de klassiska stilidealen och känsla för naturen samtidigt som den berättar om dåtidens hovliv på Finspångs slott.

*

*

*

*

*

***

HÖSTSOL (2)

***

*

*

***

HÖSTSOL (1)

***

*

*

***

JÄMFÖR INTE!

***

Alla bilder är personliga. All bilduppfattning är personlig. Vi lever olika liv, har olika referensramar och vi har olika historier. Dessutom är vi glada ibland, ledsna ibland, förbannade ibland. Åtminstone är det så för mig. En del låtsas som de inte är det, det brukar poppa upp senare när man minst anar det. Och det har en dj-a betydelse för hur jag ser på olika bilder, jag menar om jag är lätt och glad i sinnet eller om jag är nere och har suttit och ugglat för mig själv nånstans. Såklart. Jag vet om jag tycker om en bild som jag ser, när jag ser den. Imorgon, eller om tio år, kanske jag inte alls tycker om den, fastän det är samma bild.

*

Då och då kommer det bloggar där författaren vill att vi läsare ska säga vilken bild som (vi tycker) är bäst, den svartvita eller färgvarianten., den naturliga eller  den något manipulerade. Det är bortkastad möda tycker jag, och jag ska förklara varför jag tycker så.

Jag tror inte på jämförelser överhuvudtaget och absolut inte på det här sättet.  Att visa två bilder gjorda på lite olika sätt bredvid (eller under) varandra är bortkastat, dom olika varianterna neutraliserar varandra. Det gäller om man jämför en svartvit variant bredvid en färgvariant och det gäller om man jämför en helt naturtrogen och en något manipulerad bild. För att uppskatta en bild till fulla, vilken som helst, måste betraktaren leva sig in i bilden och det går inte att leva sig in i två verkligheter samtidigt, man måste välja den ena eller den andra "verkligheten". Just landskapsbilder försöker jag gärna ge lite drömmande uttryck eller känsla.  Det betyder inte att det är en bättre väg eller ett bättre sätt att göra landskapsbilder på, bara att man som fotograf måste bestämma sig för vad man vill visa. Jag upplever hela tillvaron som ett enda stort mirakel, alltså är det väldigt logiskt för mig att inte vara torrt saklig i min bildkaraktär utan just lite drömsk. Men den är varken bättre eller sämre, bara annorlunda än den första bilden. Att fråga andra vilket dom tycker bäst är en återvändsgränd. Allra tydligast är det för mig när en svartvit bild jämförs med en färgbild i samma blogg. Färgen i färgbilden får den svartvita bilden att se grå och tråkig ut tycker jag, oavsett vilka kvaliteter den har i sig själv. Och en svartvit bild mitt i en serie färgbilder tar för mig helt bort känslan i färgbilderna. Det händer såklart också mig att jag inte är säker på hur jag vill visa en bild. Men det säger mig bara att jag inte vet vad jag vill med min bild eller med min blog och då får jag vackert vänta med att visa den tills jag vet det.Och vad jag vill med en bild eller en blogg kan ingen annan tala om för mig.

*

*

***