HANNAH MODIGH OCH EN DEL ANNAT

***

I går var en sån där extra rolig dag full med aktivitet och möten med människor, mest bekanta men en del för mig nya ansikten också.  Jag är aldrig sysslolös, har fortfarande många ideér som jag inte hinner med, det mesta inom foto. Däremot är tempot inte så högt, jag tar mig mer tid för att känna in och känna efter och jag lägger mig på rygg ibland då och då när jag känner att huve´t eller ryggen behöver det.

*

Men som sagt, i går var det full fart från början, nästan som när jag jobbade. På morgonen åkte I, jag och äldsta dottern (som just nu är hemma) och tittade på badrumsinredning, vi behöver byta en del som med tiden blivit rätt skamfilat. Därefter Rotarylunch och så, direkt efter, kurs på Stockholm.  För mig är det väldigt praktiskt att Bengans gäng på Tårtan och fotoklubbens (Avtrycket) möte ligger på samma dag, dessutom tidsmässigt perfekt, jag hinner med båda de gånger jag väl åker till Sthlm. Inte ligger Tårtan och Timmermansgården särskilt långt från varandra heller, på promenadavstånd på Söder. Som vanligt parkerar jag uppe vid Timmermansgården och går så ner till Tårtan på Hornsgatan. Där var många, jag tror vi var tio, men det återkommer jag till i en senare blogg, just nu nöjer jag mig med att konstatera att det var minst lika trevligt som vanligt.

*

Och fastän gänget på Tårtan var jättetrevligt var dagens riktiga behållning för mig att lyssna på Hannah Modigh och se hennes bilder. Mest var det bilder från hennes USA-projekt och som berättade om utsatta människor och deras miljöer. Ändå  fanns det en närhet och ett engagemang, jag skulle säga en kärlek, till både människorna och miljöerna som gjorde starkt intryck på mig och som inte behövde berättas, det finns i bilderna.  Jag upplevde för övrigt hela hennes personlighet väldigt sympatisk med en sökande och lågmäld attityd och få färdiga uppfattningar om hur bilder ska vara. Inte helt typiskt för alla kända fotografer och andra konstnärer kanske. Såklart köpte jag en av hennes böcker, Hurricane Season :-)

*

Framåt halv nio på kvällen satt jag så i bilen igen på väg hemåt. Som så ofta hade jag lagt kameran bredvid mig i förarsätet och utan att sätta kameran till ögat eller ens snegla på kameraskärmen tog jag några bilder under vägen. Det var en fin kväll, nästan nere på noll, och en fullmåne som steg upp där till vänster. Nöjd och glad  rullade jag in på Pirvägen halv elva. Tack alla för en fin  dag!

*

*

*

*

*

*

***

FOTOKOMPISAR

***

Det händer att jag skriver om eller disponerar om en blogg, precis som jag gör just nu. Jag gjorde ju en i går kväll när jag kom hem från Uppsala och Fågelsången. Jag var inte hemma förrän vid åttatiden eftersom jag stannade till i Järna där jag har en kompis. Första versionen skrev jag i går kväll och jag var trött. Inte för att det fanns några direkta felaktigheter men jag kände mig onöjd med den när jag tittade på den i morse. Huvudskälet var att dom två kompisporträtten som jag inledde med visserligen var helt tekniskt ok men rätt tråkiga som bilder, medan den enda av dom tre bilderna jag själv gillade kom sist.

*

Nu har jag disponerat om, den tredje bilden, på en för mig okänd man som satt ett bord bort eller två och tagen med 70-200:an på 200, kommer först. Han satt direkt bredvid ett fönster och därmed blev ljuset mer intressant, det kom från sidan.

*

Bilderna på Rauni och Claes får såklart vara kvar, men för att dom inte ska dominera bloggen tar jag ner dom i format i bloggvisningen, sen kan ni ju klicka upp dom om ni känner för det. Som sagt, tekniskt ok men platt, lite tråkigt ljus. Det var ju bara Rauni, Claes och jag men vi hade en trevlig förmiddag där snacket blev lite lugnare och mer personligt än vad jag uppfattar är det normala. Dom här två bilderna är tagna med Minolta-85:an och adaptern

*

*

Tack Rauni och Claes för trevliga timmar!

***

MAN IN BEING

***

*

*

***

BEHÖVER MAN BÄTTRE OPTIK?

***

Min Minolta 85/1,4 har varit en favoritoptik så länge jag haft den, dvs typ 25 år. Och då köpt begagnad. I julas hade hade vi "stockholmsfamiljen" här i Korsheden under mellandagarna. På dagarna åkte dom skidor i Rommebackarna, på eftermiddagarna och kvällarna var det mycket spel och dobbel - typ Othello och bamsepussel. Och jag passade förstås på att ta lite bilder. Ofta blev vi sittande vid matbordet direkt efter maten och belysningen var levande ljus och någon liten lampa i fönstret, riktig lågljusbelysning alltså, och det var naturligt att sätta på Minolta-85:an, som funkar bra ihop med adapter på A7Rii:an.

*

Vid det här tillfället blev det  därför ISO 3200 hela kvällen och stor bländare, här 1,7.  Och med armbågsstöd funkade det oftast med tider som den här bildens 1/20 s. Det visade sig att det svaga ljuset var mjukt och fint och det fungerade alldeles utmärkt att vid bildbehandlingen dra upp ljuset så det ser inte alls så mörkt eller skumt ut som det var i verkligheten.  Den svarta rosen/nejlikan (kallas det tiara?) hade hon fått av storasyster på julafton och var på varenda dag så länge hon var här, möjligen tog mamma av den när skidhjälmen skulle på. Och jag har inga planer på att skaffa Sonys nya 85/1,4 GM för 16890:- (Prisjakt) trots lovord.

*

***

PÅ GOLVET FRAMFÖR BRASAN

***

Jag hoppas ni vet hur man tar vara på lediga dagar? Om inte är det här ett bra förslag. Man lägger sig på rygg bredvid pappa på skönaste ryan framför brasan och så sneglar man lite förstrött på TV:n straxt intill Mer behövs inte. Jo förresten, det gör ju förstås inget om mormor kommer med en skalad clementin!

*

*

Gott nytt År önskar jag er alla! Det skulle ju kunna hända att jag glömmer blogga i morgon, man vet aldrig

***