SKÄRBLACKA BRUK

***

På  väg till Linköping idag passerade jag som vanligt Skärblacka och massa- och pappersbruket där. Det ingår i Billerud -Korsnäskoncernen och producerar ca 400 000 ton per år, huvudsakligen papper, framförallt emballage- och annat kraftpapper. Dom liksom andra pappersbruk jobbar nog en hel del med miljöfrågorna och det man ser gissar jag - utan att säkert veta - är nog huvudsakligen vattenånga även om man ända till Finspång ibland känner Skärblackalukten, dvs lukten från massatillverkningen. Hursomhelst, bildmässigt är det i motljuset. Och att vi nu har december kan man gissa sig till då bilden är tagen vid lunchtid och solen knappt letar sig upp till skorstenshöjd

*

*

***

BRON

***

Bron mellan Hönö och Fotö, alldeles utanför Göteborg, i söndags.

*

*

***

NÄRHET

***

Det räcker inte med luft att andas och mat att äta, vi behöver alla närhet. Det är tydligast hos barn, men det gäller oss vuxna också. Riktigt små barn överlever inte utan kärlek och närhet. Vi vuxna överlever kanske, men vi mår inte bra utan. Kanske stänger vi oss inne i vårt eget sinne i stället för att ta kontakt. Alla behöver vi också bekräftelse, varenda en av oss. Det är ett av skälen att jag nuförtiden gärna hälsar med en kram i stället för med ett handslag. Även män såklart. Inte jämt, jag försöker ana mig till om det skulle vara för personligt, det vet jag ju aldrig säkert. Såklart påverkar min egen sinnesstämning också. Och så mycket vet jag, känner jag mig lite nere eller låst i mig själv finns det inget som så snabbt får mig på bättre humör än en kram. Och inget behöver jag säga, det är redan sagt med kramen.

*

Elias är självlysande när han får rå om pappa helt en stund och sitta riktigt nära

*

***

ERIKSBERG, GÖTEBORG

***

*

*

*

*

***

IDAG BLEV DET LOPPAN

***

Eftersom Hilda rider på lördagarna och vi är i Göteborg skjutsade jag henne till stallet. Det blev em hel radda bilder från ridhuset men det är bara att konstatera att jag inte lärt mig hantera autofokusen  och rörliga motiv än, det mesta var ur fokus trots att 70-200:an som jag hade på är lätt att hantera. Lättare då när jag satt på 85:an och H var i stallet för att sadla av. Hon rider nu på 5:e året trots att hon bara är tretton och rör sig hemtamt både i sadeln och i stallet. Och farfar som aldrig ens suttit på en häst är vederbörligen imponerad. Och idag red hon alltså  Loppan som hon här sadlar av.

*

*

***