GUCKUSKO

***

Visst blev det en tur till Tuna Hästberg och visst var den utslagen, guckuskon! Bilderna i serien härnere är alla från växtplatsen inne i Tuna Hästberg samhälle. Jag hade också tänkt mig till fyndplatsen i skogarna ett par mil bortanför Laxsjön men det var längre än jag kom ihåg och jag började få ont om bensin så jag vände om innan jag var framme. Dom här inne i samhället växer ganska tätt över ett par kvadratmeter och i högt gräs så jag hade svårt att få till någonting riktigt bildmässigt. När jag fotade låg dom visserligen i skugga men det var fortfarande full sol så ljuset var inte idealiskt. Bilderna är helt ok och det är alltid roligt att hitta den här orkide'n men frågan är om jag inte åker dit en gång till lite senare någon kväll för att få lite mer spännande ljus

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

EN STYCKE SVERIGE

***

*

Stimmerbo vy

*

***

BLOMMOR OXTUNGA RISINGE

***

Nu blommar oxtungan fint utefter dikesrenarna vid Risinge, gillar den vackra blå färgen

*

*

*

***

I SAGANS VÄRLD

***

I går efter åskregnet var världen - åtminstone den viktigaste delen av den - Korsheden, Saxe och Vibberbo, förtrollad. Häromdagen skrev jag om jordandar och vattenväsen. Nu kunde den (världen) varit befolkad av huldror, vättar och skogstroll. Och så näcken i forsen förstås. För 150 år sen, på min farfars fars tid, var dom en realitet för dom flesta. Hur kan nå´n kritisera dom för det? I torp eller kojor, utan rinnande vatten, badrum och el, utan radio TV eller telefon, kanske miltals från närmaste granne utan andra vägar än dom smala stigarna genom skogar och över myrar och kärr. I går kväll var  det lätt att föreställa sig hur det var.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Dom första sju bilderna är tagna här hemma på tomten i Korsheden, resten tagna utefter vägen Korsheden - Larsbo - Vibberbo - Korsheden

***

GROWTH

***

Att få följa hur barnbarnen växer och mognar är fascinerande. När dom egna barnen var små var jag så mitt uppe i allting - småbarn, aktiviteter, ekonomi, jobb - så jag kände aldrig att jag kunde ha distans, betrakta vad som skedde mitt framför näsan på mig. Säkert handlar det också en smula om egen mognad, eller avsaknad av.  Nu däremot är jag alldeles fascinerad av vad som sker, dag för dag, månad för månad och år för år.  Alldeles särskilt kan jag känna det när jag ser, eller tror mig se, de första glimtarna av den vuxna personen. Ett ansiktsuttryck, en medvetenhet som jag inte tidigare sett. Vilma fyllde tio när hon var hemma senast.

*

Vilma 10

*

***