LUDVIKA - HAGGEN - RÄFSNÄS

***

Ingen seriös fotograf fotar väl utsikter, jag kan inte låta bli. När jag är i Ludvika åker jag ofta ut till badplatsen vid Haggen  och den fina cykel- och promenadvägen ut mot Räfsnäs. Idag strålade åter igen solen så det blev några trädbilder i motljus därute. Ludvika är omgivet av sjöar - störst är Väsman i norr, därefter kommer sjön Hagen här i söder, så har vi Hillen och Gårlången i öster

*

*

*

*

***

SOLNEDGÅNG MED KRISTINA

***

Efter nästan en veckas gråväder med duggregn  kändes det fint att se solen igen idag. Dessutom en strålande kväll vid Dovern ute i Lundby. Och länge hade jag inte suttit där förrän ångbåten Kristina kom glidande nästan ljudlöst. Ursprungligen en klassisk lite ångbåt men jag undrar om inte energikällan är bytt, har för mig jag hört något om det, det är säkert nån som vet här, tyst gick det i alla fall och inga svarta puffar heller. Alldeles lagom när solen sjönk ner mot horisonten passerade hon.

*

*

På väg tillbaka från udden mörknade det redan över ängarna

*

Fortfarande synts dock den vackra gamla vägen som vindlar sig fram i det östgötska landskapet bra

*

Natti

***

REN NOSTALGI

***

I går kväll när jag skrev ut verksamhetsberättelsen för Rotaryklubben i Finspång kunde jag inte låta bli att plocka fram reservoirepennan när det var dags att skriva under. Jag skaffade den på slutet av jobbtiden, nostalgi redan då. Jag hör ju till den generation som lärde mig skriva med bläckpenna (utan reservoire!), ett enkelt pennskaft med ett bytbart stift som fick doppas i bläckhornet var tredje ord ungefär. Första lärdomarna var att inte spilla bläckplumpar på papperet eller bänken, den andra att läska det nyskrivna med läskpapper så man inte drog handen eller ärmen över det nyskrivna, fortfarande våta bläcket, då blev det inte så snyggt. Reservoirepennor var dyra, helt otänkbara för en skolelev. Under skoltiden kom dock så småningom kulpennorna men först fick vi inte använda dom i skolan då lärarna inte ansåg att dom gav en vacker skrift.  

*

Nåväl, den vanliga bläckpennan försvann ganska snart efter kulspetspennornas intåg men enstaka reservoirepennor har ju alltid funnits kvar, till stor del som statussymboler skulle jag säga. En Mont Blanc får man väl fortfarande betala minst 5000:-, kanske mer för. Nåväl, jag föll ju för att också ha en reservoirepenna för  Viktiga Underskrifter nån gång på 90-talet, men nån Mont Blanc blev det inte, en som jag tyckte distingerad mattsvart Cross för några hundra, kanske 400 rentav. Men kvar är den och eftersom jag också hade kvar två patroner med bläck fick jag den snart att funka. Och det kändes nästan lite högtidligt att skriva under, trots att papperet inte precis handlar om statsbudgeten eller världsfreden

*

*

***

VADDÅ SLUT PÅ SOMMAREN - INTE UTE VID RISINGE I ALLA FALL!

***

*

*

*

***

SPÄCKHUGGARNAS FYRTORN

***

Det simplaste.........en grästuva på väg upp mot Lillskiren. Förstorad blir den riktigt fin tycker jag

*

*

Fö hoppas jag ni sett Späckhuggarnas fyrtorn, har just sett den för andra gången, finns på Netflix för den som har det. Helt underbar argentinsk film från Patagonien med ett landskap och ett foto som håller mig trollbunden.

***