NU ÄR DET OROLIGT

***

*

*

*

*

*

***

FYRA VYKORT FRÅN SÖDERBÄRKE - PLUS EN VARGHISTORIA

***

Fyra vykort från Söderbärke, alla tagna idag, det senaste för en halvtimme sen. I morgon kommer molnen och regnet och dom har varnat för nattfrost, möjligen aningen snö. Jag bestämde mig för att visa några klassiska bilder av Söderbärke, innan molnen och nattfrosten kommer. Lönnarna är fulla av humlor, lönnblommor ger mkt nektar, och ute på sjön hörde jag storlom som är vanlig här och är ganska säker på att jag hörde en storspovsdrill nånstans här också, på långt avstånd dock.

Häromdagen såg vi varg, dock några mil härifrån och i ett tråkigt sammanhang. På väg genom skogarna mot Riddarhyttan kommer en varg helt plötsligt från höger och korsar vägen  (väg 68) och blir påkörd av bilen förre den som låg före vår. Den tar sig över och in i skogen på vänster sida kraftigt linkande. Sannolikt med ett av bakbenen brutna, däremot verkade ryggraden klarat sig. Båda bilarna framför oss stannade så vi fortsatte, förutsättande att dom skulle vänta in polis eller jägare:

*

Prästgården här står tom just nu, man är utan fast kyrkoherde för tillfället. Helt ok tj-bostad annars, sjön ligger bakom

*

Kyrkan med Norra Barken upp mot Smedjebacken bakom

*

Går man ut på kyrkudden bakom kyrkan öppnar sig utsikten över järnbärarland

*

Norra Barken för bara en stund sen

*

Natti natti, i morgon är det maj, oavsett väder!

***

KORSHEDEN JUST NU - PRECIS SÅ VACKERT DET KAN BLI

***

Precis just nu är det så vackert det kan bli, åtminstone är det så jag känner. Björkarna har slagit ut här uppe i Korsheden under förra veckan, nu ser jag alla dom andra träden och buskarna också på väg att slå ut - lönnarna, bukettaplarna, den stora pilen.....Ängen är redan full av fjärilar, rödhaken och dom andra sjunger för fullt, tyckte jag hörde morkullan häromkvällen även om jag inte såg den ta sitt varv runt ängarna och åkrarna precis som den gjort i alla dom drygt femtio år vi varit här.  Femtio år förresten, vad tar tiden vägen? Jag tror den försvinnner in bland björklöven och dunstar bort med vårvinden. Tiden, det där märkliga, som inte finns. Det finns klockor men det betyder ju inte att det måste finnas tid. Förändring och årstider, det är vad som finns, både klockor och tid är mänskliga påfund. Och vill jag har ro i själen hittar jag den i naturen, i allt det vackra. Skönhet är en av nycklarna. Det har jag redan skrivit om i boken Hjärtats Röst (2015):

Enkelhet är en av skönhetens nycklar

och skönhet i sig själv är en nyckel  

till vår egen gudomlighet

Andlighet är som en ohörbar ton

som hjälper oss att få kontakt

med det vi en gång lämnade

och det vi en gång ska till

*

Ladan och ängen sedd genom björkarna från toppstugan (gäststugan som ligger typ 10 meter högre än huset)

*

***

GÅRDEN

***

*

*

***

PAAVO OCH BLOMMORNA VID ÅRÄNGET

***

Tankarna har inte velat släppa, jag är kvar i rummet där på äldreboendet i Ludvika, kvar hos Paavo. Jag undrar om han hörde mig? Såg mig gjorde han, det är jag säker på, även om tröttheten tog över ibland. Det är 65 år sen vi sågs senast, då, när vi var lekkamrater i Ludvika. Nu visste jag ju att han levde och hade googlat fram adressen, men inget mer. Vi är jämngamla, plus minus ett år kanske, och nånting inom mig ville träffa honom igen. Kanske var jag där en timme. Inte så mycket efter 65 år. Han sa aldrig något, så jag vet inte riktigt hur mycket han uppfattade. Men jag berättade vem jag var och något lite om vad vi gjort tillsammans. För det mesta såg han mot ljuset från sommaren därute i fönstret, men också ibland på mig. En antydan till leende gjorde att jag tog hans hand. Och han tog min och höll den i ett fast grepp. Länge.    

*

Fortfarande med Paavo i huvudet åkte jag till Åränget och Östsveten för att se på solnedgången och den lilla strandängen var full av scilla som lystes upp av de sista solstrålarna

*

Förstora!

*

***